Ja den där scenen alltså, som jag skrev om här.
För nä, jag har inte gjort något åt den ännu. Utan jag funderar. Inte ens särskilt aktivt utan jag placerade den på, låt oss kalla det för, repeat. Den snurrar som idé i skallen på mej. Jag tror inte att den kommer att ordna upp sej där. Men jag brukar placera såna där problem-scener eller problem-karaktärer eller problem-vad-som-helst på repeat. Ibland går de i och för sej på tomgång. Eller avdunstar. Så länge de snurrar på är jag på vid gott mod om att hitta en lösning.
Eftersom jag alltså förkastat den första lösningen. Hmm. Rättelse. Eftersom jag förkastat den tredje lösningen och väntar på den fjärde så... Absolut. Viss oro. Nervositet. Vad ska det bli? Ska det bli?
Det är klart, jag kunde gå tillbaka till lösning tre. Det är en lösning. Inte så vacker. Inte som jag vill ha den. Däremot så finns den.
Bara det att jag inte vill. Därför blev jag skitglad när jag råkade kolla lite youtube grejer och hittade John Cleese. Som säger det jag vill att han ska säga. Bjuder på den idag, medan jag låter min problem-scen rulla runt.
2 kommentarer:
Jag tror du gör rätt som låter den vila. Skriv på något annat/någon annan del av boken och när du kommer tillbaks till den senare kommer den inre längre kännas så hopplös.
Nå. Eftersom det liksom bara är den. Så jag satt och buffa på den igår, hit och dit, och jo. Tror att jag fick den bättre. Det är ju svårt att veta så här tätt inpå och utan distans, men idag är jag rätt nöjd.
Skicka en kommentar