onsdag 21 juni 2017

Mitt i manusbrytningen och så sommar förstås

När man är liksom mitt i och försöker ställa om för nåt annat manus. Just där i den brytningen står jag och skrapar mig förvånat i huvudet. Undrar om jag ska ta det eller det och börja där eller där?

Lyckligtvis räddar mig diverse läsning ur dylika tankeställare.

I alla fall, jag ska väl inte så där lägga av bloggandet under sommaren, men det kan bli betydligt mer sporadiskt eftersom jag hoppas på att lite fara omkring och samla inspiration, sånt. Så skön sommar på er och fin midsommar, hur kall den än blir!

tisdag 20 juni 2017

Kaffe på balkongen, bara

Börjat dagen med att sitta på balkongen för att inta morgonkaffet.

Alltså bara den handlingen i sig kändes alldeles otroligt bra. Hur kan nåt så enkelt som kaffe på balkongen vara så fint bara? Alltså trots att det regnade just då, nu skiner solen. Ändå, bara det där att noppa bort lite döda blommor från pelargoner och klia katten bakom örat och kaffe på balkongen, ja, det här är en alldeles utmärkt födelsedag. Mer vill jag inte idag. Bara ta det lugnt liksom. Kanske läsa nåt.

måndag 19 juni 2017

Träd och mer träd

Kreisi kul var det som vanligt att leda skrivkurs. Och jädrans vilken häftig grupp. Femton personer som skriver och skriver, och ja frågar frågor också. Det har varit både skriv och prat och jag åkte hem strykt och så där himla otroligt trött som man blir när man gett allt i tre dagar och varit så närvarande de där tre dagarna att man liksom vet om att man lever, i nuet rent av. Att trött men lycklig.

Tema för hela helgen var träd och det funkade både för text och för att få syn på dramaturgiska kurvor. Dessutom passade jag på att läsa Shaun Tan högt, The Red Tree. Och om man missat den boken så säger jag att bilderna i sig är oerhört suggestiva, texten är helt otrolig, minimalistisk och fantastisk. Det må se ut som en bilderbok för barn, men det är det inte, vuxna ska läsa detta och känna att ja, så är livet också. Bilderna ska man läsa och läsa om igen. För om det ibland känns lite motigt att läsa om sina gamla Stephen King på 800 sidor, ja då kan man läsa om Shaun Tan istället, läsa text, läsa bild.


fredag 16 juni 2017

Sånt där ivägskickande

Och där tryckte jag på send!

Nu ska jag sitta här och andas lite över att manuset åkt iväg.




Så där. Det känns sånt där ivägskickande. Varje gång.

torsdag 15 juni 2017

Man hoppas väl lite på uppehåll åtminstone

Imorgon åker jag till Karis för att leda skrivkurs igen. Och den där vanliga nyfikenheten nu, att vilka de är, hur de ska fås att forma grupp och vad som ska hända, den känslan har vaknat.

Igår gjorde jag alltså ingenting för att behöver vara lite ledig innan jobbhelg och allra mest, behövde ställa om hjärnan till skrivkurs. Och nu känner jag att jo, ivrig.

Jag har laddat med övningar, tema och prat och frågor och så hoppas jag att vädret är någorlunda. Alltså måste inte vara gassande solsken, däremot helst inte ösregn, för skrivande typer behöver då och då få gå ut och andas och det blir så jobbigt med paraply. Alltså inte att andas, men att liksom ha med det. På nåt vis.

I alla fall, Karis, helg, skriva, hur fint som helst. Och det är väl sista jobbuppdraget, sedan ska jag ha lite lite semester. Eller vad vi nu ska kalla det.

onsdag 14 juni 2017

Yrvaket ser jag mig omkring

Yrvaket ja. Tittar på mitt skrivbord och vet att jag nu gått igenom nåt intensivt. Det ligger anteckningböcker, papperslappar och utprintat manus med kommentarer i utspritt på bordet och liksom på nåt vis verkligen breder ut sig.

Och nu är jag klar? Ja, det är jag för den här omgången, det blir fler. Jag låter handen ännu hägra över skickandet. Väntar på att vi ska enas om titel till exempel. För den som följt med detta vet att jag sökt namn på det här projektet länge. Ibland har jag trott att jag haft det. Och ett tag lät jag ett namn förleda mig, för det var lite kul. Men det hörde förstås inte hemma på just den här texten. Nu däremot, jag har två förslag, jag vet vilket jag föredrar men jag kan också tänka mig det andra.

Så jag tittar upp, yrvaket, utkommen ur skrivkoman. Och idag ska jag typ städa skrivbordet och gå ut i solskenet för att behöver skaka av mig. Jädrans tur att det plockat fram solen.

tisdag 13 juni 2017

Det blir nog folk av dig

Ulf Stark har avlidit läser jag.

På en konferens för himla länge sen, där vi båda var. I nåt sammanhang läste jag upp nån text. Jag minns inte varför eller vad och jag vet inte heller exakt vad Ulf sa, men jag minns känslan av att han tyckte det var bra, att jag hörde till på nåt vis redan.

Och att han sa, att det blir nog författare av dig också.

Det lät ungefär som om det skulle bli folk av mig. Snart.

Jag har burit med mig det där, den där känslan av att bli folk, bli författare, som han gav mig, som också var roligt förstås. I sammanhanget också, bara nåt vi skrattade åt. Ändå, det var viktigt för mig. Och jag är så glad över just det, att Ulf kunde säga så och mena det och att jag fått det och burit med mig det. Dessutom, han var ju en så otroligt häftig författare att det gjorde allting ännu häftigare.

Så jag vill mest bara säga tack på nåt vis, över att en sån som Ulf pratat lite skrivande med mig på nån konferens.