söndag 4 december 2016

Franck funderar: Lucka 4

Fjärde december.

All denna glögg man ska hälla i sig i december. Eller egentligen börjar jag redan i november. Och ända fram till julafton tycker jag att det är gott. Möjligen lite för sött men ändå, drickbart. Och liksom mysigt. Gillar traditionen liksom. Glöggandet.

Men alltså om jag tittar på det med distans (om jag har någon) så egentligen är jag inte så värst förtjust i varm saft. Ändå. Glögg. Med mandel. För varma, blöta russin fixar jag inte.

Alltså helt enkelt, jul, många märkliga traditioner om man tittar på dem och funderar över vad man håller på med.

lördag 3 december 2016

Franck funderar: lucka 3

Tredje december.

Där jag inte är, tänker jag på. Troligen för att folk publicerar bilder på palmer och eiffeltorn och andra ruiner så tänker jag på att jag inte är bortrest. Att jag allt bra gärna skulle kunna tänka mig att resa nånstans. Till nån stad. Rom kanske. Eller London. Himla många har varit i sådana städer nyss och jag tittar hungrigt på alla bilderna och så tittar jag ut på Åbo och tänker på att jag är väldigt just himla mycket här och inte där. Hur realistiskt allt är när man tittar ut på världen liksom.

Att sånt idag.

fredag 2 december 2016

Franck funderar: lucka 2

Andra december.

Vad gör jag när jag inte gör det jag sagt att jag ska göra? Alltså så här redan andra december känner jag hur prokrastinering kommer att komma farandes som en julklapp redan långt innan julafton, långt innan det finns en tanke på att belöna sig själv så finns idén om att göra det.

Just så här i december börjar jag kolla julfilmer till exempel. Eller gå på x antal julfester.

Men så där i allmänhet tycker jag ju förstås att det finns ett enormt värde i att glo ut genom sitt fönster. Att ha koll på vem som hinkar i sig kaffe i caféet mittemot eller bara liksom går förbi.

Annat som kunde göras är städa skrivbordet. Eller när det riktigt kniper till i prokrastineringskänslan då städar jag vad som helst.

Å andra sidan har jag också tänkt att det var himla länge sen jag var på ett museum (och med länge menar jag kanske en vecka eller två).

Sen kan man alltid läsa in sig på något ämne som man inte ännu just idag vet vad man ska med just den kunskapen till men senare kommer det att visa sig. Sjukdomar till exempel, mycket bra att veta allt om märkliga symptom.

Det finns mycket man kan göra istället. Sånt funderar jag på idag och tvingar mig att ta itu.

torsdag 1 december 2016

Franck funderar: lucka ett

Första december.

Och jag funderar på något som skulle vara svårt att sluta med. Och nu talar jag inte om skriva direkt även om jag förstås skulle hitta på saker och ting även då papper, penna och dator slits ur mina händer.

Nej. Jag tänker så här, en morgon som denna. Lite så där decembermysigt är det ju plötsligt. Med lamporna i alla fönster. Och mina ögon är ändå något trötta, inte sovit så gott i natt. Så vad kan en skumögd författare inte klara sig utan 1:a december?

Är det ens en fråga? Det enda rätta svaret är: kaffe. Eller snarast kaffe-kaffe-kaffe-nu.

Själv då? Nåt du inte klarar dig utan så här första december?




Som du märker, årets julkalender går under beteckningen: Franck funderar.

onsdag 30 november 2016

Lite hetsigt men det måste gå

Jag ska igenom texten under december. Bestämde jag just. Alltså har jag en deadline.

Den där andfåddheten man känner när man bestämt sig för sånt där som när man ska vara klar med något. Lite hetsigt i kroppen och luftrören just nu. Men det ska gå. Jag vill bli klar med det här, så där klar att jag inte längre vet vad som ska göras, inte vet vart jag ska ta vägen med hela texten och behöver lämna den ifrån mig igen.

Alltså, ska jag igenom texten. Inget slappande här. Eller jo. Alltså jag har inte tänkt redigera livet av mig heller, utan det måste göras lugnt så att jag ser det jag behöver se. Därför går det inte att göra så många sidor per dag. Men december, igenom. Bestämt.

tisdag 29 november 2016

För min inre syn

Ålrait. Dags igen. Ny genomläsning. Se hur jag koncentrerat rynkar ögonbrynen, kavlar upp ärmarna, vickar lite på tårna och kör igång. 

För min inre syn snurrar ord: tiden, kropparna, jaget, begären, tydligt-tydligt-tydligt, skulden och skammen, tacksamheten, väder och vind, det där som hände och liksom alltihop.

Ja ja folks! Nu kör vi igenom igen, tröskar på, harvar. Och gläds, allra mest gläds vi, över att testläsaren ställde just den fråga som skulle ställas - att veta att just den frågan väcktes, ja herregud det är sånt man kan bli alldeles vimmelkantig av.

måndag 28 november 2016

Dra åt svångremmen om tiden

Så sitter man i tevefåtöljen en vanlig söndag och det säger kadunk i skallen på en för man kommer på hur man ska dra åt svångremmen på det där man skrev under fredagen. Så det har jag gjort nu, tajtat till tiden, gjort den mer angelägen.

Alltså angelägen så att det finns något de väntar på, ett brev som inte kommer, en jul och var den ska firas, en orsak att begrava sig i arbete eller att försöka hitta andra utvägar för att klara sig, rädda sig undan det man inte vill ska hända. En tid som betyder något, som är lång för att det man vill veta inte får ett svar.

Och bara det lilla jag alltså klämde in nu som gjorde tiden viktig, bara det, fick mig att känna ja ja, det var det här jag behövde, skulle ha här. Så rätt det blev.

Eller för att säga det annorlunda, hybrisen för tillfället, på Topp!