onsdag 22 februari 2012

Språklig kommunikation från hög höjd

Kommunikation från hög höjd har vi just nu ute på den snöiga höghusgården. Mina barn har skrivit enorma Hello, Hejsan, Moi, Hei genom att trampa upp spår. Det får mig (nästan) osökt att tänka på språk. Närmare bestämt dialekter i text.

Läste någonstans, minns inte vem, men någon stor och känd författare som å det bestämdaste avrådde från att använda dialekt i text. Jag är inte okej med det. Jag tycker rätt bra om att läsa dialekt i text. Det ger ett annat ljud, ett visst karaktärsdrag åt den som talar dialekt. Detsamma gäller slang eller som det kan vara i Finland, vissa finska ord. Eller engelska ord. Jag tror inte att man ska överdriva användningen, inte skriva hela grejen så att den egentligen bara ger vissa läsare, de som kan förstå. Men det är förstås en smakfråga.

Det finns ju olika sätt att smyga in översättningar. När jag använt gamla ord för någonting, senast ordet "bölhuvud" så lät jag det lite senare i berättelsen komma fram att personen kallats så för sin tjurskallighet. Utan att påpeka att det är vad ordet betyder. I synnerhet som just ordet "bölhuvud" är ett fenomenalt skällsord som går att förstå hur bra som helst ändå. Tror inte heller att mina barn hade behövt översätta Hello och Hejsan till Moi och Hei, men de ville gärna inkludera alla i huset i kommunikationen.

6 kommentarer:

Nina sa...

Håller helt med, dialekt i texter är fint. Inte om det blir ett självändamål, men att bara skriva "ren" svenska kan ju också bli ett självändamål. Och kännas minst lika krystat i vissa sammanhang.

Mia Skrifver sa...

Vad bra! Det fint att få medhåll. Jag blev nämligen lite irriterad på det där med att man inte skulle få använda dialekt. För om man tänker på folk i texter som enligt texten då ska vara dialektala, men sen talar "ren" svenska eller annat språk, det blir så mysko.

Nina sa...

Jag tycker nästan att det kan vara värre i vissa sammanhang, att tvinga fram ett "rent" språk. Tycker också att det fungerar bäst med små markörer som liksom antyder att språket är en del av ett dialektalt sammanhang.

Mia Skrifver sa...

Ja man börjar fundera på olika språkpoliser som ska rensa för mycket. Men absolut, små markörer, och så att det finns en tanke med användningen. Speciellt med tanke på hur språk lever. Så att man med vissa uttryck kan frammana tid eller plats.

charlotte sa...

Vad irriterande med nån som ville avråda från dialekt. "Det snögar" är en av de bästa meningrna jag har läst i en roman: Orgelbyggaren av Robert Åsbacka.

Jättefin blogg, Mia!

Mia Skrifver sa...

Språklig mångfald är viktigt. Och man blir, som du säger, glad av att läsa dialekt. För det blir ett speciellt tilltal i sånt.

Kul att du gillar min blogg!