fredag 31 maj 2013

10 punkter för att ta sig till version ett

Mer kaffe och mer kaffe och nån kisspaus mellan varven. Ja. Man som alltså är jag skriver. Som om det gällde livet. Det kanske det gör.

Öppnade och skrev på del tre igår. Inte nåt särdeles flyt men det kommer. För det är ju det här jag väntat på. Att på riktigt ta sej till slutet på den här berättelsen.

Tur då att nån satt ihop en lista över hur man hamrar sej fram till version ett. Som jag översätter:
  1. Det kan aldrig finnas för mycket kaffe.
  2. Förlåt det uselt skrivna, skriv ändå. Uselt kan fixas.
  3. Ha ett dagligt mål. 500 ord är ett hyfsat resultat. (Alternativt veckomål.)
  4. Mat är bra. Smulor i tangentbordet är det inte. Uppmärksamhet är avgörande.
  5. Läs din dialog högt. På allvar.
  6. Se nummer 1. Badrumsbesök är av nöden.
  7. Du behöver inte känna till varje steg i intrigen men en karta kan vara bra för förståndet.
  8. Förstånd är självfallet relativt
  9. Det finns dagar då du skriver eländigt. Tråkigt (för mej) så är de dagarna i majoritet
  10. Varje ord du skriver är ett ord närmare slutet. Fortsätt. Skriva
Och originalet hittar man här.

Här ska hamras på tangenterna. Trilogins tredje del ska svaravas ihop. Jag har kaffet framför mej. Nu kör vi!

torsdag 30 maj 2013

De som blir kvar och de som tar första bästa tåg bort

Igår alltså en recension i Västra Nyland. Som ger mej anledning att tala om vad man kan skriva. Alltså, vad som helst.

Vad fascinerar mej mest i recensionen? Jo det här, att jag tydligen lyckas "förmedla småstadskänslan".

Blir - hur ska jag uttrycka det - allvarligt/seriöst glad. Jobbade med det. Mycket. Pratade om det med såna som faktiskt på riktigt är hemmahörande i småstäder. Tog kopiösa mängder med foton för att se staden, se charmen och också motsatsen. Trots bildtexten alltså, i recensionen, så nej, det är inte direkt min (små)stad. Har bott där ja. Gått i högstadiet. Men hemma?

Däremot, man kan gestalta det. Vilket som helst. För mej var det den lilla staden. Och en hel del andra grejer också som jag egentligen inte visste nåt om. Men om man bara ska skriva om saker man varit med om, det skulle vara begränsande. Bättre då att få göra det där som fiktionen ger utrymme för.

Som om man var någon annan. För det är ju det där, man behöver kunna förstå flera sidor. De som blir kvar. De som tar första bästa tåg bort. Huvudpersonen och andra personer, antagonister.

Så att jag till och med kan säga, oh yes, jag är bland annat hemma från Ekenäs. Oftast betraktar jag mej som kustnomad. Vilket betyder att de finns alla där, små och större städer, insmugna i Björknäs. Såna jag bott i och såna jag bara sett på kartor. För åsikter, känslor, upplevelser har mer än en sida. Och det kan man förhålla sej till.

Hur som helst. Rebecca Finnbergs recension i Västra Nyland.

onsdag 29 maj 2013

Sökte en tidning, fann en bok



Gick till bokhandeln för att söka tidning som innehåller en recension. Hittade inte tidningen på bokhandeln. Hittade min bok i stället. Fanns bara 1 ex kvar. Beställ in mer, tycker jag.

Och hittade recensionen som ingår i dagens Västra Nyland på biblioteket i stället. Om de får in den på nätet så kan jag länka, just nu bara:

"Francks debut är imponerande. Detta är en roman som biter sig fast."

Nu ska jag sätta mej ner och läsa recensionen en gång till. Bara för att, ja. "imponerande". Du förstår. Känns galet bra.

Tillägg: Hann precis publicera det här inlägget och så hittade jag Carolas recension. Hon skriver bland annat att "Hennes (Marans) röst är tydlig och utan krusiduller." Galet glad är jag idag över fina ord!


21 möjligheter för Godot

I väntan på Godot. Eller jag har skickat iväg manus till betaläsare. Inser att de inte hunnit öppna dokumentet och att jag redan kollat mejlen.

Så vad gör jag nu?
  1. Påbörjar nytt projekt
  2. Läser kopiösa mängder
  3. Städar skrivbordet
  4. Städar hela lägenheten
  5. Dricker ännu mer kaffe än vanligt
  6. Mediterar
  7. Kanske starkare drycker bedövar
  8. Eller chips
  9. Joggar
  10. Sitter och stirrar
  11. Kontaktar mina betaläsare varje dag
  12. Eller kortare intervall, 10 minuter
  13. Lägger mej igen, sover till midsommar
  14. Koncenterar mej på en egen betaläsning
  15. Rensar i mejlboxen
  16. Syr kläder
  17. Shoppar kläder
  18. Lackar naglarna
  19. Gör färdigt blogginlägg för ett år framåt
  20. Skriver en kolum
  21. Gör upp mängder av olika sorts listor över saker jag kunde göra
Rajt. Nu gäller det att välja bland mina 21 alternativ. Den som väntar, väntar alltid för länge. En kaffe medan jag funderar och Godot fortsätter att lysa med sin frånvaro.
 

tisdag 28 maj 2013

Energi och platshandskar

Samlade äntligen ihop min trötta lekamen och "studsade" (ha ha) upp ur sängen, begav mej ut att springa runt parken. Har alltså åtminstone joggat en gång i år. Eftersom det kändes rätt fint så är det möjligt att jag gör om det. Men eftersom en gång inte precis kan kallas tradition så får vi väl se hur det är med motivationen... Nog om mitt idrottsliga liv.

Ska med enorm - jamen jag har ju joggat, naturligtvis har jag - energi så den ska jag boosta för har kommit fram till den bit i texten där det saknas mest. Folk har rört på sej utan att tala om det för mej. Bipersoner och antagonisten. Den enda som hållit sej på rätt plats är huvudpersonen. Tror jag. Hoppas jag. Innerligt. Om inte hon också var ute på joggingtur.

Idag är det alltså städpatrullen som kliver fram och röjer upp. Slänger undan bråte som är i vägen. Putsar fläckar. Dammsuger med sån där byggplatsdammsugare, murbruk och annat försvinner in i den. Fejar och står i. Plockar skräp med pinne och lägger i säckar. Drar härmed på mej mina gula plasthandskar och sätter i gång.

Vad pysslar du med idag?


måndag 27 maj 2013

Antagonistens problem

Antagonisten har problem.

Det ska antagonister ha. Problem i mängd. Det tar tid att landa i överläge helt enkelt. Så antagonister får gärna vara helt otroligt ljuvliga samt ha vissa tillkortakommanden. Nåt som gör antagonisten sårbar. Ja alltså, antagonisten har problem.

Ända tills antagonisten lyckas svänga på det hela och är i överläge. Och det är ungefär där jag befinner mej i texten nu. Med en nöjd och belåten antagonist, som efter en hel del motgångar och fifflande, snart ska få njuta av ett gott stop öl och i övrigt inta sin rättmätiga plats.

Jag ser fram emot att unna antagonisten öl och mat. Ett tag i alla fall. För antagonisten precis som huvudpersonen har problem. Det är inget särdeles flyt över att vara motståndare. Men åh, jag är rätt såld. Gillar antagonisten. Skulle inte ha nåt emot en trevlig middag och samtal. Bara det då att vete katten hur det slutar. Samtidigt. Stackarn har ju problem. Nu ska jag reda upp dem. För det kan jag.

Hur är det med din antagonist? Har hen problem?

söndag 26 maj 2013

Skrivretreat

Mobilbloggen här. Hej. Ska snart sätta mej vid maskinen och fortsätta jobba. Bilden visar vad som bland annat inspirerar mej här.

Kan nog tänka mej att leva så här. Skriva. Äta. Skriva mera. Och prata skriva. För det behövs ju mellan varven. Man kan inte alltid vara instängd på sin kammare.

Hinner inte igenom hela manuset men nästan.

Published with Blogger-droid v2.0.10

lördag 25 maj 2013

Skriver på annan ort

Lördag-söndag hänger jag på skrivretreat. I Karis.

Stadens namn uttalas med kort vokalljud. Säg det snabbt så går det lättare. Kanske.

Kolofont-Jenny fick öva i torsdags. Gick så där kan jag säga. Nästan godkänt på tionde gången. Bedömare var naturligtvis en äkta Karis-bo, alltså Närdetbörjar-Lotta.

Tjyvtjockt med författare blir det i alla fall. Som den där Turtschaninoff*. Det ska talas, ätas och drickas skriva. Ja ni förstår. På längden och tvären. Vridas och vändas.

Själv har jag plockat 218 sidor text under armen som ska petas i. Misstänker att jag inte hinner igenom alla sidor. Men tog med dem ändå. Ifall jag får nåt anfall av insomnia. Eller nåt. Man vet ju aldrig.


*Eftersom T. bor i staden med korta vokalljud så anammar jag grannstadens vana att benämna folk vid deras efternamn. Det är ju ändå alltihop Raseborg. (Alltså de har slagit ihop städerna under vitsippornas stadssköld. Och det var mycket tjafs om den när stadsvapnet presenterades. Varför vet jag det, well. Jag skrev en bok. Martrådar. Inspirerad av kommunpolitik. Om du inte fattar vad jag talar om. Kommunsammanslagning. Sånt. Det här var väldigt onödig information. Finns inte i boken. Alla är tacksamma.)

fredag 24 maj 2013

Ingen går säker

Efter en arbetsdiger dag. Vad är då bättre än att komma hem och hitta Jennys recension av Martrådar.

Jag säger bara. Tack Jenny, så glad över dina fina ord. Och hoppas du får bättre nattsömn nu.

Släpp fångarna loss, tydligen

Det här med att nån sitter inlåst i ett kapitel och i nästa är ute och svassar omkring. Man undrar ju hur det har gått till.

Alltså, läste färdigt manuset igår. De sista 60 sidorna känns som om paniken drabbat författaren. För det ska knytas ihop. Åhå, som det snörs och hålls på. Med ett raskt teckennedslag slår man världen med häpnad. Inklusive mej.

Imponerad över att jag flängt ihop det mesta. Men märk väl, flängt. Och det mesta. Vissa grejer hänger löst som inte borde göra det. Som den inlåsta, som plötsligt, alldeles oförklarligt inte är inlåst utan alldeles väldigt ute och luftar sej. Onekligen är jag rätt nyfiken på hur han tog sej ut. Bågfil? Trollstav?

Igår när jag började log jag förnöjt. När jag läst klart hade ansiktet mulnat betänkligt.

Ska alltså bland annat befria en fånge. Eftersom fången släppt sej lös måste man ju reda ut hur. Vad tror du? Förslag på hur man kryper ur en fånghåla?

torsdag 23 maj 2013

Öka takten, människa, sa jag

När man inte har nån riktig deadline så får man fixa dem själv. Alltså jag sätter upp mål.

Visste när veckan började att jag ska genom texten nu. Hela 98K. Det betyder förstås att man får hålla rätt rejäl takt på läsandet. Och jorå, jag klarar det. Idag ska jag läsa de sista 60 sidorna.

För att klara av det gjorde jag upp en tidtabell. Minst 50 sidor per dag. Och det gick förstås åt h-vete dag 1 när jag läste 20 sidor. Men inte fasen späker jag mej själv över sånt. Inget blodigt huvuddunkande i väggen alltså. Bara det att jag visste att det här är min tidtabell. Måste klara det bara. Öka takten, människa, sa jag.

Förutom tidtabell så tar jag pauser. Lämnar manushögen och passar på att tömma diskmaskinen, torka av skåp, måla ett värmeelement, olja in träskivor. Annat än läsa manus alltså.

Det jag kunde ha gjort var förstås att säga det högt. Alltså att den här veckan är det hård takt på läsningen. Men efter första dagens sega start gjorde jag inte det. Däremot nu. Deadlines är fina grejer. Om man håller dem.

Och om det inte hörs, eller syns så här i bloggtextform, här sitter jag och flinar förnöjt. Nöjd och belåten över mej själv. För jepp. Den där takten skulle jag aldrig ha hållit om texten varit bara skräp. Men jag har inte slitit upp varje bokstav. Kan visst jobbas vidare med i det oändliga. Men tvåan. Jorå. Tvåan. Det blir.

60 sidor to go.

onsdag 22 maj 2013

Karaktärens inre monster

Vad skrämmer din huvudperson mest?

Jag menar, skit i vad berättelsen handlar om ett tag. Tänk på den där huvudpersonen. Eller antagonisten. Eller nån annan karaktär för den delen. Vad skrämmer skiten ur dem?

Gräv ordentligt. Den där mörka sidan. Det inre monstret. I hjälten/hjältinnan. Och i antagonistens liv är hen hjälte/hjältinna. Så vad driver din huvudperson, inte i berättelsen utan så där i allmänhet?

Eller än hellre, vad driver dej? Vad skrämmer dej så att du vet att du faktiskt skulle kunna göra vad som helst för att sätta stopp för vad det än är? För dit behöver man ta sej. In i sina egna mörka skrymslen. För att förstå vad som får karaktärer att reagera. Får dem att bestämma sej för grejer på impuls. Vad är den inre monstrositeten? Mörkret. Hotet. Hatet.

Varje gång man ser in i de mörka vrårna öppnas nåt. Vad betyder det?

tisdag 21 maj 2013

Tuggummi mellan scenerna

En scen rör sej framåt.

Ibland finns det inklämt nånslags tuggummi däremellan scenerna som inte rör sej nånstans. Möjligen, om man har tur, blir det åtminstone en bubbla. Fast den spricker alltid.

Javisst. Jag suckar djupt över visst stoppningsmaterial i min text. Ibland kan jag till och med inse att jag ägnat möda åt att trycka in fyllningen. Gjort en alldeles otroligt snygg gestaltning av vad karaktären gör, när inget händer. Vackert. Dumt. Onödigt.

En scen är en scen. Och nästa scen är en annan. Man behöver inte bygga bryggor. Inte foga in tätningsmedel. Inte låta karaktären ta bil, cykel, häst eller fötter till nästa scen. Man lyfter karaktären från en scen till en annan. Hästen behöver inte ryktas mellan varven (sorry alla hästälskare, men ryktandet får ske i fantasin). Om nu inte nästa scen råkar vara i stallet där hästfixandet pågår.

Helst ändå, bort med fyllnadmaterialet. Tegelstenarna må ramla ihop utan gegga mellan dem, men det är ingen som bryr sig för vi har bytt scen. Och ifall man ska tillbaks till samma plats så har scenarbetarna putsat, bakom kulisserna.

Bara byt scen. Stryk utfyllnaden.

Och naturligtvis. Ibland stämmer det inte. Det finns en del stoppning som behövs också, för att ändra farten eller vad man nu försöker åstadkomma. Men oftast, ah, underbara delete-knapp.

måndag 20 maj 2013

Nya kläder

Det var väl på tiden? Va? Att det blev lite nytt här. Alltså utseendet menar jag. Så det blev det.

Om jag ännu kunde luska ut vissa tekniska detaljer angående ramar på bilder skulle jag bli väldans glad. Men si det har jag inte gjort än. Förr eller senare så.

Well. Bloggens nya kläder iallafall. Alltid nåt. Och förstås, me myself and i högst upp.

Bakgrundsberättelse när man skriver vidare

Det här med att skriva en fortsättning, va. Om vi säger så här, det är väldans skoj men tämligen arbetsdigert.

Man ska minnas grejer. Detaljer som man glömt. Som åt vilket håll håret ska kammas. Vilket ben var det som bröts? Vilken gest använder en viss karaktär i nåt läge, ett sånt där som man inser att man precis skrivit på nytt. De stora grejerna går fint. Vändpunkter, hemligheter och sånt. Men som jag är glad över karaktärsschema just nu. Ändå är jag tämligen övertygad om att nåt kommer att gå fel. Skulle vara bra med en detalj-assistent.

För man har Bakgrundsberättelse med stort B. I mängd. Min bakgrundsberättelse går på 392 sidor. Det är ett och annat som styr vad som kan hända. Och helst då utan att göra det på ett knökigt vis, man vill bara smyga in det där som hände i bok ett.

Och det här med att öka insatserna. Göra det värre för karaktärerna. Det ska hela tiden bli värre eller hur? Så hur gör man då? För man har förhoppningsvis gjort nåt tämligen dramatiskt i slutet på bok ett. Visst. Jag lät grejer hänga, tappade avsiktligt vissa trådar, påbörjade nån annan. Så jag håller på att kolla att jag lyckas plocka upp maskorna. Och så har jag slängt in nytt. Som förändrar dynamiken. Skruvar upp dramatiken.

Det är mycket med fler böcker i stället för en. Men min förhoppning är att det blir mer berättelse och att jag lyckas gräva djupare i karaktärerna.

söndag 19 maj 2013

Nyprintad hög



En varm, nyprintad hög manus ska jag ägna mej åt idag. Kaffekoppen är redo.

Vill veta att texten faktiskt är i sånt skick att betaläsaren har nåt att beta i.

Två grejer vill jag veta när jag läser. Det första är att helheten är en berättelse. Det andra är att karaktärerna är som karaktärerna ska vara.

Detaljer är inte viktigt. Utan drivkraft och käftsmällar. Samt att försöka tro på texten. Det är viktigast. A och O. Jag måste gilla texten. Hoppas verkligen att jag inte lyckats döda den under redigerandet. Skulle vara jäkligt tragiskt. Och ännu värre ifall det i så fall inte kan räddas. Konstgjord andning på manus är rätt sorgligt.

Men nu låtsas vi inte om tvivlet idag utan med huvudet före kastar vi oss in i läsandet, med risk för huvudskador dyker vi. Tänker på att recensionen andades om fortsättning. Hoppas det. Hoppas verkligen det.


lördag 18 maj 2013

OMG OMG recension

OMG. OMG.
Har hört jämförelsen vontrieskt och nu adderar jag bland annat Twin Peaks och Buffy. Ja alltså, recension talar jag om, av Martrådar. OMG.

Det finns grejer jag bara inte låtsas om, som hur jag svettats över första recensionen. Men om vi säger så här, jag kan verkligen leva med varenda jämförelse som görs. Mer än så. Jag känner mej alldeles galet glad över dem. För alltså. Ja. Det där jag ville. Finns faktiskt. OMG.

Så voilà folks, Jenny Wikströms recension i Åbo Underrättelser.

fredag 17 maj 2013

Orättvisa är karaktärens lön

Tumskruvarna framplockade. Knivarna. Repen. Fängelsehålorna gapar hungrigt. Ska fila på några scener. Eller snarast göra det värre för några karaktärer.

Karaktär betyder relationer. Andra som hindrar och undanhåller, som har åsikter. Egna erfarenheter och idéer. De håller inte med. De kliver in och avbryter och förstör. De har hemligheter. Stora saftiga såna. Dessutom sätter miljön upp "naturliga" hinder för det är obekvämt, obehagligt och svårframkomligt. Folk rullar stenbumligar framför annat folk. Vädret gör det ännu besvärligare. Det regnar inte män utan eld och småspik. Och just då ska karaktären bestämma sej för grejer som ingen vill befatta sej med. Moraliskt förkastliga beslut, helst. Ruttna alternativ.

Det väsentliga är att jag kommer att vara hemskt orättvis.

Jag har ammunitionen, alltså texten och scenerna, ska avfyra det hela. Hoppas verkligen att krutet inte är blött. Skulle vara så typiskt.

torsdag 16 maj 2013

Vad en författare lärde sej av...

Det här med att göra en bloggturné, eller att gästblogga över huvud taget. Ska göra ett sånt där "what one author/writer learned"-inlägg.

Ni vet, författarna brukar ha lärt sej saker av sina katter och hundar, av att ha sett på filmen Matrix tjugosju gånger eller läst Shakespeare ståendes på ett ben eller av att ha skrivit dagligen i 365 dagar på olika platser eller förstått saker pga sin kärlek till skor. Sånt.

För min bloggturné valde jag bloggar som jag läser. För det är viktigt. Man behöver ha koll på bloggen man gästbloggar på.

Oberoende om jag svarade på frågor eller skrev ett inlägg om valfritt ämne så petade jag extra noga omkring i det jag skrev. (Möjligen med undantag för chatt-inlägget för där måste jag svara snabbt på frågor.) Man är inne och klampar hos nån annan, bland bloggläsare som inte per automatik är det minsta intresserade av mej eller min bok. Jag skriver om mitt skrivkaos. Men förhoppningsvis nåt annat också. Alltså försökte jag tänka på det, att på nåt plan också säga mer än, "kööööp min booook". Fast det är också vad jag säger. Och visst är det absurt att jag tänker att det är lite fult, att man inte ska säga det, att helst ska allt sälja sej själv - men vad säljer egentligen utan att nån vet om att det existerar?

Om en bloggturné lönar sej, kan man ju fråga. Så här, om man inte gör en bloggturné, utan håller sej hemma hos sej själv då kanske man missar den där ena som blev intresserad. Om jag i stället hitter vem det än är, då är jag nöjd. För det var meningen. Att hitta den där ena, som inte visste att jag fanns. Och det är väl det jag vill säga med det här "what one author learned"-inlägget:

Att gästblogga är marknadsföring. En sån där grej som man faktiskt kan göra.

onsdag 15 maj 2013

Tegelsten på tegelsten













Nina Mellanrum gav mej en tegelstensutmaning. Och visst. Hittade nåra stycken.

Utmaningen går ut på att:
  1. Visa upp de fem tjockaste böckerna ur bokhyllan som du har läst
  2. Visa upp de två tjockaste böckerna som står i hyllan som du inte har läst
Harry Potter och Fenixorden av J.K. Rowling, valde den tjockaste av dem. Den där som nån borde ha städat lite i för att den inte behövde bli fullt så tjock som 1001 sidor. Å andra sidan trivs jag rätt bra med HP, alltså hela alltihop. Speciellt kanske sista boken.

Pestens tid av Stephen King. Kunde faktiskt ha gjort ett helt torn av Stephen King. De fyller upp en hel rad i bokhyllan, vilket inte betyder att man har särskilt många böcker, bara att de är tjocka. Som den här undergångshistorien som stod i min mormors bokhylla (vad den gjorde där vet jag inte, så jag räddade den), alla 737 sidorna.

The Hitch Hiker's Guide to the Galaxy. Kära Douglas Adams. Det är i och för sej alla böcker i en. Tar mindre utrymme så. So long and thanks for the fish, ja och 776 sidor. För det är fem av sex böcker i den där.

Sigrid Undset Kristin Lavransdotter. Läste den som tonåring. Knegade mej igenom språket först, men sen flöt det på. Så att jag säkert läst den tre fyra gånger vid det här laget. Gillar den där kärlekshistorien som spänner över tid och rum i 859 sidor.

Mika Waltaris Sinuhe Egyptiern. Lärde mej mer om det forntida Egypten ur den boken än av att rabbla invånare och yta i skolan. Dessutom så mycket roligare med en läkare till faraoner på 614 sidor.











Och de där två väntar på att läsas så fort jag läst nåra tunnare böcker (på 400 sidor först). Jag måste liksom ta fart innan jag ger mej i kast med:

George R.R. Martin och Svärdets makt på 925 sidor med liten font. För att inte tala om Stephen Kings Under kupolen på 1178 sidor.

Har diverse lager av tjockis fantasyböcker, men de flesta är på femhundra sidor så de fick inte vara med. För vanligen läser jag böcker på 400-600 sidor. Men jag gillar biblioteket, de får lagra tjockisarna.

Det var mina tegelstenar det. Så skickar jag vidare utmaningen till:
turtschaninoff, carolastromstedt, madmalinskij, katarinapersson och kolofont

Gräv i bokhyllan, jag passade på att damma av tegelstenarna. Samt nysa.

Man föds inte till betaläsare

Vi kan låtsas. Vi är bra på det här med att låtsas, visst? Va? Jorå. Vi låtsas att allt är bra med det där manuset. Hurra hurra!
 Att vi inte känner lätt panik inför att visa det för någon annan.
Ett tillägg. Jag tror på den här tvåan. Där finns scener, fina såna. Jag tror däremot att en del är i vägen. Måste därför släppa taget, låta andra ögon säga var intrigen, dramaturgin, karaktärerna, ja allt det där, var det finns mindre lyckade bitar, där det faller sönder.

Det knepiga med betaläsare är att de inte får läsa för sitt nöjes skull. Stackars satar. Utan för att leta brister. Vad behöver man från en betaläsare/testläsare?
  • Använd fler än en, fler ögon ser mer, men ha inte för många, blir kaotiskt
  • Var noga i val av betaläsare, fundera på vad dina egna brister är och vad en viss läsare kan få syn på
  • Och kanske viktigast, ta hand om betaläsare, de ägnar tid åt att läsa din text med kritisk blick, inte bara läsa för sitt nöjes skull, säg tack. Även om du råkade välja en läsare vars läsning inte riktigt gav vad du behövde, också den läsaren ägnade tid åt läsningen
  • Om du har specifika frågor som betaläsaren kan ta ställning till, skicka med dem också för betaläsare är inte nåt man föds till, man formas till det
Rimligtvis vill man höra vad som är bra också. Det fina kan mejslas ut mer. Men om det bara är beröm man är ute efter då är det inte en betaläsare man behöver utan en hejarklack. Eller jo, man behöver beta-hejarklacken också, de där som påpekar att det är dålig idé att strimla skiten med en gång eller ifall det är sej själv man har för avsikt att mala ner i en köttkvarn. I vissa lägen har man ungefär inget självförtroende alls, och då behöver man nån som tjoar av glädje.

Betaläsare är de där som håller en kvar på jorden. Både beträffande texten och jaget. Att det liksom finns saker att jobba på.

tisdag 14 maj 2013

Lika bra att klippa till bitarna

Det här med att ha börjat på del tre av trilogin. Ja just det. Gissa om jag vill skriva på trean eller redigera tvåan?

Tur att jag inte har nåt val. Att jag inte ger mej själv någon valmöjlighet. Men visst fasen smakar det trä jämfört med chokladsmaken i att skriva fram sitt manus.

Missförstå mej inte. Jag vill redigera. Men tvivlet, det kommer i det här skedet. Och jag är inte nån självspäkare på det viset att jag skulle njuta av att ständigt tvivla på min text. Bara det att jag tänker mej att tvivlet hör till. Det blir inte riktigt rätt om jag inte ifrågsätter vad jag håller på med. Gäller bara att inte låta tvivlet ta över. Hellre då välkomna eländet, för det dyker ju upp. Lika bra att klippa till bitarna, sy ihop dem till en one piece* och dra på sej.

Alltså sitter jag här i min one piece av tvivel. Den blev rätt snygg om jag får säga det själv.

Så idag är det så här:

Slår ihop händerna, gnuggar dem mot varann. Knyter och öppnar näven för att mjuka upp fingrarna. Sträcker ut handen, tar en klunk kaffe. Djupt andetag. Andas ut. (Tittar inte på diskbänken eller annat som kunde göras. Nej. Tittar inte på diskbänken sa jag ju.)

Och så tänker jag på att folk sagt att de vill läsa fortsättningen. Då är det för fasen min uppgift att åtminstone få ihop den. (Men ack o ve vad jag pillar på sömmarna i min one piece.)


*inte en blekblå aning varför jag valde att sy en one piece av mitt tvivel, kanske för att jag inte äger nån sån och inte kommer att göra det heller annat än i form av oro, ångest och tvivel.

måndag 13 maj 2013

Släppa taget


Det bästa med att åka till Leros var att jag hittade nåt jag lite glömt. Eller glömt är fel. Mer så där att jag släppte tanken på vad jag gör och bara gjorde i stället.

Jag har bara nuddat vid mitt tjocka manus. Det var inte läge för redigering. Man kan inte redigera när man överväldigas av intryck. När man blir stum och skriver upp ord och bilder. Jag droppade redigeringen för att skriva nytt. Skriva fram det där som förvånade mej själv att jag tänkt på. Eller nej. Som var självklart när jag skrivit ner det.

Nu ska jag ta itu med tjockmaunset. Göra det i läsbart skick och sen måste jag visa det. För nån annan. Innan jag petar sönder texten.



Och igår fick jag läsarrespons på facebook så jag återger här ett utdrag: "du ju tar upp, mycket förträffligt, sexualitet för den målgruppen och lyfter fram var gränserna går eller ja, diskuterar ämnet bra från olika synvinklar. Du tar ju upp mycket annat också, som vänskap, syskonskap (finns det ett sådant ord), föräldraskap, kärlek, ondska och sorg, dvs. djupet finns definitivt

Blev väldigt glad. Alltså glad över att höra en läsare. För läsare är det viktiga. Att någon läst och bryr sej om att berätta för mej. Jag vill att man ska läsa och beröras. Det är stort och fint.


https://fbcdn-sphotos-c-a.akamaihd.net/hphotos-ak-frc3/960220_10151571562308972_1662661367_n.jpg
Placerad mellan två läsare på Atens flygfält.




  

söndag 12 maj 2013

En nattlig bussresa

Hemma igen. Med tunga ögonlock.

Idag är jag tvungen att lägga mej ner mycket snart igen. Känner mej lätt vindögd efter att ha startat hemfärden halv två på dagen och var hemma klockan fyra på morgonnatten. Det höll på att ljusna. (Och att det tog så lång tid beror på väntetid i Aten.)

En mycket fascinerande slutetapp, bussresan hem. Först ramlade det in ett gäng pensionärer som talade om käppar, choklad och var de skulle stiga av och hur tur det var att de hunnit med bussen. Sen talade om samma sak tre gånger till. Det blev tyst när han med käppen skulle på toaletten för han behövde hjälp. Men så fort de var tillbaka buffade hon som hjälpt honom till mej igen. För säkerhets skull antar jag, ifall jag hade råkat somna och inte hade hört hur det var med chokladen.

När de äntligen klivit av hoppade en ung man upp i gången och drog av sej jeansen. Hoppsan tänkte jag och försökte diskret stirra ut genom fönstret där han avpeglades medan han också drog av sej skjortan. Inte riktigt upplagd för kalsongprydda män i busskorridorer som jag var beslöt jag mej för det enda rätta, gräva fram anteckningsboken och fundera på vad som händer sen.

När jag skrivit klart hade han klätt på sej igen. Det gladde mej.

lördag 11 maj 2013

Den som inga pengar har

Idag ägnar jag dagen åt att återvända. Ska sitta sisådär 5-6 timmar på flygfältet i Aten och försöka skriva också. Mest strukturera allt det jag plockat ihop i en enorm hög, låst in i skrivandets skattkista. Åh vad det blänker bland mina skatter! De kommer att smyga in och explodera i skrift så småningom.

Eller så sätter jag mej och stirrar rakt ut i luften under de där timmarna och undrar vad som hände.

Eftersom jag gjort av med pengar, som jag ändå inte har, för man måste understöda grekerna, de behöver pengarna och jag behövde en sjal, örhängen, halsband och en talisman så föreslår jag en liten upplyftande skrivövning:

Skriv om den där gången när du inte hade några pengar och verkligen behövde köpa nåt. För där fanns exakt det du MÅSTE ha.

fredag 10 maj 2013

Villa Kolkis



Igår besökte vi Villa Kolkis. Alltså Göran och Christine Schildts hus på Leros. Eller kärlekens hus som Christine kallade det.

Det var som att gå in i stark energi. Färgerna, utsikten, sakerna. Alla berättelser som på nåt vis svävade omkring och var överväldigande. Det blev till och med svårt att skriva för att det var så mycket på en gång.

Jag fick liksom tvinga mej över den tröskeln och bara glo på datorn för att få det att bli nåt.

Har en mängd bilder på konkreta detaljer som jag lagt till bland de där skatterna jag samlar på. Känner mej som en av de där man ibland får se på tv. Hoarders. Ett hus fullt med grejer, också rätt mycket som borde ha slängts ut, men man vet ju inte när man kan behöva den där blomsterkransen, eller de där vaserna, eller alla stenarna. Eller en bok om Platon och en gammal skrivmaskin. Inget av dem har nåt att göra i min text, men man vet ju alltså aldrig.

torsdag 9 maj 2013

Vad säger man inte





Igår gjorde vi en tyst vandring. Alltså gick omkring och skulle hitta vissa grejer. Medan man gör det får man inte prata. Man kan ta bilder, som den jag lagt in här, på nåt som man blir intresserad av. Eller göra anteckningar.

Bland annat skulle man lyssna på ett samtal. Det blir extra spännande att ta del av en konversation ifall man, som här, inte förstår språket. Då blir kroppsspråk extra viktigt.

Själv valde jag några lite mer stillsamma samtal. Ett av dem var två kvinnor som matade katter. Tonen, det där lockande och mjuka var viktigt. Ett annat samtal som jag lyssnade på var ordlöst, för de bar mjölsäckar. Några unga män som slängde säckar över ryggen och bar iväg med dem. Och de var tysta.

Kommunikation kan vara på flera sätt. Och jag fascineras mest av det som finns mellan raderna, i tystnaderna. Vad man inte säger. När man inte pratar. Hur gör man då? Vad säger man egentligen?

Eller varför valde jag att ta en bild på de där blommorna? Jag vet varför. Och det var inte för att det var blommor och det per automatik skulle vara fint. Nej. Blommorna betyder något mer personligt för mig. Och just det gjorde att jag tog en bild.

Det är vad jag letar efter. Det där som talar till mig.

onsdag 8 maj 2013

Hjärt-likt

Mobilbloggen här igen. Jag tog en bild. Insåg att vattnet blev ett hjärta. Vilket passar bra när man letar skrivandets brännpunkter.

Har samlat på mej så många intryck att skallen svajar. Så där mycket att man vet att det är lite svårt att skriva för att man undrar var man börjar. Tur då att Monika säger: Man kan börja var som helst.

Det ska jag göra. Börja nånstans och låta det ramla ut bara.

Published with Blogger-droid v2.0.9

tisdag 7 maj 2013

Dörrar

Mobilbloggen här. När man hänger så här på en ö så ser man grejer. Tar intryck. Öppnar dörrar.

Igår kväll var det meze vid stranden. Också ett slags dörr att gå längs vägen dit och höra getternas bjällror i bergen. Och bergen. De låg och vilade men såg ut att kunna vakna när som helst.

Ska gå och öppna fler dörrar.

Published with Blogger-droid v2.0.9

måndag 6 maj 2013

Gästbloggare: Malin Klingenberg

Har symboliskt, du får alltså föreställa dej, dekorerat bloggen med ballonger idag. Även röjt upp i hörnen och skapat en ny etikett.

För idag har jag fått besök här på bloggen. Malin Klingenberg. Underbart! Så här i cyberrymden när folk tittar in och berättar om sitt skrivande fast man själv är bortflugen och ändå bara flyter det på. Malin har kommit ut med sin andra bok, Irene och sedelsugen. Och jag ville veta det som jag funderade på när jag läste hennes förra bok Patrik och Penisonärsmakten, alltså hur man är kul när man skriver. Här alltså, Malin:

Du efterlyste ett recept på hur man kryddar med humor. Eftersom mina båda böcker Patrik och Pensionärsmakten och Irene och sedelsugen uppfattas som smålustiga har jag försökt fundera på hur jag har gjort.

Det här med humor är svårt. Speciellt om mitt huvudsakliga mål är att skriva roligt, tror jag. Det blir så lätt krystat och onaturligt. Dessutom är det ett risktagande, det kan hända att läsarna inte alls skrattar åt samma saker som jag.

Ibland kan jag tänka att humor blottlägger mer än allvar. Trots att karaktärerna är fiktiva avslöjar jag något väldigt personligt om mig själv genom att göra dem lustiga. Inte är det väl egentligen så farligt att avslöja vad jag skrattar åt. Men om folk märker att jag har skrivit om saker jag tycker är lustiga, och inte själva hittar humorn i det kan jag tycka det är ganska pinsamt.

Jag försökte aldrig skriva lustigt, tror jag. Inte egentligen. Men karaktärerna jag hittade på blev humoristiska, och det är ju ingen vits med lustiga typer om de inte beter sig knasigt.

Ett exempel: Bi-Keps, ärkeboven i mina böcker, har oerhört höga tankar om sig själv samtidigt som han är så himla blåst. Och hans skurkar är ännu dummare eftersom de inte genomskådar honom. Och jag sitter och fnissar för mig själv när jag fantiserar om vad de gör. I det skedet av skaparprocessen försöker jag inte vara rolig, jag tänker inte heller på hur andra kommer att uppfatta honom utan skriver bara och skrockar förnöjt under tiden. När jag läser upp det jag har skrivit för min man eller för en klass skolelever märker jag (i bästa fall) att andra också tycker det är kul. Det känns bra att kunna få folk att skratta.

Hur gör man då för att skriva så folk blir på gott humör? Jag tror det är bäst att skriva om sådant man själv tycker är lustigt istället för att försöka skriva något som man tror att så många som möjligt skrattar åt. Genom att skriva så man själv skrattar blir det mer genuint. Och en bonus är att själva skrivprocessen blir ganska underhållande och glad.

Tack för att jag fick hälsa på här hos dig! Imorgon kommer jag att hälsa på hos Amanda (amandas.papper.fi). Välkommen dit!

söndag 5 maj 2013

Vy och grekisk påsk



Här hänger jag. Dvs. efter att jag gått upp för en himla massa trappor och svettats kopiösa mängder. Och sen efter en häftig påskmiddag med hur många rätter som helst släpat mig tillbaka och skrivit för, tja, det är ju därför jag är här.

Ska skriva lite till för allt faller på plats. Det där som grävde och vred sej åt fel håll.

Enda knepiga är att runt omkring smäller det. En otrolig mängd smällare som de satsar på att fira Jesu uppståndelse här. Och vi befinner oss mellan berg, så smäller betyder, SMÄLLER. Men jag låter det krypa in bland orden...

Författarn lånar



boksläppet "fick" jag ett blogginlägg. Av Lotta och Jessi. Tänkte dela med mej av det, så att du vet. Hur man gör.

Cava för författarn

Användning:
  • vid belöning för välgjort arbete
  • vid behov att bli bättre fotbollsspelare
  • för att hålla mardrömmar borta
  • för att framkalla karaktärer
  • för att resa mellan världar/tider
Dosering:
För att få bästa effekt, maximal dosering. Alltid.
Körförmåga och användning av maskiner:
Bilkörning under inga omständigheter. Skrivmaskin ok.
Eventuella biverkningar:
Biverkningar kan förekomma, men det är inte säkert att du får någon av dem.
Förvaring:
Om Författarn inte redan druckit upp den, förvaras den kallt.
Om du intagit för maximal dos:
Fylleblogga. Stavning oviktig i denna form av bloggande.
Detta ska du tänka på innan och när du använder Cava:
Du är Författarn. Du är sjukt bra.

lördag 4 maj 2013

Kliar i fingrarna

Ska försöka lägga in nån bild sen. Bara jag lyckas lokalisera sladden...

Måste bara säga att det här är alldeles alldeles underbart. Busschauffören tutade vid varje kurva för att folket skulle "hinna" hoppa undan. Gott om kurvor också. Vattnet är turkos. Vissa har simmat. Jag ska nog. Sen.

Först ska jag bara skriva. För det kliar i fingrarna.

Det är intensivt program så jag gör så gott jag kan med uppdaterandet och bloggläsandet, men måste prioritera kliandet i fingrarna. Det är ju därför jag är här.

Mia informerar

Mia informerar:

  1. Flyger och far mot Leros i många timmar innan jag landar och inkvarteras. Allt mellan skavsårsplåster, flygstrumpor och alldeles för många skor har jag med mej. Packa, bah. Man klämmer in så mycket som ryms va. Visst?
  2. Det lär finnas wifi så bara jag får kläm på att det fungerar uppdaterar jag även bloggen in real tajm. Troligen med bilder på vatten och sånt.
  3. Under min frånvaro från min vanliga fysiska plats har jag ändå förberett mej genom att få besök av en gästbloggare, Malin Klingenberg. Så kolla in då, hon skriver om humor på måndan.
  4. Har tackat ja till att delta i panel på Finncon 2013. Mycket nöjd och pösande över det. Folk som finns i Helsingfors ska alltså komma och lyssna. Folk som inte finns i Helsingfors kan ju ta sej dit.
  5. Antologin som jag och J. Slotte redaktörat ihop för våra skrivkurser har kommit. Jej! Den finns alltså i mycket god tid till dess releasefest.
  6. I övrigt väntar jag med darrande knän och klapprande tänder på recensioner. Har ju sett att en del börjat läsa.
  7. Sitter för tillfället inklämd på mitt flygplan och har fått programmet för skrivandet. Salig är jag. Det här blir så bäst. Lööving it.
Rajt. Återkommer så snart jag wifierat mej. Sett fyrverkeriet och tja, befinner mej på rätt plats liksom. Hare bra.


fredag 3 maj 2013

Romaner skriver inte sej själv

Romaner skriver inte sej själv.

Det är ungefär det jag vill säga idag.

Att för att skriva så måste man skriva. Alltså beger jag mej iväg. För att skriva. Nästa roman. (Som i och för sej är väldigt lång redan.)

Dessutom för att söka efter en viss tanke som slog mej sisådär klockan 4.43. En sån där bra tanke som är stor och skör. För den förklarar det jag undrade över i texten. Wunderbaum säger jag om det.

Romaner skriver inte sej själv men de kan behöva lite luftombyte, de där som skriver romanerna.

Så fort jag finner nätet på min vistelseort återkommer jag. Har också förberett mej så att bloggen inte tystnar.

torsdag 2 maj 2013

Den känslan

Den känslan. När man ser att status ÄNTLIGEN ändrat. När det går att köpa. På riktigt.

Så folks. Nu hittar ni min bok på Adlibris och på Schildts&Söderströms. Kan beställas och läsas.

Grande greit. Rätt nervigt. Och stort.

Martoviga hälsningar,
Författarn

Packar för säkerhets skull

Att resa och välja vad man ska ta med sej i läsväg. Lyxproblem.

Har nästan bestämt mej för att det blir:

http://www.bokia.se/mediaarchive/13137079/main/efter-morkrets-inbrott.jpg 

Och så en e-bok i telefonen. Back-up. Otänkbart att stå där utan bok. Skulle vara... nej. Kan inte ens tänka tanken.

Idag ska jag alltså packa. Enda gången jag utfört en vettig packning åkte jag på inter rail, skulle bära allt i en månad, tog alltså inte med nästan nåt alls, utom den viktiga påsen med tvättmedel. Men den där otroligt intelligenta packningsmänskan har försvunnit. Nu är det mer, jag tar den här för säkerhets skull också. Och den här. Och den här. Och den här. Sen ligger de där i botten på väskan. Fast jag börjar varje packning med att tänka så där, nu låtsas jag att jag ska bära allt på ryggen en månad. Jag är inte tillräckligt lättlurad.

Men packa ska jag. Vad som än slinker med.

Alla kloka packningsråd tas emot med tacksamhet. Sign. säkerhetspackaren.

onsdag 1 maj 2013

Bröd och skådespel

Första maj. Jag ska gå på cykla till boksläpp av en fackbok.

Närmare bestämt Pia Heikkiläs Anna Bondestam - det röda Svenskfinlands röst. Alltså en författare som skrev om arbetarklassen. Hon har till exempel skrivit Vägen till staden 1957, Stadens bröd 1960, mer på Nordisk kvinnolitteraturhistoria. Jag gillar hennes arbetarklasskildringar. Tycker om att barn och kvinnor är i centrum och kombinerat med tobaksfabriken. Helt rätt dag att fira Bondestam.

Ivar-Lo Johansson, Jan Fridegård, Moa Martinson m.fl. på 1930-tal. Och idag Susanna Alakoski, Göran Greider, Eija Hetekivi Olsson m.fl. Arbetarlitteraturen mår bra skulle jag säga. Också antologierna Tala om klass och Obs! Klass och De andra - en antologi om klass där man får diverse röster om klass och klassresor.

Klass alltså, fundera på det idag. På arbetslöshet. På snuttjobb. På sjukdom. Eller att romarna kallade det för Bröd och skådespel när de ägnade sig åt gladiatorspel för att hålla folket vid gott mod. Vilket väl är vad jag ska ägna mig åt, boksläpp, det är väl bröd och skådespel?

Har du läst nån bok där klass är viktigt på sistone? Och klass tenderar att smyga sej in också i annan sorts litteratur än den som uttryckligen sägs handla om underklass. Har du märkt det?