lördag 31 augusti 2013

Sista augusti

Sista augusti. Det här var ett symboliskt datum ända tills jag igår räknade om och insåg i vilken takt jag skulle ha skummat igenom pappren för redigeringen. 
No can do. 
Ingen kanna gör.
Nu är det alltså inte symboliskt av den orsaken över huvud taget. För deadline är justerad.

Däremot, annan deadline är det. Min sista omgång med förlagets blogg. Har alltså skrivit ett inlägg som går under rubriken Ses senare.

fredag 30 augusti 2013

Tar det som en man

Antagligen skrattade jag inom mej redan när jag klämde ur mej min egen deadline. Du minns, sista augusti sa jag. Då skulle jag vara klar med genomläsning och bearbetning.

Jag printade ju igår. Då skulle jag behövt läsa sisådär 100 sidor/dag för att klara det. Eller för att åtminstone hinna läsa: 77,3 sidor/dag räknade jag ut - men noll i bearbetning alltså. Nå det fixar jag inte. Aldrig. Icke. Nä.

Igår kom jag igenom 38 sidor. Jag ligger efter i tidtabellen med andra ord. Jag tar det som en man, som en hel karl rent av. Jag menar, det är ju min deadline. Den andra, the real one, den klarar jag med hästlängder.

Vilka j-la uttryck jag håller mej med idag, "tar det som en man" "hel karl" och "hästlängder". Ja-a? Det är sånt som händer med en när man läser mastiga textbitar, man blir lite lurvig i huvudet.

torsdag 29 augusti 2013

Nyprintad och varm



Då tar vi en dust. Manuset och jag. Det där är ungefär 200 sidor. Och en skrivbok för att anteckna sladdrande bitar, sånt som ska kommas ihåg för följande hög papper på 200 sidor (alltså trådar för del tre), give or take some sidor.

Läsa alltså. Lite nervös. Ifall jag inte kan. Om allt är fel och ruttet. Om sidorna måste brännas. Javisst, jag vet att jag är jättefånig, för jag har gillat förut men är ändå nervös för att möta helheten igen. Att ifall nåt av det där jag gillade skulle ha ramlat ut och försvunnit för evigt. Jag menar, skräcken, berättelsen smyger iväg och kommer aldrig tillbaka. Man kan ju aldrig veta. Men man (jag) kan föreställa mej.

onsdag 28 augusti 2013

Bro över trubbel-vatten

Det här med manus och broar har jag funderat på hos förlaget. Bygger broar. Ja och så tänkte jag tydligen på byråkrater också.

Bloggar vidare

För att avsluta följetången om fest så har jag glatt tagit emot Eva-Lisas vidareskyfflade frågor.

Vem inspirerade dej/uppmande dej att börja blogga?
Det var jag, med uppmuntrande tillrop från veteranbloggaren Lotta.
Hur väljer man ämnen att blogga om?
Jag bloggar om att skriva och om min skrivprocess. Väljer ämnen som ofta hör ihop med den fas jag just nu befinner mej i. Som att jag de senaste dagarna tjatat om fest. Men också, när jag väl kör igång skrivkurs så plockar jag gärna upp sånt vi gjort på den.
Vad vet de flesta inte om dej?
En hel del tror jag att de flesta inte vet om mej. Eller jag vet inte, kanske de flesta vet mer än jag tror att de vet? Här går jag omrking och är hemligheten själv och är fullständigt avslöjad. Skrämmande tanke. Men om vi tar ett lite lättsamt "avslöjande" så tror jag att de flesta inte vet att jag började dricka kaffe när jag träffade J. för då frågade han ifall jag ville ha kaffe och jag hörde mej själv säga jo. Då var jag 25 år. Sen dess, mängder av kaffe.
Vilka tre ord beskriver din stil allra bäst?
Svart, svart och svart. Om vi talar kläder. Och ifall vi talar skriva & stil så mörkrädd, slingrig och sökande.
Vad tycker du om att göra när du inte bloggar?
Skriver annat. Läser. Kollar film. Dricker kaffe. Firar sånt som kan firas. Hänger med la familia. Kliar katter. Reser bort.
Well. Det var mina svar det. Sen är meningen att frågorna ska skickas vidare. När det börjar, Mellanrum, Maria Turtschaninoff, Mjuk.L.A.ndningar, Kolofont - känn er utmanade.

tisdag 27 augusti 2013

Fastnat på fest

Jag är besatt. Det enda jag tänker på är fest. Så jag gjorde vad jag kunde för att komma över det. Research. Andras fester helt enkelt. Andra litterära fester.

Och naturligtvis bloggar jag om det hos förlaget, Gäster på fester.

Ifall nån har nån fest den särskilt rekommenderar mej att fundera på, säg till. Besatt är jag. Har i och för sig skrivit ihop nånslags fest, men den sitter inte. Sitter illa. Inte nöjd. En uslig fest är det. Uff.

måndag 26 augusti 2013

Dumma partyt

Kavlar upp ärmarna och kör igång. Här ska festas!

Måndagspartyt idag inleds med kaffe och jag töjer fingrarna så att de knakar för att köra igång. Fest fest fest, dundrar det i skallen på mej.

Hör du hur desperat det där låter? Tänk att jag säger "party" med högt, falsett i på slutet. En knappt märkbar snyftning också där på slutet. Lätt hysterisk ska jag alltså ta mej an detta kalas.

Det finns bara en lösning på den här festliga krampen, skriva. Vrida ur mej orden som ska reda upp bland faten, karafferna och folket. Eller för att citera min betaläsare "den festen: där finns så mycket möjlighet till spänningar" och vidare "ta ut svängarna - gör det riktigt halsbrytande" och ja, jag ska. Här ska halsarna böjas och knäckas.

Trodde aldrig att jag skulle finna det så enormt jobbigt att gå på fest. Har ju för fasen skrivit den där scenen med tanken att det ska svänga. Varför skulle jag annars ställa till med kalas?

SKRIVA alltså. Nu skriver jag mej ur det här. Den här oron. Omöjligheten. Det där dumma partyt.

söndag 25 augusti 2013

En del streckgubbar

Lyckades inte anamma nån som helst feststämning igår, alltså i skrivandet. Inget partajande i huvudet för min del.

Blev en del streckgubbar ritade i alla fall. Så att jag vet var jag har folk. Hur borden är placerade. Var den där ena som dyker upp måste sitta för att synas. Vad de äter. Sånt.

Vad gör jag då för att inspireras? Kollade film. Och fnissade åt att den dramturgiska kurvan i filmen satt som gjuten. Manusförfattaren får godkänt i provet. Vilket jag bloggat om hos förlaget, Gevären på väggen.

Ska fundera mer på stora fester idag. En rätt behaglig sysselsättning. Eller kunde vara det, om jag inte skulle bli så sugen att gå party själv.

lördag 24 augusti 2013

Bordsplacering

Ett mycket bra skrivande blev det igår. Även om jag ärligt talat kände mej lätt gnällspik innan jag började, och också när jag börjat, för att - svårt att få till det. Men nu har jag en variant. Och kan hasta vidare.

Idag är det planering. För det ska vara party i manuset. Och party, det hör till kategorin action-scener som jag skrivit om förr, några gånger.

Har man ett riktigt stort kalas, lite finare så där, då kan det ju tänkas vara bordsplacering. Att börja med att kolla vilka som är där och var de sitter, hur bordet/borden är placerade. I vilket läge serveras rätterna? Nån som beter sej illa under festen, blir för full? Nån som inte äter nåt? Annan som slafsar i sig? Var står dryckerna, kommer nån att välta ett glas, slänga ett och fatet samtidigt? Har man fötterna på golvet eller bordet? Klackarna i taket? Trevligt bordssällskap? Bordsskick?

Det är inte det att jag tror att jag kommer att behöva allt det där. Men jag vill veta, för partaj betyder action. Alltså ska jag rita streckgubbar och stå i.

Plus att jag framför allt ska ta ut svängarna, det är vad jag ska göra. Jag menar om man får gå på fest så ska man väl passa på att ställa till med saker och ting.

Så glad lördag på er, jag ska tydligen gå på fest!

fredag 23 augusti 2013

Glad i hågen

Nyklippt och glad i hågen - och håg, gott folk, som man ju kan fundera över vad tusan man är glad i egentligen, enligt wiktionary alltså: sinne, sinnesstämning, lynne, lust och böjelse - därmed ska jag alltså glad i böjelsen bege mej till café Voltaire idag för att träffa skrivkompanjon.

Ska fortsätta ägna mej åt huvudperson och den underbara/hemska. Scenen där de är tillsammans. Hade en gammal variant på det, men den klippte jag bort för länge sen. Och nu, som med alla såna här utbyggnadsscener, specifika såna, krafsar jag mej fundersamt i huvudet. (Inte för mycket krafsande, vill inte förstöra frisyren.)

För jag förstår att de måste göra något. Måste få den där interaktionen mellan dem. Men jag har alltså försökt, det funkade inte. Vad gör man då? Vad skulle du göra? Jag sliter och river i dem, försöker få dem samarbetsvilliga. Har nu lyckats stänga in dem i samma rum. Jag tror de ska mäta sej mot varann på nåt vis. Kolla var de har varann. Också kolla var de har sej själv. Det är en infekterad relation. Kan man ju lugnt säga.

Och med det menar jag att jag måste tänka skrynkligt, psykologiskt. Eller psyko-logiskt.

Glad i böjelsen alltså. Böjelsen att skriva, att träffa skrivkompanjon och att jag har ett psyko-karaktärs-problem.

torsdag 22 augusti 2013

Snart är det klippt

Om en stund ska jag rusa iväg för att ÄNTLIGEN klippa håret.

Senare idag ska jag skriva en scen mellan huvudperson och den underbara/hemska, när de är tillsammans. Det ser jag fram emot.

Under tiden kan ni läsa om vad jag säger om kreativt skrivande hos förlaget, under rubriken Hör av er bara.

Puss och kram, nu ska jag klippas, trallalaa.

onsdag 21 augusti 2013

Temat är resor

Om man råkar kolla på busshållplatsen vid domkyrkan i Åbo idag, sisådär vid 11.30, då kan man se mej - eller förresten, om jag känner mej rätt och det ska jag väl göra, står jag där i mycket god tid före 11.30 och stampar och glor oroligt, as if, jag nånsin skulle missa bussen för att jag skulle komma för sent. För det gör jag inte.

Jag ska alltså bege mej till Hufvudstaden (i Finland) och agera bollplank. En uppgift jag ser fram emot. För nu ska vi alltså inte tänka konkreta bollar. Ingen ska kasta bollar på mej.

Det ska i stället bollas idéer och förslag inför höstens (och vårens) ordkonst för barn och unga. Alltså som riktar sej till yngre ivriga skribenter. Min uppgift är att komma med konkreta förslag på kreativa skrivövningar samt litteraturtips om olika genrer. Temat är resor.

Tänk att man kan få en sån uppgift. Otroligt. På riktigt. Få hoppa bussen för att åka till Helsingfors och vara bollplank för vad man kan hitta på för kreativt på tema resor. Hur väldans rätt kan nåt kännas att få göra.

Om jag är ivrig? Shit vad jag är ivrig. Jag är så ivrig att jag nästan åkte igår.

tisdag 20 augusti 2013

Jag har tappat mitt minne

Alltså när man redan har stakat ut en väg i Martrådar som definierar barndomsminnen blir det fasen så mycket svårare att välja ett minne som stämmer i bok två.

Skrev och förkastade igår. Fyra stycken.

Låg och vred mej, funderade i natt. Förkastade varenda minimal idé.

Men det oroar mej inte det minsta. För även om jag ratat allt hittills vet jag att jag samtidigt håller på att rama in Minnet, stort M. Det där barndomsminnet som ska fungera.

Ljust eller mörkt, har jag undrat. Liten eller äldre. Hemma eller borta. Dag eller natt. Årstid. Situation. Långt eller kort. Eller halvlångtkort.

Jag velar. Jag stoppar mej själv från att skriva. Det är dumt. Jag skulle faktiskt kunna sätta mej och skriva bara på det där minnet. Eller många minnen. Men det är också det där med att hur ska huvudpersonen minnas. Vad ska sätta igång minnet? Jag vet i vilken scen det ska komma. Vet hur det ska fogas in och vilka detaljer det finns att lyfta på i miljön. Där är färger, en förvriden spegelbild och dunkande ljud. Det luktar dammigt. Eftersom det är dan efter ett party så, ja, trött, möjligen illamående. Förutsättningarna för minnet, att det ska falla på plats finns där bland bråtet.

Men jag har inte skrivit det än. Idag. Ja nu. Måste bara sätta igång och få det gjort, skriva mej fram till vad det är. Bäst att sätta igång, att minnas.

måndag 19 augusti 2013

Samtidigt i olika verkligheter

Älskade manus. Idag ska det bli skönt att jobba med manus. Så bäst.

Igår var realiteternas dag. Idag är mycket bättre. Det är måndag och jag får fundera på huvudpersonens väl och ve. Mest ve. Och en del barndomsminnen. Har inte bestämt vilket eller vilka än. Två stycken. Tillbakablickar som ska betyda. Åh, kärlek på det. För h-pers ska minnas, ska sakta men säkert vakna till insikt och vad är väl bättre än präglande barndomsminnen.

Fast först har jag bloggat hos förlaget, om Strutsreaktioner. Vilket rimligtvis också kan betraktas som en sådan, strutsreaktion. Precis som manus.

söndag 18 augusti 2013

Förberedelser

Måste sätta mig och tänka ut rubrik och presentation för kommande evenemang, alltså i oktober. Man skulle tro att det är långt till oktober. Men det är det inte. Dessutom händer allt i oktober. Alla möjliga mässor och kalas.

5 oktober, Ekenäs bokkalas
6 oktober, Åbo bokmässa
18-20 oktober Fantastika2013, Stockholm
25 oktober, Helsingfors bokmässa eller bokmässan är 24-27 oktober, men jag är bokad 25.

Så eftersom oktober ser ut som det gör sitter jag och planerar allt annat som ska hända under andra månader. Som till exempel tänker jag på läsecirkel på biblioteket, vilket jag bloggat om på förlaget. Läsa tillsammans.

lördag 17 augusti 2013

Antagonisten oroar sej

Och man vet att man träffat rätt när antagonisten blir orolig.

Ja alltså, min biperson som bökade omkring som om hen skulle få göra så, har nu skärpt sej och allt är frid och fröjd. För mej alltså. För jag insåg att för att jag skruvade upp biperson så blev antagonisten orolig. Antagonisten har rent av sovit dåligt pga förändringarna. Min antagonist tar inte förändring så bra.

Eftersom det liksom är i rätt läge som antagonisten oroar sig så är jag riktigt belåten med alltsammans. För att hålla koll på hur antagonisten har det tänkte jag därför inleda dagen med att skriva om hur antagonisten legat och vridit sig oroligt i natt. En liten uppvärmning alltså.

fredag 16 augusti 2013

Skruvar in en biperson

Löste ett stycke bipersonsproblem igår. Och om jag får säga det själv så löste jag det alldeles strålande. (Jag får naturligtvis säga det själv, lär inte dyka upp nån annan som gör det...)

Eller problem och problem, alltså testläsaren hade påpekat att det var nåt lite knepigt över den personen. Att gillade visst, men... och sen sa min testläsare det inte, men jag tolkade det som så att min biperson utgjorde lite av ett stort sidospår. I och för sig också meningen, men ska förstås också finnas i berättelsen i övrigt. Och nu har jag skruvat om i det.

För jag vill visst ha en stark biperson, men inte så stark att hen är en egen berättelse som blir lösryckt. Utan också bihandling måste ingå i huvudhandlingen, bidra på nåt vis. Förstärka och förvärra. Kan också få ha sin egen linje, men måste påverka och vara viktig. Så det jag gjort är att tvinga min biperson in i berättelsen, involvera och göra oumbärlig, i stället för att köra nånslags ensaksrörelse. Eller det gör hen också men nu med mer på spel. Alltså känner jag mig nöjd och belåten, ska fortsätta vrida till i det. Mycket trevligt alltsammans. Förstås, med död och blod som ingredienser, allt som kan gå fel ska gå fel...

torsdag 15 augusti 2013

Firar konst och döda linjer

Ikväll ska jag ut och röra på mej. Fira Konstens natt.

Jag är en usel Konstens natt firare. Kanske för att konst för mej inte kan firas på en natt. Den kräver ungefär alla dagar under året. Men jag ska fira ändå.

Och har bloggat om det på förlaget. Mingla bland Konsten, har jag skrivit om.

I övrigt går det undan med redigering. Jag har en deadline. En riktig. Eller jag har två. En som jag själv bestämt, den kommer först. En annan som nån annan gett mej. Och döda linjer är bra. Jag har visserligen inga problem med att sätta upp egna, men de är lättare att också hitta på ursäkter inför. Inte för att jag brukar. Eller lurar jag mig själv nu? Och mina bloggläsare. Inte snällt. Men jag är bra på att ge mej deadlines, jag är också bra på att komma med ursäkter inför mej själv. Två döda linjer. Den ena sista augusti, den andra i mitten av september. Men jag tänker hålla mej till min.

onsdag 14 augusti 2013

Följer karaktärernas spår

En karaktär ska lämna den plats han befinner sej på. Har ett uppdrag alltså. Måste iväg.

Vad tar han med sej? Jag började med att packa en väska. Ombyte kläder, vapen, personliga grejer. Sen stod han där och såg vilsen ut.

För nej. Han hinner inte packa. Opraktiskt också att släpa på en resväska. Även om den skulle råka vara en ryggsäck. Rörlighet är a och o.

Men det var viktigt, att först ha packat väskan alltså. Att veta vad han skulle ta med sej.

Jag tömde ut innehållet, spred ut det. Tittade och vände och vred.

Tre grejer tar fick han med sej när han ger sej iväg. Tre grejer som är viktiga för honom och för berättelsen. Fast sen fick han lämna en av grejerna efter sej ändå, för det skulle inte ha funkat. Men han tar den med sej först, gömmer den sedan för att kunna plocka upp den senare.

Fast nu har jag insett att han glömt det. Att den skulle plockas upp. Intressant att han ändå liksom har den med sig...

Jag följer karaktärernas spår i texten. En i taget. Letar efter det ologiska. Låter dem reagera som de borde. Ger dem mer information om varför de måste göra grejer. Snärjer in dem i reaktionerna. Allt finns men jag måste dra fram det bättre. Som det där med grejerna, de där tre, hur de behövs. Samtidigt, håller i vissa detaljer för de sträcker sej längre fram. Hör hemma i del tre. Men just nu, följer spåren, en karaktär från början till slut.

En fixad (första varvet i alla fall), andras fotavtryck är kvar.

tisdag 13 augusti 2013

En undertext

I Finland börjar skolorna idag (svenska skolbarn får vänta minst en vecka till). Jag skickade iväg mina barn till skolan och funderade på hur det var, sånt där med skolstart.

Dessutom tänkte jag på en favoritbok jag hade som barn, Gummi-Tarzan av Ole Lund Kirkegaard. Och om du inte har läst den så gör det. Och om du inte har läst den på länge, läs om den. Läs den för att fundera på dramatisk berättarkurva, vändpunkter och slutets betydelse. Läs den för att den är rolig och oerhört sorglig. Den har en undertext om att behandla barn rätt som jag gillade redan som barn. Det är den omvända världen. Eller låt bli att läsa den och läs mitt blogginlägg på förlaget i stället:

Skrev mer om boken och den där första skoldagenförlagets blogg.

måndag 12 augusti 2013

Skriva hit och dit

Jag orkade inte stiga upp och leta efter en penna igår. Och papper. För att skriva upp den där fina lösningen som slog mej när det var som mörkast.

Jag orkade inte göra det när jag vaknade några timmar senare heller, ur en mardröm, som också var en sån där fenomenal, jäkligt skrämmande, lösning. Förresten, då handlade det inte om ork utan jag vågade verkligen inte trampa omkring i något mörker efter den drömmen.

Imorse vaknade jag alltså upp och visste att jag har glömt. Att det var dumt att sakna ork och mod. Att på det viset försvinner de goaste idéerna.

Satte mej och började skriva i dokumentet som är en dagbok för att skriva på just det här manuset. Skrev lite hit och dit, tänkte inte så mycket. Och ta-da-dam, där skrev jag det! Både lösningen och tanken från drömmen. Om det är nåt som kan rekommenderas är det en manusdagbok. Skriva om vad man skriver på, skriva om vad som händer lite allmänt i liv och leverne, skriva om oro och annat skit och bara skriva grejer, vad som helst. En enda regel i manusdagboken, skriv om manuset i nåt läge för att komma igång.

söndag 11 augusti 2013

Lutar mej tillbaka

Söndag. Jag tror bestämt att jag behöver få luta mej tillbaka en stund. Tänka annat idag. Innan jag nästa vecka på allvar biter mig fast i del två. Hittills har jag bara tänkt och vänt och på vad min läsare sagt. Låtit det hela sjunka in. Att karaktärerna, borttappade trådar, otydligheten och fördjupning. Alla dessa trådar, ja ni förstår, rimligtvis mar-trådar allting som ska hitta sina rätta platser. Krävde lite tankearbete först, instuderingstid.

Men imorgon, då.

Idag däremot, söndag. Och jag har ju skrivit förstås. Hos förlaget, på bloggen. Om att jag Gillar läget.

lördag 10 augusti 2013

Gräva bakåt

Fördjupa är dagens ledord. Jag ska gräva inåt. Bakåt. Och det väl just det ordet, bakåt, som ibland kan bli lätt knepigt.

En blandning av bakgrundshistoria och vad som pga den motiverar karaktären.

Som till exempel: Vem (eller vilka) var den mest inflytelserika personen, bra och dåligt, i karaktärens barndom? Vilken specifik händelse inträffade i karaktärens barndom?

Och vidare: Vilka är din karaktärs tydligaste drag? Hur har just de dragen formats av personer och händelser i bakgrunden? Vilken sorts syn har karaktären på världen?

Egentligen vet jag svaret på de här frågorna, har funderat på dem för länge sen. Skrivit om dem, trängt in dem i hur karaktären reagerar. Men det är klart, jag använder det inte hela tiden aktivt. Jag vill inte lägga in för mycket torr bakgrundshistoria för det gör att berättelsen stampar på stället.

Men för att kunna fördjupa karaktären behöver jag mer av just det här. Leta där i bakgrunden för att göra reaktioner i karaktärens nu tydligare. Behöver inte vara tydligt för karaktären, men det ska snirkla sej in i texten, bli det där logiskt ologiska. Så där som vem som helst, jag till exempel. Att varför jag upplever att vissa saker är jobbiga att göra. Sånt ska jag krydda med, nej inte krydda förresten, en nödvändig ingrediens, inte smaksättning. Korvsoppa med korv. Cykel med sadel. Tv med kanaler. Allt kan säkert fungera utan den nödvändiga ingredienser, kan rent av ersättas med substitut, men blir så otroligt mycket bättre att sitta på sadel liksom.

Jaja. Mina liknelser är fåniga. Jag ska i alla fall fördjupa karaktärerna, mer och mer. Det ska kännas.

fredag 9 augusti 2013

När syret tar slut

Vad vill jag egentligen? Eller för att vara mer specifik, man läser en mening i sin text och undrar vad man vill just i den meningen.

För det händer att jag är luddig och flummig och att meningarna flaxar åt alla håll. Att jag inte har en aning om vad jag vill. Men att jag samtidigt inte kan stryka meningen för det är en viktig grej, dunkelt formulerad bara.

Lite som om syret tagit slut när jag skrivit. Radat och tryckt in orden bara. Ett nervöst drag.

Viktigt då att stanna upp och fundera på vad man håller på med. Den där tydligheten. Att tänka mindre. Eller tänka mer på vad man vill åstadkomma, vad är det jag vill egentligen? Ibland också, vem är jag som vill just det där?

Ofta alltså, funderar jag på vad skriva betyder för mej. Varför jag skriver. Hur jag vill skriva.

Nej, jag har inget enkelt svar på frågorna. Jag har svarat på dem så många gånger. Ibland i ensamhet, ibland tillsammans med andra. Jag kommer att fortsätta att svara. För medan jag gör det, frågar och svarar, kryper det fram mer, fler orsaker, andra. De där som gör att man fortsätter också de dagar när syret tar slut mitt i.

Stannar du upp? Frågar dej själv vad du hålller på med? Vem du är när du skriver? Och tar dej vidare, skriver liksom in det där svaret också, ger ut den där biten av dej själv, vem du är när du skriver - syresättningen.


torsdag 8 augusti 2013

Saker och ting

Redigerade och redigerade och redigerade igår. Hann lite mer än igenom halva. Hurra jag! Ska köra vidare där. Hoppas på att komma igenom faktiskt. Tror att det ska gå. Inbillar mej att de svåra bitarna är fixade. Men jag är rätt bra på att inbilla mej grejer.

Funderade mycket på hur en karaktär visar rädsla utan att hela tiden behöva skriva ut att hen blir rädd, skräckslagen och drabbas av panik. Och dessutom nånslags variation i reaktionerna. Jag menar, hur många bultande hjärtan behövs egentligen?

Men först bloggade jag på förlagets blogg om Mellan nu och det som ska hända sen. Du vet det där med att vänta på saker, och ja, i det här fallet menar jag det konkret, vänta på en sak.

Nu ska jag alltså ta mej samman, slita mej från världsliga tingestar och utföra lite arbete. Belöning hägrar.

onsdag 7 augusti 2013

Skärpet dras åt

Ja nå jo nå. Ne. Eller. Den eller den. Eller den. Har tre manus på gång. Inser jag. Två är liksom manus på riktigt. Det tredje kommer att bli, än så länge är det ett lustfyllt projekt där jag kan göra vad som helst. Vad Som Helst.

De andra två. Ett är nästan färdigt, ska bara peta klart. Inte så utmanande. Och inte det mest spännande.

Det andra, längtar efter att få sparka om problemen. Slita upp, hugga in. Kötta till. Du förstår. Såna här saftiga ord man behöver när man är i en ivrig redigeringsfas, när jag vet att det blir liv. Och död förstås, mycket död och dödande, blodigt, blödigt. Jag har ju feedback. Jag vill. Spännande.

Men om jag börjar jobba enligt lustprincipen kommer jag att ta det där tredje manuset. Inte dit. Spara till höstligare väder. Mörkare säsong.

Måste ta det minst utmanande, bena igenom och lägga på is några månader. Alltså det kommer också att vara roligt. Bara det där att när jag egentligen vill de andra två. Vill lust och vill slita.

Nu skärper jag mej.

Har haft några olustiga dagar. Men igår gjorde vi en utflykt. En påtvingad utflykt för att vår lägenhet skulle visas upp för folk som kom på visning. Och det var mitt i prick för katten levde upp av att tvingas till nyfikenhet. Blev liksom katt av honom när det där vansinniga som är kattnyfikenhet tog över.

Drar åt skärpet. För nu kan jag skärpa mej.

Du då? Hur sitter ditt skärp?

tisdag 6 augusti 2013

Allt det där man tänker på

Det är katten. Han är inte så glad. Över bandaget eller struten på huvudet eller livet. Eller sen är det nåt som jag inte förstår. Precis det gör allt besvärligast att det inte går att förstå.

Hur som helst, det gjorde mej nostalgisk. Skivit om det på förlagets blogg. Om Kräftgång på alltihop.


Förresten, om man vill köpa boken, Martrådar, så har förlaget extra mycket rabatt på inköp medan jag bloggar och Martrådar är månadens bok.

måndag 5 augusti 2013

Allt står på spel

Vad får en viss karaktär att reagera?

Om karaktärer i det stora hela kan strutta omkring och leva sitt karaktärsliv glad i hågen, men så händer något. Allt är frid och fröjd, ända tills... Hur långt är karaktären beredd att gå? För att till exempel få tag på en viss grej eller förhindra att en hemlighet avslöjas?

Det är den ena sidan.

Men om man har flera karaktärer, vad får dem att agera för samma mål? Det sitter jag och funderar på just nu. Ett slags masshypnos, eller gemensam slutpunkt för en viss grupp. Hur man får några karaktärer att ha samma mål, men på olika villkor. Nån kanske är beredd att trampa ner vem som helst för att nå målet, nån annan är försiktigare. Men de behöver alla samma sak. Kan faktiskt inte överleva om det inte fixar sej.

För det behöver man förstås, att det som verkligen står på spel är, ja, allt.

När ger de då upp? Eller om en ger upp, vad händer då?

Ärligt talat, känner mej tämligen upplivad av alla frågor som behöver besvaras för att lösa masshypnosen just nu. Får skissa lite, hitta på möjliga utvägar och återvändsgränder. Härligt!


söndag 4 augusti 2013

Efter blötläggning, en katt

Efter omständig blötläggning, hård fasthållning och domnade fötter (för det tog tid) så lyckades vi få den eländiga biten ludd, kompress eller vad det var ur såret. Kunde sen linda in en putsad kattfot. Nu har han under intensiv uppsikt fått röra sig utan tratt en stund. Det får honom att se ut som en katt. Plus att han kommer åt att putsa sej med den oinlindade foten.

Men det är inget ensamjobb att putsa en kattfot. Imorgon ska det förhoppningsvis gå lättare och snabbare, för då slipper vi blötläggningsfasen. Han tycker inte precis om putsandet.

Ja om man vill läsa om nåt annat än katt har jag bloggat på förlaget också. Om sånt man kan höra på ett tåg. Under rubriken Skramlar mest.

lördag 3 augusti 2013

Hur lite jag vet om sår

Det är lite kattblogg just nu. För det liksom uppfyller min hjärna.

Eller det som uppfyller min hjärna är hur lite jag, som vanligt, vet. Som till exempel hur man ska byta bandage på katten varje dag. Så jag snurrar upp det fint lindade bandaget och ska putsa såret. Katten (Louis) som i vanliga fall inte säger ett knyst tycker att det är skitobehagligt och jamar. Vet alltså att det gör ont.  Trots smärtstillande mediciner. För enda gången han verkligen jamat mängder var när vi hittade honom på katthotellet med foten fastklämd. Men såret måste putsas. På nåt sätt.

Och jag har inte aning om ifall jag gjort rätt, gjort sämre eller bättre. Om jag gjort tillräckligt.

För övrigt måste man vara ungefär tre personer. Helst. Gärna så att den (jag) som håller i katten trots att han klöser för att komma bort, alltså fortsätter hålla i honom när man snurrat av bandaget. För han ska inte precis kliva på det där såret än. Så vi fick byta mitt i, jag tog över hållandet och de andra snurrade bandage. Eftersom det alltså tydligen var jag som var beredd att hålla i utan att släppa trots eventuella klor.

Ja alltså. Ifall det sitter nån klok bloggläsare där som vet ifall vi borde ha slitit bort det som satt närmast såret med risk för att riva upp såret, för det satt fast, så säg till. För jag vet ingenting. Har ju aldrig gjort sånt här förut.

Hur som helst. Insåg hur lite jag vet. Om sår. Men nu vet jag mer. En del kunskap skulle jag helst läsa mej till.





Däremot så mår Louis hyfsat. Alltså han gillar inte struten eller bandaget eller medicinerna, men han står ut med det hela eller försöker sparka av sej bandaget och slita struten från huvudet. Och vill att nån kliar honom. I mängd. Koner på huvudet kliar.

fredag 2 augusti 2013

Ingen bra dag

Den här dagen blir inget kul.

Igår var vi till veterinären igen med katten för att kolla varför tassen inte blir bra. Varför han börjat halta igen efter att inte gjort några dagar.

Sen fick vi hem en katt med strut och bandage samt en operationstid till idag. För de måste ta bort klo och tå, amputera. Efter det kan han bli bra.

Men den här dagen kunde gärna vara över. Det kunde helst vara några dar efter operationen så att han på riktigt höll på att bli bra.

torsdag 1 augusti 2013

Prata mera och redigera mera och blogga mera

Firade sista juli med att prata skrivprat över öl. För det är sånt man behöver göra. Prata om att skriva. Det är aldrig nog med att bara skriva.

Idag blir det redigera mera. Det går inte med nån flygande fläng precis. Så mycket att peta om i. Men det går. Stycke för stycke. Mening för mening.

Och i övrigt hittar man mej talandes om Döingar över allt på Sets. Alltså mer bloggande hos förlaget.