måndag 16 september 2013

Det här är slutet

Jamen så öppnar jag äntligen filen med del tre. Och där är det. Som om jag var tillbaka på Leros när jag bläddrar igenom anteckningarna. Jag kan känna doften av hav, höra smällarna alldeles för nära, en man matar duvor, gubbens kaptenshatt och alla de där jag åkte med, skratt och allting som bränner och blänker.

Det här är slutet. Och jag tittar på det jag skrivit. Det här är verkligen slutet.

Är det för att man blir nervös över allt detta ihopknytande, är det därför som författare ibland får för sig att skriva ännu en fjärde del? För att det kanske inte går att dra ihop varenda tråd? Och jag menar, trådar, på allvar, jag skriver ju om dem, trådarna. När man sen märker att vissa trådar ändå kommer att slarva, så tänker man del fyra. Nej, jag tänker inte del fyra. Jag är bara nervös. För att det är slutet. För att när jag har skrivit det här då ska jag lämna dem. Då har de gjort sitt.

Avskedsmelankoli innan jag skrivit klart. Samtidigt ivrig, ja ja, mycket till och med. Att få veta. Jag har ju redan börjat på den här berättelsen.

Nu blir det ordantal per dag för att få ihop texten. Mitt mål brukar vara minst femhundra ord. Dags att skriva dem.

14 kommentarer:

Anna Gullichsen sa...

Ja,suck, sutte man där på stranden, finge man orden. En dag ska plocka fram Leros berättelsen och slita i de trådarna.

Eva-Lisa sa...

Jag kan tänka mig att det är lite vemodigt att ta farväl av karaktärer som man levt så länge med. Men de finns ju alltid kvar i böckerna som du skrivit :)

Mia Skrifver sa...

Anna: Det ska du absolut göra. Den blir bäst. Jag sitter här med det jag skrev där och det är bra! Jisses så jag är glad över att titta på det igen och se att det var så värt allt att vara där.

Eva-Lisa: Jo det har du rätt i. Och ännu får jag ju skriva om dem. Dessutom får jag lära känna nya sen. Andra som kanske har nåt de här aldrig kommit i närheten av.

Maria Turtschaninoff sa...

Wow, tänk: allt framför dig! Alla möjligheterna! Vilken känsla.

Malin sa...

Jag tänker också som Maria: tänk på allt NYTT du har framför dig efter att trilogin är klar. Och vilken lättnad sen när du är färdig, du klarade det. Du klarade av att skriva tre hela böcker i en serie och kan göra det igen med helt nya karaktärer, nya trådar och nya berättelser.

Fy vad du är bra! :)

Mia Skrifver sa...

Maria: Jo, jag tänker på det. Och dessutom vet jag vad jag ska skriva sen. Längtar efter den berättelsen också. Vill helst göra allt på en gång...

Malin: Måste skriva den klart innan jag tjoar, men den är på god väg. Så tack, ska försöka få ihop det och känna mig bra sen.

Kati sa...

Jag drabbas alltid av avslutsblues... :( Förstår hur du känner dig.

Mia Skrifver sa...

Jo, men är det inte knäppt? Alltså jag har ju över halva boken kvar att skriva. Vad ska man då ha avslutsblues för? Det återstår jobb. Mycket jobb. Ändå...

Fia Filur sa...

Åh, vilken bitterljuv känsla! Själv är jag väldigt förtjust i att läsa bitterljuva böcker!

Mia Skrifver sa...

Ja de har ju sin charm. Så det förstår jag.

Anneli sa...

Det är svårt att skiljas från sina manus. Det känns som om något och några saknas i ens liv.

Mia Skrifver sa...

Jo och sånt där som att ta avsked är inget kul alls.

Softy sa...

Hihihi. Jag känner mig helt löjligt ivrig över att jag redan hört liiiite från trean... ;) Ack ja. Leros Leros. En dag vill jag tillbaka. Ps. Och jag fick in min Lerostext nu också i mitt manus. Hurra!

Mia Skrifver sa...

Det är väl inget löjligt över det alls. Jag menar, all text som producerades på Leros och som slinker in i sitt rätta sammanhang, det är väl det som på nåt vis var meningen. Och om man råkat höra de bitarna, hur bra som helst. Fast innan trean är klar så har du glömt allt. Och jag har kanske ändrat. (Kanske?)