lördag 7 september 2013

En sak jag skulle ha sagt

Jag var troligen lite till mej igår eftersom jag skrev det blogginlägg jag skrev. För egentligen skulle jag ha berättat att jag gått och blivit handledare på litterärt skapande. Alltså på den tvååriga skrivkursen, författarutbildningen, vad man nu vill kalla den. Och ja, det är rätt stort det.

En gång har jag själv gått den där kursen. Det var när den var ny. Så ny att den inte hade någon romersk siffra efter sej. Pionjärkursen, försökskaninerna, det var vi det. Och när jag satt där och tittade på den där häftiga gruppen som hade samlats där, så kom jag fasen ihåg hur det kändes. Att sitta där.

Dessutom gick det att känna det liksom alldeles i egenskap av mej själv också. Lite nervigt. Jamen, man börjar liksom på ettan. Det är ju det.

Hur som helst. Det var en grej jag tänkte på. Som jag skulle ha sagt igår. Men som jag inte fick ur mej. Jag säger den här i stället, för den kan liksom lika gärna sägas åt vem som helst som skriver. Det var bara det att jag insåg att det aldrig sades igår av nån. För det var mycket sånt där praktiskt om texter hit och texter dit, yadi yada.

Men det jag vill säga, förutom att man ska ju liksom skriva, är att det där skrivandet är roligt. Ja, alltså, visst är det sjukt att jag säger det nu? Att det är kul att skriva. Det är en lek menar jag. Inte bara allvar och man måste jobba jobba jobba. Utan hej, det är en lek, man berättar berättelser för sej själv va. Mycket underhållande. Och att det är en lek, det är det som gör att man kan prova sej fram, göra misstag, göra fel och skriva uruselt, för man leker, provar och tänjer sina gränser. Men man får skriva skit för att skriva är en lek.

Rajt. Det där borde jag alltså ha hävt ur mej för allt är inte så fasens allvarligt. Men jag har sagt det nu och ifall nån littskapare läser det så är jag nöjd och glad med det. För det gäller då tycker jag på nåt vis alla som skriver. Att hej, det är roligt och jag har inte slutat leka. Never will.

Betyder förstås också, att den som sej i leken ger... (NÄ, det där sa jag inte.)

18 kommentarer:

minna lindeb sa...

Jätte sant!
Och ha ha visst. Den som sej i leken ger, måste leken tåla.
Det är nu bara också så sant.
Men att leka JA JA:
Vilket enormt privilegium att få göra det.

Jenny sa...

GRATTIS! Vad kul. :D Du kommer briljera.

Fia Filur sa...

Men gud vad roligt! Jättekul! Och det är klart att det är kul att skriva! Nästan jämt faktiskt.

Eva-Lisa sa...

Hurra! Vad roligt för dig! Det måste ju vara världens bästa jobb :) Det och att skriva själv förstås.

Fager Dam sa...

Det där har jag alltid haft så svårt att förstå, att det finns mänskor som tycker det är roligt att skriva. Jag skriver mycket, men mest dagbok, och det handlar om att jag har mycket att säga och tänka igenom, en massa prat i mitt huvud som måste komma ut på något sätt. Att klämma in tankarna i petiga små bokstäver ser jag mest som ett nödvändigt ont.

när det börjar sa...

Jamen sant. Det där glömde jag också säga. Ska säga det på måndag när jag träffar fredagsgruppen och en ny grupp.

Heléne (Bokglam) sa...

Du har helt rätt. Det ÄR roligt att skriva, jag älskar det! Och man måste nog tänka på det ibland att det är okej att göra fel, det skadar ingen.

Och stort grattis till handledarrollen! Du är grym :)!!!

Mia Skrifver sa...

Minna: Ja privilegium är det. Mer lek.

Jenny: Åh tack, inte vet jag om jag briljerar, men jag gör det jag gillar.

Fia: Ofta är det kul. Men när det inte är det, då är det verkligen o-kul.

Eva-Lisa: Det tycker jag också.

Fager Dam: Skriver nog en hel del nödvändigt ont också. Men å andra sidan när det är gjort så brukar det kännas som om jag gjort mej av med skiten. I övrigt tycker jag att det får också finnas lek i skrivandet.

Lotta: Gör det.

Heléne: Ja, man kan behöva påminna sej om det. Att det inte bara är jobb. Och tack.

Ebba Range sa...

GRATTIS Mia!

Frida sa...

Kul! Bravo!

Mia Skrifver sa...

Ebba: Tack!

Frida: Mycket kul.

Anneli sa...

Stort Grattis!
Det är verkligen kul att skriva, den bästa leken ever!

Mia Skrifver sa...

Tack. Ja oftast är det ju det.

Jessica sa...

Nu uttryckte jag ju redan min beundran i ett klatschigt "Coolio" på Twitter, men det tål att upprepas! Superfint Mia!

Mia Skrifver sa...

Ja, fint är det! Indeedio som jag svarade på ditt coolio.

Anna Gullichsen sa...

Grattis Mia, du kan det där med skrivandet. Visst är skrivandet största lyckan och värsta katastrofen och allt det småroliga däremellan.

Malin sa...

Jag tycker det är jätteroligt att du är handledare på kursen. Och att det var jätteroligt att se dig på riktigt. Så: bara bra saker!

Mia Skrifver sa...

Anna: Ja skrivandet svänger det om. Och just därför tror jag att man ska påminna sej också, att hej, roligt ju. Men håller också med om att det tidvis är katastrof och alarmsignal som gäller.

Malin: Jag tycker att det är fantastiskt kul att du ska gå kursen (för mycket bra kurs är det). Och detsamma, kul att ses på riktigt, både dig och Edda!