lördag 21 september 2013

Ridån är nära

Tidigare än jag trott var möjligt sitter jag och glor på min text och inser att jag nått punkten för att sitta och glo ut i luften.

Jaaaa!

Eller det skulle förstås vara väldigt kul att bara fortsätta skriva. Men också kaos behöver viss dramaturgi.

Det är ju det att när jag plötsligt inser att ifall den där karaktären kunde, skulle hen vända sitt sura ansikte mot mej och be mej lägga av. Troligen efterföljt av fula ord.

Jag kan skriva idag, kanske i morgon. Men sen, ridån är nära. Eller för att säga som i en viss bokserie "winter is coming". Med det menar jag att eftersom jag kan ramarna för den här berättelsen kan jag inte hålla på som om allt var möjligt. Allt är inte längre möjligt. Alltså surar karaktärerna. Och jag glor ut i luften. Måste undvika att dra ut på tiden, ingen vinter, möjligen lite höst.

8 kommentarer:

Eva-Lisa sa...

Jobbigt när karaktärerna surar. Det underlättar ju liksom inte. Om du ignorerar dem och gör något annat kanske de blir mer samarbetsvilliga :)

Kati sa...

Ridå? Menar du att boken lider mot sitt slut? Eller att du inte vet vad du ska skriva? Eller...?

Mia Skrifver sa...

Eva-Lisa: Tror inte att jag ska ignorera dem just nu. De har en poäng om att jag kan behöva fundera på vad jag gör.

Kati: Med ridå menar jag att del tre ställer andra sorters krav än del ett och del två, och att ja, hela berättelsen lider mot sitt slut. Men jo, också att jag måste styra upp vad jag ska skriva. Så ridån innehåller rätt mycket.

minna lindeb sa...

Att välja och välja bort är nästan alltid en lättnad och ofta rätt.
Men jag tycker att vissa saker ofta kräver en lite längre tid än andra, att man behöver läsa om flera gånger för att överväga samma sak innan man slutligen väljer bort klumpigheten och kan räta ut trådarna så de löper friktionsfritt igen.
Det är väl här som det mesta dröjer, och vackert så.

Ebba Range sa...

Mina karaktärer är så snälla och låter sig lätt omformas utan bråk :)

Mia Skrifver sa...

Minna: Exakt. Och då får man låta det ta tid. För det är kanske inte klumpigheten som är fel i sej utan bara hur det är klumpigt.

Ebba: Vilka otroligt trevliga karaktärer du har. Lyckans dej.

Kati sa...

Ja, jag måste säga att jag också har välsignats med väldigt samarbetsvilliga karaktärer. :) De håller sig till manuset! :D

Mia Skrifver sa...

Lyckostar. Som har såna trevliga typer att umgås med. Mina krånglar just nu. Oftast är de hur mysiga som helst, men nu, mungiporna pekar ner.