lördag 14 september 2013

Svängande armar

Det där med att man ibland går omkring och iakttar folk. Ibland kan det bli maniskt.

Gick hem från tåget och började kolla hur folk rör armarna när de går. Ena eller båda armarna, eller om de håller i nåt och inte rör armar. Kvinnan framför mej gick med raska steg och armen svängde i snabb takt. På andra sidan gatan en hängig farbror med högt svängande armar. En tjej bland tre tjejer som gick med armarna stelt längs sidan. En kvinna med stort lager väskor i händerna svängde inte alls. Kvinnan framför mej igen, och jag inser att jag anspassat mitt eget armsvängade i takt och det gör mej stressad för jag hasar långsamt fram medan hon går fort och ändå svänger plötsligt våra armar i takt. Jag kan inte svischa armen fram och tillbaka så där frenetiskt för det ser faktiskt inte klokt ut.

Förutom då att man blir lätt knäpp och ser hur olika och ibland lika armar flyger av och an när folk går blir det också människor av dem, personer, individer beroende på hur armarna rör sig. Det är klart att det har med kroppspråk att göra och att jag gick omkring och aktivt avläste det. Hur en del rör sej närmast husväggarna och armarna svänger bara lite grann. Andra går med stora stadiga steg och en bestämt svängande arm, i andra ofta en portfölj. Minns att jag pratat om det här med nån. Och att personen ifråga nån gång beslutat att inte svänga armarna, att det varit en så stor gest, en synlig.

Visst är det en fascinerande rörelse folk gör när de går. Ja och om du vill veta mer om det, "Därför svänger dina armar när du går".

Efter ett tag blev jag tvungen att liksom glo på hus för att liksom ta mej ur det hela.

8 kommentarer:

Fia Filur sa...

Haha :) Det finns så mycket att observera!
Jag har nyss fastnat lite i en serie på Netflix som heter Lie to me. Handlar om människor som specialiserat sig på ansiktsuttryck och kroppsspråk och på så sätt kan upptäcka när folk ljuger. Mycket handlar om microuttryck. Väldigt intressant att se vilka gester folk gör omedvetet.

Eva-Lisa sa...

Jag gillar också att studera rörelser och miner. Det kan ge fantastiska uppslag i det man skriver :)

Kati sa...

Något sådant har jag som tur är ännu inte snöat in på. :D

Mia Skrifver sa...

Fia: Visst finns det. Och som man kan snöa in sig. Har inte sett den där serien, men det låter onekligen intressant. Microuttryck, ah, det vill jag se!

Eva-Lisa: Jo absolut, bara man inte plötsligt (som jag) upplever att man är lite besatt av det hela.

Kati: Det har sina sidor. Både på gott och ont alltså.

Heléne (Bokglam) sa...

Haha, ibland hakar man upp sig på saker och kan inte sluta titta. Och väldigt intressant vilka saker folk gör omedvetet.

Mia Skrifver sa...

Insåg att man borde inte skriva om det heller för då liksom påminner man sej själv och så håller man på och glor igen på de där armarna...

Anneli sa...

Haha, de märkligaste saker kan hända när man inte kan låta bli att registrera omgivningen.

Mia Skrifver sa...

O ja. En hel del inser man om både människor och karaktärer.