lördag 2 november 2013

Kan ju inte lämna dem där i mörkret heller

Mycket nöjd med mej själv just nu. Mycket mycket nöjd faktiskt. För det flyter på. Skrivandet alltså. 

Egentligen mest nöjd med en karaktär som liksom valt att dyka upp och som är väldigt mycket bifigur i det hela, en hjälpare. Eller jag tror att det är hjälp hen erbjuder. Fast varken jag eller den hjälpta är helt säkra faktiskt. Speciellt som det är nåt med hjälparen. Tog ett tag att se det. Nej. Känna det. Men nu. Check. Väldans spännande alltsammans.

Den där stunden när man inser att man till och med kan ta en paus för att käka frukost, för cliffhangern sitter fint. Och blogga förstås. Som jag ju gör nu.

Rätt nyfiken ändå. Skriver i fem delar den här scenen. Vilket betyder att eftersom den första är gjord gäller det att öka tempot, höja insatserna och förvärra i de två följande. Här ska trappas upp. 

Fasen. Nä. Måste skriva det nu. Jag kan ju inte lämna dem där i mörkret heller. Stackars satar.

Vad pysslar du med då? Ramlat in i nån spännande scen rent av?

18 kommentarer:

Eva-Lisa sa...

Jag hade önskat att jag kunde säga att jag också pysslat med skrivande, men jag tycks hitta på en hel rad andra måsten och borden :)

Kati sa...

Min stackars karaktär ska snart bege sig in i lejonets kula, så det kommer bli en spännande dag här med! :-)

Mia Skrifver sa...

Eva-Lisa: Det gör jag också. Men skrev först, för annars fixar jag det inte. Så nu ska jag ta itu med måsten och borden en stund.

Kati: Lejonets kula. Det är väl där min karaktär befinner sej också, även om jag drar mej för att säga det eftersom jag inte gärna använder uttrycket ifall nån tror att det är lejon väldigt konkret, vilket alltså kan bero på att det nästan kunde vara det. Men ja, i den symboliska betydelsen, precis där. Och nu vill karaktären ut, kan jag säga...

Kati sa...

Haha, ja, skriver man som du fantasy kan det ju faktiskt vara just det, en lejonkula, men iaf i mitt fall är det mer den symboliska typen. :-)

Lugn. Det ordnar sig. sa...

Åh, härligt! Bra jobbat och skönt att du verkar ha flyt!

Jag har redan skrivit dagens pensum, men tänker fortsätta, för det är så kul. Men just nu har jag alltså lunchpaus. :-)

Heja heja!

Mia Skrifver sa...

Kati: Antog det. Men tänkte, bäst att säga att jag inte är så konkret just nu. Fast vete fasen, det kändes rätt inspirerande. Vilket såna där uttryck brukar vara i fantasy...

Liv: Ja, har också skrivit dagens. Nu håller jag lite paus. Men den går tyvärr inte ut på att käka lunch utan att städa. Det är inte det minsta kul. Men måste ju göras lite grann. Inte för mycket då.

när det börjar sa...

Min karaktär beslöt sig tydligen för att ta en promenad runt fängelsebacken. Det verkar inte ens räcka med ett varv utan hon envisas med flera. Fråga inte varför. Eller, fråga inte mig varför. Just nu traskar jag bara efter så gott det går.

Mia Skrifver sa...

Nån ska gå runt där också. Tydligen din karaktär. Du får väl se vad som händer, vad som dyker upp längs vägen bara.

Jenny sa...

Det puttrar mest i min hjärna, inget skrivet alls. Viljan finns men jag stretar emot. Kanske börjar jag på onsdag. Håll dig flytande :D

Fia Filur sa...

Jisses, vad ni skriver! :)
Ha brandsläckaren redo ifall tangenterna fattar eld!

Mia Skrifver sa...

Jenny: Nå man måste streta emot ibland också så att man hinner samla tankarna.

Fia: Kan vara klokt det med tanke på hur jag söker efter brännpunkterna. Men jag tror att jag vill att det ska brinna. Möjligen väldigt konkret också.

Softy sa...

Jag är så fasikens nöjd med dagen! Det är en scen jag dragit mig för att skriva. Skjutit upp och skjutit upp. Idag under NaNo-skrivtillfället körde vi en övning att skriva så mycket som möjligt på en halvtimme. Fast jag dittills hade skrivit på en helt annan scen bestämde jag mig för att ok, nu använder jag denhär halva timmen till att skriva dendär scenen jag inte vill skriva. Och nu är den skriven. Jaja. Mycket att jobba på än så klart men den finns där och den blev bättre än jag trodde. Hahaaa vad nöjd jag är!

Mia Skrifver sa...

Ljuvligt! Känner faktiskt lite liknande inför vad jag försöker få fram, att det är grejer jag dragit mig för att skriva men när jag bara ska skriva och inte tänka så förbaskat så flyter det på. Min "Leros-berättelse" håller på att förvandlas. Mycket trevligt det.

minna lindeb sa...

printade igen. Trodde jag var ganska klar för inlämning men hittade hål. HÅL och tunn is. Ack o ve. På ett ställe var det helt oklart vem som sa vad. Huj.Blir man snöblind?

Mia Skrifver sa...

Det blir man. Man bli alldeles vansinnigt snöblind. Å andra sidan, man kan hitta hål hur länge som helst också. Jag tror också att andra kan hitta andra hål. Men förr eller senare blir det is som håller.

Heléne (Bokglam) sa...

Ja, det flyter på, har introducerat en av mina favvo-karaktärer och känns som att jag fick till det. Och tycker att jag har fått in den rätta stämningen i manuset :)

Nina sa...

Känner du också att det går lite FÖR bra? Lite FÖR lätt?

Jag har skrivit över 8 000 ord och har massa tid kvar idag. OCH jag har dessutom hunnit med att göra massa saker i helgen; bio, restaurangbesök, laga mat, diska, se på film och serier.
Borde detta inte var... jamen... lite svårt i alla fall?

Mia Skrifver sa...

Heléne: Låter ju finfint. Vidare bara om du är i stämning.

Nina: Njäe. Det gör jag inte riktigt. Jag kämpar faktiskt. Inte så mycket när jag väl satt mig ner. Men att liksom börja, eller jag tror jag trevar efter grejer just nu. Och det har aldrig varit ett problem för mig att skriva liksom, problemet är snarast att jag just nu undrar vad det är de vill. För nåt är det. Men jag kan inte annat än leta mig fram bara. Så jag skriver och väntar på the Heureka-moment.