måndag 2 december 2013

Lucka 2: Släng in en grisanka



Släng in en grisanka. Och med det menar jag inte att alla genast ska skapa nånslags fantastiskt kräk att klämma in i texten. Nej. I stället talar jag om överraskningar. Det är möjligt att en grisanka är att ta i. Men ta hellre i först och dra av grisankan tomteluvan och knorren sen. Överraska och håll läsaren vaken.

Jag hade en lärare i historia en gång som plötsligt höjde rösten, och med höjde menar jag högt, alla studsade till och vaknade och insåg att de skulle lyssna nu. Det är så överraskningsmomentet fungerar, grisankan. Man vaknar. Släng in en grisanka med tomteluva alltså.


Och ifall nån undrar så är grisankan (posankka på finska) gjord av Alvar Gullichsen och jag gillar hur den ståtar där den ståtar (i Åbo alltså), den förvånar mig varje gång med sin rosa färg och storlek.

8 kommentarer:

minna lindeb sa...

Strålande.
Mer grisankor. Överallt.
I varje samfund. I varje text.

Mia Skrifver sa...

Ja de piggar upp.

Fia Filur sa...

Ja, den där bilden fick iaf mig att kolla en gång extra!

Mia Skrifver sa...

Och den får mig att kolla en gång extra varje gång jag ser den i verkligheten. Då har jag ändå en gång bott så att jag varje dag gick förbi den.

Eva-Lisa sa...

Vilken kul sak! I övrigt håller jag med, överraskningsmoment behövs för att hålla läsaren på alerten :)

Kati sa...

Läste om precis det i en handbok igår och fick ett slags aha-upplevelse. Så det kom lägligt. :-))

Mia Skrifver sa...

Eva-Lisa: Ja och det vill man gärna, förvåna läsaren med nåt.

Kati: Vad bra! Tur man råkar välja rätt då.

Anneli sa...

Ja, en grisanka kan verkligen liva upp ett manus.