torsdag 9 januari 2014

Att skriva går ju...

Det händer, som nu, att jag önskar att mitt tålamod inte prövades. Att min uthållighet inte sattes på prov. Att min ork och allt väntande, allt petade och fixande, att det bara var klart.

Redigera, visst, jorå, skoj. Men ännu roligare skulle det ju vara om det var gjort. Om jag fick skicka iväg.

Att skriva böcker är liksom inte att bara skriva. Skulle det vara så enkelt och mysigt hade det inte varit nåt att muttra om. Att skriva är liksom en liten liten bit av processen. Allt det här redigerandet är så mycket mer.

Visst fasen ser jag att det blir bättre med krafset och tankearbetet. Och visst skulle man kunna hålla på med det i evighet. Samtidigt prövas tålamodet, orken - för att fixa en bok kräver det. Att man redigerar ännu en gång och ännu en gång och så vidare.

Man behöver våga riva upp och vända rätt. Att skriva går ju. Men djissus när inte alla detaljerna gör som jag tycker att de borde alldeles av sig själv. Alltid nåt kvar, alltid nåt som stör.

Ja ja. Lika bra att göra då. Tålamod tack.

9 kommentarer:

Eva-Lisa sa...

Ja, att skriva är verkligen tålamodsprövande. Som tur är vet man att om man bara håller ut, blir det oftast bra i slutändan :)

Anna Gullichsen sa...

Baksidan av myntet, jobbet som följer på drogskrivandet, uppstädandet efter festen, tråkigt, påfrestande, men bra att veta att man även kan röja upp, inte bara ha roligt! Fortsätt bara, det har du gjort förr!

Kati sa...

Jag kan förstå vad du menar, även fast jag tycker redigeringen är givande den med. Ibland vill man bara vara klar någon gång.

Fia Filur sa...

Ojoj, igenkänning på hög nivå. Ibland tror jag att det roligaste med att vara författare är innan/precis i början av manuset och efteråt när boken är klar. Det är det emellan som sållar ut vem som är gjord av rätt virke eller inte.

Mia Skrifver sa...

Eva-Lisa: Finns inget om egentligen, man får bara bita ihop och sucka sig framåt.

Anna: Jag har väl det, röjt upp efter festen. Men visst skulle det sitta fint med en assistent…

Kati: Ja alltså, det tycker jag ju också, att det är givande, bara det då att samtidigt - vill vara klar NU.

Fia: Precis. Men man ska liksom gång på gång vara av rätta virket. Nånslag seg och senig sak gjord av en (alltså den där trädsaken: en).

carolastromstedt sa...

En spökskrivare kanske vore något he he? Heja dig Mia! Du fixar det.

Mia Skrifver sa...

Ja en spökskrivare. Sen när jag blir rik. Vilket kommer att hända any day now.

Anneli sa...

Ja du, tålamodet prövas verkligen till bristningsgränsen när man skriver och redigerar i oändlighet. Det tycks alltid finnas något som behöver ändras och fixas och det är ett under att något manus till slut blir färdigt. Men det blir ju det, så det är bara att tålmodigt jobba vidare.

Mia Skrifver sa...

Ha ha. Ett under att något manus blir färdigt. Verkligen. Det var precis vad jag satt och tänkte på igår. Att det är otroligt, tänkte jag, men också detta ska nå fram och bli klart.