fredag 24 januari 2014

Slutet gott eller är jag så värst godissugen?

Slutet gott, allting gott. Eller?

Slutet en chock.
Slutet öppet för tolkning.
Slutet skrämmande.

Det är klart att happy endings är populärast. Det mest tillfredsställande. Men är det så kul då? Att alla lever lyckliga och eländet har utplånats. Det är ju sällan så ändå. Att livet liksom består av bara lyckliga slut.

Det knepiga med att välja nån av de andra tre är att då står man där på den sträckta linan och ska balansera över (utan skyddsnät) och svara på vissa grejer men inte alla. Gäller att sätta fötterna rätt. Läsaren ska vara vid mod, om inte gott mod vid slutet. Eller läsaren ska vara kvar även om oron inte lägger sig genast. Eller läsaren ska för resten av livet se sig över axeln… övertygad om att där… nu...

Med dessa trevliga tankar om grand finale ska jag överväga ifall jag håller det jag har eller om det kan bli värre. Jag tror bestämt att jag kan röra om mer.

14 kommentarer:

Eva-Lisa sa...

Jag gillar lyckliga slut, men gillar även sådana där man lämnas med den där känslan du beskriver, att man kanske ser sig en gång extra över axeln och lämnas med lite att grunna på. Det är ofta de böckerna som stannar kvar i minnet länge på mig :)

Mia Skrifver sa...

Just det. De inte fullt så lyckliga sluten är man tvungen att fundera mer på. För att det finns utrymme för det liksom.

Fia Filur sa...

Jag gillar lyckliga slut, men framför allt skulle jag nog vilja säga att jag gillar tillfredsställande slut, och det måste ju inte vara lyckligt. Ett slut kan absolut vara chockerande, skrämmande och öppet, bara jag inte blir besviken. Det måste liksom vara snyggt gjort, då köper jag det även om det inte kvalar in i Hollywood :)

minna lindeb sa...

Det positiva är att allting alltid kan bli mycket värre.
Hälsn Djävulen.

Malin sa...

Jag gillar lyckliga slut som känns som början på en helt ny historia (fast den berättelsen berättas kanske aldrig nånsin)

Satu sa...

Jag trodde jag inte gillade lyckliga slut, det tills Spike dog i Buffy. Fy så bitter jag blev. Men så länge det inte kommer en sockersöt epilog är lyckliga slut riktigt acceptabla.

Kati sa...

jag håller med både fia och malin här.

Mia Skrifver sa...

Fia: Bara det förstås att tillfredsställande slut är betydligt mer relativt än lyckliga. Svårare att balansera rätt liksom.

Minna: Exakt. Det är en stor trygghet, känner precis hur trygg den tanken är...

Malin: O ja. Jag gillar också lyckliga slut som leder vidare i fantasin. Fast jag tilltalas också av inte fullt så lyckliga slut.

Satu: Spike och Buffy förändrar en hel del av ens uppfattning om mycket. Mycket sant.

Kati: Och jag också. Fast jag gillar också olyckliga slut ju. Men konstig skulle jag vara om jag inte gillade lyckliga slut.

carolastromstedt sa...

Grubblar också mycket på slutklämmen just nu. Ska den vara lycklig eller halvlycklig? Vad ska locka läsaren till näsat bok? Om det ska vara en uppföljare vill säga. Själv föredrar jag lyckliga slut men gillar att ha några frågetecken och fundera över. Hur blev det egentligen med det där? Typ. Att få till slutet är en utmaning och utmaningar är bäst :).

Mia Skrifver sa...

Men det är väl ettan eller tvåan du funderar på? Du får inte göra det för lyckligt då. För om det är happily ever after så finns det inget mer att göra sen. Men jag antar att det är just det du menar, att hur du ska få till det så att slutet är rätt och inte förvirrande.

Anonym sa...

Svårt det där med slutet, för jag vill ha ett lyckligt slut men det ska också vara lite öppet om det är en serie. Det ska i alla fall ge en känsla av att det gick bra :)
Man får inte lura läsaren när de har investerat så många timmar med boken :)
Eller är läsarna mer tåliga än vad vi tror?
En reaktion man inte vill ha är ju "fy fan vilket skitslut, tänker inte läsa något mer av den här författaren"
Visst är det underbart att skriva :)
//susanne ahlenius

Mia Skrifver sa...

Det beror ju på genre också. Alltså rätt mycket skräcklitteratur lämnar en definitivt inte med nåt lyckligt slut. Tvärtom sitter man och vet att nu börjar allt om igen. Men absolut, inte lura läsare. Sen kan läsare förstås tycka olika bra om olika slut. En del älskar öppna och andra tycker de är vidriga. Hur man än gör så kan man inte göra alla glada.

Frida sa...

Absolut genreberoende! Och historieberoende. I Notting hill så ska absolut alla bli lyckliga och hitta kärlek på slutet, för så ska det vara i en sån film. Medan slutet i Salems lot / Staden som försvann är alldeles perfekt för en bok om en stad som drabbas av vampyrer.

Mia Skrifver sa...

Vad glad jag blir att du tar Stephen King som exempel för han är ju fenomenal på att lämna läsaren med ett visst obehag i slutet. Inte bara i Salem utan i flertalet av hans andra böcker också. Och ja, romantiska gestaltningar ska sluta lyckligt, eller så gott som i alla fall alla ska det. Läste nyligen en som inte var så lycklig på slutet och jag är fortfarande inte säker på vad jag tycker om det. För jag hade ju förväntningen, men å andra sidan är det ett slut jag minns.