fredag 28 februari 2014

Big band group västkusten

Big band group på västkusten har spelat in sin Fantastisk podd. Så man kan lyssna på Susanna Björnberg, Pål Eggert, Stefan Hagel, Susanna Nissinen och Fredrik Persson.

Det är ju hur fantastiskt som helst, passar en som ägnar sin tid åt att packa alldeles perfekt, poddlyssning, o yeah.

Våra väggar ser ut som en ost med hål i. Att plocka ner tavlor gör lägenheter till vrak.

Huvudsaken är att katterna tror att alla de nya hinderbanorna har byggts för deras underhållning.

torsdag 27 februari 2014

Vindlar vidare

Igår var det avslut på Kär&begär i litteraturen-kursen. Jag gillar det där, undervisandet. Eller än mer gillar jag när jag ser hur det klickar till hos nån, att kan man tänka så där också. För det syns när det händer. Oftast i alla fall. Det är väl därför jag gör det, för att få vara med om när nån ser mina vindlande kopplingar i vad vi håller på med.

Samtidigt erkänner jag att det är energikrävande att undervisa, så efter avslutade kurser frigörs plötsligt tid - och just nu är det exakt vad jag behöver.

Ska ägna mig åt att läsa igenom början på Maraminne. Bara för att jag måste se om den sitter nu. Om jag liksom bryr mig. Eller om det fortfarande är nåt där. Nåt bristfälligt.

Sitter lite så där och rabblar, hoppas hoppas hoppas det funkar. Lika bra att få det undanstökat.

onsdag 26 februari 2014

Jagberättarens paradox

Jagberättarens dilemma tänker jag på. Att vad en jagberättare är. Och också är.

Å ena sidan jagberättaren som är som jag föreställer mig att det kunde vara att sitta vid lägerbrasan och höra berättelser. Jag vet för lite om att sitta vid lägerbrasor vet jag också, för jag vägrar sånt pga myggor. Kanske hellre tänka på hur det är att sitta ett gäng nån annanstans och berätta saker för varann, på café eller krogen (i början av kvällen alltså). Eller vittnet som ställer sig upp och berättar "sanningen" så som vittnet alltså tror på vad som är sant, vad som hänt.

Å andra sidan jagberättaren i sig en metafiktiv konstruktion som inte gör det hen låtsas göra. Sitter alltså inte alls vid sin dagbok, sin dator (eller vid sin skrivmaskin) och skriver det där som hänt eller rent av kan inte göra det för berättelsen är skriven i nutid, presens, händer exakt just i denna sekund och jaget kan inte skriva för jaget har fullt upp med att göra, rädda världen, rädda prins(essa), rädda sig själv.

Det är ett vridet perspektiv, jaget. Snävt, naivt och egofixerat. Samtidigt smidigt att använda för att dölja vad som ska döljas, att missförstå, att låta jaget vara också just så uselt som ett jag ibland är. Och andra gånger få skina, få briljera och kunna, ja, äntligen nån som gör sådant ingen annan vågar. Som att gå mot sin egen död men samtidigt berätta om det. Jagberättaren dör inte. Det finns i och för sig undantag, men oftast kan man lita på att jaget ska fixa biffen. Frågan är bara hur.

tisdag 25 februari 2014

Maraminne på besök

Maraminne är hemma igen. Eller delar av henne. 

Är det en hon? En han? En hen? Inser att mitt bristfälliga dialektala språk inte kan hjälpa mig med det här. Fast det känns som en hon. Troligen för att Maran är en hon.

Dessutom (ha ha) har jag naturligtvis skaffat ett nytt program att leka med precis nu. För den som har mycket på gång vill ha mer att tänka på. Å andra sidan är det faktiskt rätt praktiskt att leka med ett nytt skrivprogram när man förtydligar sina otydligheter. För det finns orsak att ta reda på saker då. Det är alltså Mac:ens Pages och än så länge är det okej, gör det jag vill att det ska göra liksom.

Så nu kör vi folks. Sista vändan redigering, nästa gång blir det korrektur. Och efter det är det bok och inte manus längre.




måndag 24 februari 2014

Prolog-måndag

Men åh! Här har det ju bloggats om prologen. I Martrådar.

Det är ju det bästa som kan hända att man försöker komma ikapp sin bristfälliga bloggläsning (för mycket att göra just nu) och så inser man att man är ombloggad. För nåt man gjort. Nåt man gjort bra. Finfin måndag det här ju!

Ja alltså. Helena (Bokglam) bloggar om prologen.

Liv och trilogi

Slutet slutet slutet, trummade det i skallen. För det är ju slutet på att bo här. Och det ska bli ett slut på del tre också. Alltså är jag trött idag. Eftersom det här naturligtvis skedde sisådär klockan halv två i natt.

Men vem fasen bryr sig? Inte jag i alla fall. Vred ur mig skiss över slutet. Tänkte puh. Satte mig upp igen. Tänkte nej. För självklart.

Och sen vred jag åt olika håll en stund tills jag visste åt vilket håll jag kunde gå. Allt för att antagonisten kom med det förlösande påståendet om hur det ser ut i världen. Man måste bara älska sin antagonist. Det är förstås viktigt. Antagonister styr ju rubbet så om de delar med sig av vad de har för slutgiltig avsikt (och den dessutom passar ihop med vad som är möjligt och inte allt strunt som antagonister också öser ur sig) tja, då är det hemåt.

Hemåt ja. För antagonisten och för att packa ihop liv och trilogi.

söndag 23 februari 2014

Låda på låda, kapitel på kapitel

Och så ställs en låda på en annan.

Hur många packningsteman kan man hitta på? Återstår att se.

Fast samtidigt medan jag utför detta sega uppdrag tänker jag på del tre. Funderar ut hur dammigt det kan tänkas vara där i det där huset. Jag vet ju att de ska vara där. Att det är dammigt. Och vad man gör för att inte nysa.

Dessutom funderar jag på att nästa vecka är det skrivkurs igen efter två veckors paus. Och att det är sista gången i Kär&begär-kursen. Sen funderar jag på inhoppet jag ska göra i nån annans kurs veckan därpå där jag ska tala om berättande i text och hur man tolkar det. Och allra mest snurrar det i skallen att jag ska till ett högstadium och prata. Det är så pass många timmar i samma klass att det får nog lov att snurra och jag tycker mig börja skönja en fungerande (tror jag) helhet.

Men mest tänker jag på del tre medan jag packar. Att jag längtar efter att få sätta mig och slita i texten. På riktigt längtar efter det. Troligen är det packandet som påminner om den där första redigeringen. Slita upp, slänga grejer, pussla ihop, ibland passar det och ibland vet jag att det borde göras om men det blir kanske i upppackningsfasen. Eller redigering nummer 7.

lördag 22 februari 2014

Damm från 200X

Den närmaste tiden kommer att handla om damm. Alltså sånt där damm som finns i skåp som man typ inte öppnat sen man slängde in grejer där sisådär 200X.

Rent av kan man tala om sånt damm som man undrar vem bor här då? Inte för att man, som är jag, vill veta. Utan bara för att man möts av detta levande damm som dansar omkring i yr dans över att äntligen få lämna sitt fängelse. Skåpets innersta hörn. Och så störtar dammet iväg rakt in i näsan på den som torkar bort dammet ur skåpvrå.

Medan jag gör detta lovar jag mig själv att städa oftare. Medan jag lovar mig själv att städa oftare vet jag att jag ljuger.

fredag 21 februari 2014

Megafon-skrattet

Igår åkte nån runt Åbo med en megafon som det ropades ut saker med. Jag träffade på dem två gånger. Första gången ropade nån "Kiva letti" åt J. (Och "kiva letti" betyder "snygg frissa".) Andra gången, flera timmar senare, var jag på väg mot mitt forna hem (det är ju sålt så det är inte mitt mer), tillsammans med kompis, då uppfattade jag inte vad megafonen ville utom att det skrattades högt.

Och det kändes lite så igår. Att megafon, åka runt och skratta högt i den. Det kunde ha varit en bra sysselsättning. Lite så där låt hela världen veta att jag är på gott humör.

Samtidigt kom vi att diskutera packande, jag och J. Och ingen av oss vill riktigt börja förrän pappren är påskrivna. Att packa i förväg är som svarta katter över vägen, nycklar på bordet, gå under stegar, trasiga speglar och annat liknande. Alltså inget jag riktigt tror på men eftersom jag liksom hört talas om det så är det bäst att gå runt stegen, undvika att packa för tidigt.

Men veckoslutet blir packat. Och hade jag en megafon är det vad jag skulle åka omkring och ropa ut.

torsdag 20 februari 2014

Manus med ena handen och packa med andra

Klart som fasen att allt händer på en gång.

Har precis kollat med min redaktör så snart sitter jag och petar i manus medan jag packar. Det kan bli intressant eller bara bäst att gå nån annanstans och peta i manuset. Medan andra packar? As if att jag skulle kunna släppa på den kontrollen. Ha ha. Det är så lustigt så.

Hur som helst. Snart får jag jobba med Maraminne igen. Ser fram emot det. Börjar vara ganska så dags ju.

onsdag 19 februari 2014

Klaustrofobiskt och befriande

Idag är det seminarium i min kurs Kär&Begär i litteraturen. Fast litteraturen får vila, idag talar vi film i stället. Närmare bestämt om Lars von Triers Breaking the Waves.

Och det är en av de där filmerna som berört mig, eller rent av betytt en hel del för det jag på nåt vis vill förhålla mig till. Det är nåt klaustrofobiskt och befriande över filmen, hur paradoxalt det än låter så finns det lite av allt i den, vad man än tycker om det. Å andra sidan är jag inte helt övertygad om att det lyckas alla gånger med förmedlandet i filmen. Kanske bättre i tv-serien Riget. Hur som helst, en film som det ska bli fascinerande att se hur det funkar att tala om idag.

Men annars undrar jag mest hur man ska göra med katter som gillar att tugga på papplådor? Alltså att flytta kräver ju sina lådor. Innan vi ens hinner packa nåt i dem så är katterna där gnager sönder kanterna. Gott om små bitar ligger och skräpar runt omkring. Knasiga djur.


tisdag 18 februari 2014

Förbereda det ena och det andra

Hjemme igen. Nu ska jag hänga med mina barn och kolla film. Och förbereda undervisning. Och allt annat som jag måste göra den här veckan.

Jag skulle föredra att det inte snöade. Eller slask är det väl. Eller vattnigt nånting.

Och sen ska jag ju i övrigt börja ägna mig åt seriöst packande för i mars flyttar vi till ny lägenhet. DET! Fantastiskt kul.

måndag 17 februari 2014

Hemåt


Tur att det är mulet när man ska åka hem. Imorgon är livet som vanligt igen. 

söndag 16 februari 2014

Spårning


Spår av hund i lerplatta.

Spår av mammas söderpil.

Sista hela dagen. Och tvätten hänger på tork.

Ska fortsätta med det sista röjandet som vi hinner med. Och pust vad vi har slängt. Halva hushållet är tömt. Rester från mormor och morfar är borta. Andra rester från mamma är slängda. Det finns utrymme på hyllor och balkongen är fixad, rent av njutbar. Både sol och städa har jag fått. Rätt nöjd alltså. Men längtar också hem till barnen. Så det ska väl bli skönt att åka också. På nåt vis. Önskar bara att solen, våren skulle komma fort också in the grim north.

lördag 15 februari 2014

Casa Kiss Mijas


Casa Kiss Mijas. Den sjukaste trädgården här i närheten som består bland annat av en samling plastblommor. Varje gång jag är här går jag förbi den och förundras över vad den något exentriska ägaren samlat ihop.

fredag 14 februari 2014

Sköldpaddsvandring och podd


Samtidigt i grannens trädgård. Två sköldpaddor som trampade omkring medan jag målade vägg.

Förresten så kan man lyssna på Malmögruppen i Fantastisk podd. Med Karin Tidbeck, Nene Ormes och Kristina Hård.

torsdag 13 februari 2014

Solläsning


Ibland tar jag paus och läser. Och nordbor är inte bortskämda med sol.

onsdag 12 februari 2014

A. Ödleman


Bygger världar genom att skrapa bort färg från taket. Har en värld på balkonggolvet.

Och en annan värld i taket.

För tillfället är världen bebodd av ödlor. Här är A. Ödleman.

tisdag 11 februari 2014

Takskrap


Är här för att fixa bland annat taket på balkongen. Av nån anledning tänker jag på Asterix och Obelix och himlen som hotar att falla ner över dem. Och mig. Eller taket då.

Medan man skrapar tak kan man kolla på Medelhavet.


Då och då ger man fasen i taket och går ut i trädgården och tittar på rosmarinbusken.

måndag 10 februari 2014

På väg



På väg. Å tycker att vädret utanför är lätt att lämna. Hare gott folks.

söndag 9 februari 2014

Listmani

Alltså jag gillar ju listor. Varje gång jag ska komma ihåg grejer gör jag långa listor över allt det där jag ska minnas. Just nu har jag en "att göra"-lista, en rese-lista, en "att tänka på inför det där hägrande besöket i högstadiet-lista".

Sen kommer jag på nya grejer att göra listor över. Som är mer skrivintressanta. Listan över låtar jag lyssnat på medan jag skrev Maraminne till exempel. Borde plocka ihop den. Har jag tänkt.

Dessutom borde jag sätta mig och skriva igenom vilka scener jag saknar för del tre. En lista över det.

Snart ska jag göra en lista över de texter jag läser som jurymedlem.

Man kan liksom göra listor över grejer. För att det är kul. För att det gör att man eventuellt minns att göra de där grejerna också. Det fina är när man gjort saker på listan och får strecka över. Att man liksom betar av.

Just nu är alltså rese-listan mest aktuell. Ska ägna dagen åt att pricka av den. Allt det där jag måste ha gjort innan jag flyger iväg.

Borde kunna rese-blogga nästa vecka men nätet kan ju vara lite si och så. Det står i alla fall på min lista för saker jag ska göra i Spanien.

lördag 8 februari 2014

Packa kappsäck

Man vaknar upp en lördagmorgon och undrar ifall näsan antingen har ramlat av eller ifall den snart kunde göra det. För det är så ömt och eländigt efter allt snytande.

Men näsan är kvar. Har kollat. Sliten visserligen. Men kvar.

Så jag ska ta den, och min trötta kropp och samla ihop vad jag nu behöver ha med mig för att åka mot varmare land. Ser fram emot att luftfuktigheten. Det är alltid välgörande för uttorkad nordbo.

Packa kappsäck. Påminner mig för övrigt om en skrivövning. Följande saker finns i skrivövningskappsäcken (även om inte i min): ficklampa, fällkniv, porslinsfigur, ett hopvikt papper där det står något, en påse med lösmustasch, en påse nötter, sömnmedel.

Kappsäcken innehåller också andra grejer, men vad, det får man själv avgöra. Sen är det förstås bara att skriva, vad ska kappsäckens ägare göra med innehållet?

Själv ska jag alltså packa inför Spanien. Känner lite energi återvända vid tanken på att åka bort ett tag även om det är för att röja upp.

fredag 7 februari 2014

Gör som katten

Vaknade imorse och tänkte, lika bra att fortsätta ligga ner.

Det är alltså vad jag gör. Ligger ner. Sover. Läser och sover mer. Man kan ändå inte göra nåt med skallen full av snor.

Jag hoppas jag återvänder till ett mer livfullt liv imorgon. Men just nu tar jag modell av katten. Vi sover.

torsdag 6 februari 2014

Däckad

Måste ha undervisat under starkt adrenalinflöde igår. För höll kurs, gick ut och kom hem och satte mig ner och då var det där som kändes som begynnande förkylning rena rama snorvattenfallet. Mycket mysigt, inte.

Ska fortsätta med snorandet. Oberoende av vad jag vill eller inte så fortsätter det ju. Jag föredrog adrenalin. Inte för att jag riktigt vet vad jag gjorde under själva seminariet och adrenalinpåverkan. Däremot mycket medveten om snor.


onsdag 5 februari 2014

Det som inte kan hända

Att fundera ut grejer som kan hända, ja ja. Det har man ju gjort i mängd. Men om vi svänger på det. Och i stället funderar på vad som inte kan hända.

Det är vad jag har tänkt att ska få guida mig genom del tre. Allt det som inte kan hända. Som ska hända. Jag menar inte direkt att allt som kan gå fel ska gå fel. Inte heller att jag ska slänga in en bomb som utplånar jorden innan huvudpersonen hinner rädda staden. Utan att jag behöver skaka om tankebanorna lite grann.

Kanske är det vintern som får mig att känna det som om jag trampar på stället. Snö är inte kreativt. Såg ett tv-program med en kvinna som var besatt av samla på snögubbar. Hon bodde nånstans i en varm del av USA. Inför jul gick hon och köpte snö. För att laga en snögubbe. Besatt. Eller passion. Jag tänkte på att vi inte hade nåt gemensamt. Snögubbar är inget jag skulle spara på.

Tur då att jag om en vecka kommer att befinna mig i Spanien. Då ska jag ruska på mig och ägna mig åt det som inte kan hända.

tisdag 4 februari 2014

Fotboll och folktro

Från gårdagens Lysmask till Pål Eggerts blogg Världen ska brinna som råkar ha en Finlandssvensk special med Hannele Mikaela Taivassalos Svulten och undertecknads Martrådar.

På Swecon delade vi panel. Och redan när Pål sa ordet "gravrå" rätade jag på mig och vaknade. Alltså klockan var morgon och jag var trött, men vid gravrå lystrade jag och bättre blev det under panelen. Visste att den boken ska jag läsa.

Det har jag gjort. Borde vara död. Jag skrattade högt när jag insåg att om jag kör med en fotbollsspelande tjej, så finns det i Borde vara död fotbollshuliganer. Det ligger i luften, folktro och fotboll.

Det praktiska med att ha karaktärer i god atletisk form är förstås att de är rörliga. Att de kan springa fort undan hotfulla situationer. Eller att de ger sig in i dem, för att det går inte att ge sig hur lätt som helst.

Dessutom finns Pål Eggert bland de som småningom kan höras i en Göteborgsk version av Fantastisk podd.

måndag 3 februari 2014

Den lilla staden och författaren "i spinn"

Ramlade över en recension av Martrådar. Det talas om David Lynch och Twin Peaks. Om True Blood (fast jag föredrar bokserien faktiskt) möter Twin Peaks möter Strandberg/Bergmark Elfgren. 

För ja, vad är det med dessa småstäder? Det kan man ju fråga sig. Eller det är väl det jag gör i alla fall. De gräver sig in och klibbar fast. Tar strupgrepp på en. Vältrar sig över och samtidigt viskar de vänliga ord om gemenskap.

Kontrasterna säger jag. Motsättningarna. Blommande äppelträd och skvaller. Folk som vet saker och folk som tror sig veta mer än de vet.

Men framför allt, den lilla staden är ett slutet område. En egen värld med regler som man inte alltid förstår. Vissa personer i den lilla staden verkar på nåt vis alltid ha rätt, hur fel de än har.

Det är förresten inte speciellt för den lilla staden. Det gäller också större städer. Men i den lilla staden kommer man inte undan. Det går inte att välja bort utan att flytta från orten. Och förresten vill man kanske inte välja bort, det är den där utlovade gemenskapen också. Att nånslags trygghet.

Kanske är det därför jag tänker att vad bra. Onda sidan är ond. Då har jag planterat rätt för nästa del. Och om jag gått "i spinn", som det står i recensionen, ja, det har jag garanterat. Är rätt säker på att det inte var nån komplimang, men jag har funderat på recensionen ett tag och tja, jag tror att till och med den negativa feedbacken känns bra. Ville bara tacka för det.

Och recensionen, ifall du vill veta vad jag talar om, hittar du på Lysmasken.

söndag 2 februari 2014

Gå tillbaka, passera gå

Uhu. Kollade i manuset nyss. Tror inte att jag gillar början. Näe. Det gör jag inte.

Så hur ska det börja?

Gillar inte scenen jag placerat det i. Gillar inte första meningen. Gillar fasen inte vad jag gjort där.

Mera crazy. Mera handling. Mera extra allt. För det finns inte utrymme att släpa omkring. This is it. Slutet.

Var ska det börja?

Jag vet vem. Alltid nåt. Och en sak till vet jag. Jag måste gå tillbaka. Leta efter den tråd jag placerade ut där i början nånstans, i Martrådar. Jag ska gå tillbaka, jag ska passera gå.

lördag 1 februari 2014

Dagens jobb

Dagens jobb gjort. Textsamtal på Litterärt skapande. Och jobb och jobb. Det är mest kul. Fast tungt också. Tre timmar av intensiv närvaro för att lyssna på vad alla säger och göra samtal av det hela.

Och det betyder att för närvarande har hjärnan stängt. Ska se ifall jag kan skruva igång skallen om nåra timmar. Eller om det är KAFFE jag behöver. I mängd. Det är åtminstone min första åtgärd.