måndag 3 februari 2014

Den lilla staden och författaren "i spinn"

Ramlade över en recension av Martrådar. Det talas om David Lynch och Twin Peaks. Om True Blood (fast jag föredrar bokserien faktiskt) möter Twin Peaks möter Strandberg/Bergmark Elfgren. 

För ja, vad är det med dessa småstäder? Det kan man ju fråga sig. Eller det är väl det jag gör i alla fall. De gräver sig in och klibbar fast. Tar strupgrepp på en. Vältrar sig över och samtidigt viskar de vänliga ord om gemenskap.

Kontrasterna säger jag. Motsättningarna. Blommande äppelträd och skvaller. Folk som vet saker och folk som tror sig veta mer än de vet.

Men framför allt, den lilla staden är ett slutet område. En egen värld med regler som man inte alltid förstår. Vissa personer i den lilla staden verkar på nåt vis alltid ha rätt, hur fel de än har.

Det är förresten inte speciellt för den lilla staden. Det gäller också större städer. Men i den lilla staden kommer man inte undan. Det går inte att välja bort utan att flytta från orten. Och förresten vill man kanske inte välja bort, det är den där utlovade gemenskapen också. Att nånslags trygghet.

Kanske är det därför jag tänker att vad bra. Onda sidan är ond. Då har jag planterat rätt för nästa del. Och om jag gått "i spinn", som det står i recensionen, ja, det har jag garanterat. Är rätt säker på att det inte var nån komplimang, men jag har funderat på recensionen ett tag och tja, jag tror att till och med den negativa feedbacken känns bra. Ville bara tacka för det.

Och recensionen, ifall du vill veta vad jag talar om, hittar du på Lysmasken.

7 kommentarer:

Eva-Lisa sa...

Jag har också en liten förkärlek till när handlingen utspelar sig i småstadsmiljö, antagligen just p g a det du skriver. Men sen beror det förstås lite på handlingen också, en del berättelser gör sig bättre i en större stad.

Mia Skrifver sa...

Vet inte om jag direkt har en förkärlek för att låta det utspela sig i småstadsmiljö, mer så att just den här berättelsen inte kan finnas nån annanstans. Det skulle vara andra problem i en storstad. Har ju skrivit sånt också och då får man tänka annorlunda kring hur man t.ex. avskärmar världen.

carolastromstedt sa...

Det var fin kritik som får heta duga. Hennes upplevelse av slutet delar jag däremot inte. Om jag ska hoppa till småorter så sammanfattar du det i ett nötskal.

Fia Filur sa...

Härligt med såna recensioner, där även det negativa känns bra! Win-win!

Mia Skrifver sa...

Carola: Vad glad jag blir över att du säger det, för jag tycker att jag lagt ner jobb på slutet. Så tack för att du säger det! Läsare är olika förstås, så hon får naturligtvis tycka som hon vill. Och jag kan ju ändå inte göra så att det blir perfekt för alla. Men är glad att du inte delar upplevelsen av slutet!

Fia: Nå, inte kändes det perfekt genast, men jag tänkte på det några dagar och kom fram till det jag skriver i blogginlägget. Så nu, javisst, rätt nöjd.

Frida sa...

Jag gillar verkligen dina småstadsbeskrivningar i Martrådar. Trots att storstäderna är så stora så har nästan alla av oss en småstadserfarenhet någonstans i bakgrunden. Det är ju tacksamt med krockar också. Det på ytan idylliska som döljer såna hemskheter. En storstad blir aldrig så idyllisk.

Mia Skrifver sa...

Tack Frida! Vad glad jag blir!
Och håller med om att det skiljer sig åt att skildra den lilla staden och storstaden. Många gånger kanske just genom idyll i småstäder och anonymitet eller möjlighet att börja om i storstäder.