söndag 2 mars 2014

Att inte packa bort sig själv

Det här med att försöka balansera packandet mot att inte liksom packa bort sig själv.

Alltså jag menar att under de kommande veckorna ska jag lyckas göra vissa framträdanden i undervisning, t.ex. i en högstadieklass och det betyder att jag måste se till att veta sisådär ganska säkert var jag har allt det man behöver. Dessutom närmar sig två fester som jag är bjuden på. Försöker alltså fundera ut hur jag packar ner undervisningsmaterial och kläder som jag inte får förlägga bland lådor jag inte kommer att hitta de närmaste veckorna.

Kan säga att det går sådär. Undrar för tillfället var jag lagt det där pappret jag behöver på tisdag.

Men å andra sidan, det här är ett ypperligt tillfälle för hyperplaneraren att improvisera. För visst är det märkligt att jag klarar av det hur bra som helst när jag skriver, improviserandet, men i andra lägen skulle jag helst veta hur varenda sekund kommer att fixa sig. Inte för att jag borde tro att jag kan ha koll, det har jag inte och det funkar ändå med improviserandet.

Trots det ett starkt kontrollbehov över det som inte kan kontrolleras.

4 kommentarer:

Eva-Lisa sa...

Jag har också svårt att improvisera i min vardag. I skrivandet funkar det, men sällan annars :)

Mia Skrifver sa...

Vet inte om jag egentligen har svårt för det när det väl händer. Utan tvärtom. Det går hur bra som helst att improvisera i vardagen, bara det att jag skulle helst ändå önska veta vad som ska hända i detalj. Att kan, men vill inte.

Jenny sa...

Detta kontrollbehov, tänk om man kunde lägga det åt sidan. Det är som med oro, att oroa sig för saker man inte kan påverka. Lika onödigt att lägga tid på. Men lika förbaskat svårt.

Mia Skrifver sa...

Men vill man verkligen lägga undan kontrollbehovet? Jag betvivlar att jag ens försökt. Utan mer att jag liksom tänker att det är ett behov också.