torsdag 29 maj 2014

Tänk så trevligt man kunde ha det

Om en månad kanske jag kan skratta åt att jag för tillfället läser ett kapitel där karaktärerna är samlade och sen läser nästa kapitel och deras stora problem är att de är ensamma. Tänk, tänker man som är jag, ifall du skrev mer kronologiskt. Tänk så trevligt det skulle vara.

Men jag gör ju inte det. För det har inte funkat med den här texten, de här karaktärerna vill inte inordna sig i nån kronlogi. De vill köra sina egna race. En annan får bara hänga med.

Dessutom blev det etter värre att åka till Leros. Med kronologin. För då skrev jag sånt som när jag skrivit det, visste A så rätt B så hopplöst att bara trycka in nånstans C omskrivning i mängd.

Nä, jag är inte den som gör det lätt för mig. Jag skriver ganska färdig text när jag skriver. Men sen skriver jag nåt annat och då är ingenting färdigt. Utan allt måste jobbas om. Och det hjälper inte ett piss att planera för då ramlar allt och blir tråkigare än kattsand. Och kattsand, det är tråkigt det.

Nästa bok ska jag skriva enklare. Eller så inte.

2 kommentarer:

minna lindeb sa...

dom där raderna, om att inte göra det lätt och hyggligt för sej själv, det är så exakt! Precis så där är det ju!

Mia Skrifver sa...

Mmm. Man är nu sån helt enkelt som krånglar till det. Tur att man är så attans van är det oftast inte gör så mycket mer än liksom blir irriterande. Och ibland alldeles vansinnigt jobbigt.