torsdag 26 juni 2014

Bäst att kalla in Watson

Ett sidospår tänkte jag. Eller nej, jag tänkte inte så värst, jag följde spåret bara. Det som ville skrivas.

Rätt knäppt var det faktiskt. Hade inte riktigt kläm på varför jag plötsligt snubblat in på just de sidokaraktärerna, vad de skulle komma fram med.

Parallellt då, läser jag Martrådar. Hittar glimtar, förslag och skriver vidare. Låter dem göra vad de nu gör.

Sidospår my ass. Tänkte jag just när jag skrivit klart dagens dos.

För så funkar det, jag hittade förklaringar jag inte annars kunde nå, för att just de där märkliga bifigurerna klev fram och ville få mer utrymme. Vilket alltså betyder att två personer just löst ett stort problem för mig. Däremot har de gett mig ett annat. En lösning med hinder för de här karaktärerna är starkt förankrade i staden, kan inte slarvas över några gränser. Shit Sherlock, bäst att kalla på Mr Watson för att ta sig vidare då. Alltså att prata med nån annan än sig själv.

Frågan lyder: Hur få det de vet, men inte kan använda, till de som behöver veta, men inte vet när de inte kan träffas?

2 kommentarer:

Eva-Lisa sa...

Oj, det var en klurig fråga.
Har du kommit på ett namn på den tredje boken? Eller klurar du på det också?

Mia Skrifver sa...

Visst har jag ett namn. Däremot har jag faktiskt kommit fram till att det namnet inte stämmer riktigt, att jag behöver byta. Så nu har jag tre namn jag väljer mellan. Kan säga att det börjar på Mar-.