måndag 30 juni 2014

Första provflygningen

Kändes det så här sist också? Undrade jag igår. Alltså det övermäktiga som tidvis väller över en. Först har man koll och flyt och sen blir man tvärsäker på att Neeeeej det fuuuuunkar inte!

Ändå inte så att jag förtvivlar, icke alls. Mer bara att jag antagit nåtslags vadslagning och tydligen har lovat kasta mig ut för ett stup med vingar på ryggen. Jag tror det är ett experiment. Ett tidigt, innan man fick vingarna att liksom fungera. Alltså tänk Leonardo da Vinci har byggt vingarna och det är första provflygningen. Jag har lovat vara försökskanin och adrenalinet pumpar som tusan och jag slänger mig ut från klippan. Visst fasen flyger jag. En stund.

Så står vi där Leonardo och jag, han är lite purken i två sekunder över att det inte funkade. Fast sen ser han ut som om han fått en briljant idé och återvänder till verkstaden för att bygga om vingarna. Och jag med. För jag har tydligen lovat att prova flyga också nästa flygtur.


8 kommentarer:

Fia Filur sa...

Känner igen det där, och visst är det så, bara på´t igen hela tiden. Till slut funkar det!

Mia Skrifver sa...

Ja, man får slänga sig ut med de där skrala vingarna gång på gång ända tills Leonardo har hittat rätt stuk på flygandet. För man är ju ändå ingen fågel.

Carola sa...

Du vrider snart till det så det blir rätt. Bara på´t. Du är bra på att vrida och vända så snart sitter vingarna som de ska.
Psst. Min recension ligger ute nu :-).

Mia Skrifver sa...

På sätt eller annat ska vingarna på. Bli flygfärdiga också. Jag tror bara att det måste få ta den tid det tar eftersom det är rätt många grejer att hålla reda på.

Och tack för recensionen! Den gjorde mig mycket mycket mycket glad!

Kati sa...

Jamen gud. Känner. Igen! Ena sekunden yr av glädje, i nästa ner som en pannkaka. Tur att vi är stryktåliga. :)

Mia Skrifver sa...

Stryktålighet är nödvändigt. Det gör ju ibland så tusans ont när man landar och bryter alla benen i kroppen.

Frida sa...

Fin liknelse. Ena stunden är man högt bland molnen, nästa ligger man kraschad i en ravin :-) Inte bara medan man skriver, utan när man är klar också och funderar på hur det blev.

Mia Skrifver sa...

Ja och så tittar man på de där eländiga pappers/fjäder-vingarana och undrar, jamen det var ju fint en stund i alla fall - jädrans.