torsdag 5 juni 2014

Ny nivå...

Uppåt! Ja, det är vad jag är. För det här:
Det speciella med Martrådar är att Mia Franck här beskriver en förmåga som egentligen är svår att beskriva. Hur inre syner och känslor också ger spår i den yttre verkligheten och att den yttre verklighten inte är entydig. Att inre och yttre verkligheter växlar är vanligt i fantasy, men jag tycker att Mia Franck tagit det hela till en ny nivå.
Och vidare:
... Maran, ska rädda allt och alla. Men ingenting går som tänkt och Maran står inför en fiende som förvandlar henne till någonting som blir fel och skevt. Det gör att Maraminne blir mer än en berättelse om det godas kamp mot det onda. Det blir också en berättelse om begär, lust och hämnd. Livet i borgen blir en studie i vansinne och lögn.
Låt oss säga så här: Tack. Vad stort att få sin text granskad i en recension som också är analys. Litteraturvetar-jaget tackar och vet att när man skriver så, då har man tänkt och vänt på texten. Det finaste är att jag själv får syn på saker och ting. För så här är det, jag tror inte att man som författare lägger in allt det som läsare kan plocka fram. Inte medvetet i alla fall. Det är det man har läsare till, att liksom visa vad de ser. Vilka löften man strött ut i sin text.

Och om du vill läsa hela texten, så hittar du Anna Dönsbergs recension här och den har alltså ingått i Kulturtimmen (ett radioprogram som för övrigt nämns i Martrådar).

6 kommentarer:

Fia Filur sa...

Fina recensioner! Det fina med texter är att var och en får möjlighet att tolka på sitt eget sätt, det är rätt fantastiskt.

Maria Turtschaninoff sa...

Grattis, verkligt fin analys!

Mia Skrifver sa...

Fia: Ja, och man blir också förvånad över vad som kan hittas även om jag ju faktiskt borde veta.

Maria: Visst är den, så att man spritter av glädje.

Kati sa...

Grattis, jättefint.

Anneli Stålberg sa...

Härligt! Grattis!

Mia Skrifver sa...

Kati: Tack. Det är det.

Anneli: Just det. Tack.