fredag 13 juni 2014

Tysta dagen

Jag säger bara. Tusan så jag skriver. Det bara, ja, liksom, skrivs. Som om någon alltså skriver det åt mig ungefär. Och jag försöker hänga med.

Galet också för att det är ju precis det där nu, det där att jag undrar vad är det jag skriver egentligen? Att varifrån dök det här upp? Nej förresten, så tänker jag inte alls. Jag tänker, vad vad vad vad är där? För det är rätt. Ja, alldeles som det ska vara är det, men absolut inget jag hade väntat mig.

Kan inte annat än följa med och se vart det är på väg. För det är ju det här som är allra roligast. Upptäckandet.

Och samtidigt alltså pågår ännu workshop. I dag är det tysta dagen så alla går omkring och tiger. Det är rätt lustigt det också.

Nej. Nu måste jag vidare. Det finns mer som måste skrivas.

2 kommentarer:

carolastromstedt sa...

De stunderna när det bara flyter och överraskar är magiskt. Härligt Mia!

Mia Skrifver sa...

Och det är exakt det jag letar efter, det magiska, lusten, för då blir det rätt.