onsdag 16 juli 2014

Ett namn och en historia

Märkligt med namn. En karaktär som vägrat säga vad hon heter. Ända tills nu. Och allt som var luddigt och otydligt med henne blev med klart.

Att ett namn kan ge bakgrund och orsak till det hon gör, det är rätt häftigt. Med ens blev det lätt att skriva om henne. Samtidigt överväger jag ändå att namnet ska vara nåt jag vet, men det kanske inte ska framkomma. Har inte bestämt mig än. Men det är lockande att ha en karaktär som vägrar säga sitt namn. För det var viktigt, att inte veta. Just det perspektivet, hur man reagerar eller blir irriterad på att inte veta. Vad man i stället försöker utläsa om karaktären. För oj, som jag har försökt tolka hennes sätt att röra sig. Helt enkelt tänkt på att varför går hon omkring där? Varför är hon inte rädd? Vad är det med hennes namn? Vad gör hon där, eller vad GÖR hon över huvud taget?

Det är kraft i namn. Det kändes så tydligt när namnet nu finns.

3 kommentarer:

carolastromstedt sa...

Vad häftigt när det blir sådär. Nästan lite kusligt, som om de har ett riktigt liv i en annan dimension och bara leker med oss ett tag innan de avslöjar sig.

Susanne Olars sa...

Håller med helt och fullt. De kan hålla en på halster minsann. Sen kan det bli lite tvärtom också, som nu med en av de bilderböcker jag håller på att pilla med. Fnurv heter figuren, det var det första jag visste. Sen har historien växt fram, trots att jag inte har en ANING om hur Fnurv ser ut. Nu är jag lite skraj att be någon illustrera. Tänk om jag måste skriva om hela historien när jag ser hur Fnurv ser ut? Det ger spänning åt tillvaron att tota ihop böcker! :-)

Mia Skrifver sa...

Carola: Ibland känns det precis så att de levt en massa innan man upptäckte dem och ja, man ryser lite när man snubblar över dem och de kommer farandes med sitt bagage utan att man väntat det.

Susanne: Naturligtvis, många gånger är det också så att man har namnet och undrar vem det är. Men för mig var just den här namnlösa tjejen spännande, för hon vägrade länge berätta vad hon heter och sen när det äntligen kom fram så förstod jag mängder av saker med henne. Mängder. För namnet betydde så mycket.