torsdag 24 juli 2014

Hetare och klibbigare

Precis så här, alltså varmt och tämligen svettigt var det när jag skrivit som ivrigast på både Martrådar och Maraminne. Precis den här klibbigheten har jag känt förut medan jag skrivit och insett hur just de två böckerna ska sluta.

Och nog fasen bubblar det på nu också. Jag känner hur slutet pöser. De andra ingredienserna finns ju redan i det jag skrivit.

Det finns ett nytt hot. Eller ett mer invecklat kanske är rättare uttryckt.

Ny karaktär som inte är som de gamla utan har sin egen agenda. Som får världen att växa.

Jag plockar upp vissa lösa trådar, inte alla, bara de jag bryr mig om att ägna mer tid åt.

Nya vändningar, både från tidigare sparat och alldeles färskpressade.

Relationsdrama som krydda förstås.

Dessutom alltså, en form av lösning, avslutning, the end. Allt med den klibbiga värmen som trygg följeslagare när jag funderar på tänk om jag gör si eller så, stämmer det? Bryter jag mot regler jag satt upp? För där ligger mitt hinder hela tiden, att jag bestämt saker, jag måste hålla mig till dem.

Just nu har en idé slagit mig som är skör och tämligen invecklad men well, utmaningar är till för att antas. Dessutom skulle det naturligtvis göra allting mycket mycket mycket värre. Hetare och klibbigare på allt sätt.

2 kommentarer:

Kati sa...

Låter spännande! :)
Det är väl så, med de där genialiska idéerna, de har alltid ett pris. Men det kanske är värt det?

Mia Skrifver sa...

Jag hoppas det är värt det. Men det blir förstås att böja sin förmåga i spiral en aning för att få det rätt. Hittills verkar det gå i alla fall.