måndag 18 augusti 2014

Balansera på lina utan skyddsnät

Eftersom jag ännu en gång tagit mig an början så here goes:

Den början jag hade skrivit var usel. Alltså riktigt skräp. Jag har vetat det ända sen jag skrev den. Men man kan börja var som helst och sen bara harva på. Vilket jag alltså gjort. Ändå, hela tiden med vetskapen om att början skaver. Att jag mår illa av att scrolla förbi den.

Men så var det grejen med motorhuven. Det påminde mig om det viktiga, alltså huvudpersonens roll, som Huvudperson, stort H.

Då gällde det alltså att fundera på det, hur kan jag göra så att det är en huvudperson som finns där i början. För det var inte det.

Början är knepig. Att hitta rätt där, djungel liksom.

Men något har hänt som gör att huvudpersonen sitter där huvudpersonen sitter. Eftersom det är tredje delen så vet jag vad som hänt. Alla som läst Martrådar och Maraminne vet vad som hänt. Ändå gäller det förstås att både återskapa det som hänt och köra vidare (i hopp om att man dunkat på rätt grejer där vid den öppna motorhuven). Fast ändå utan att trilla in bakgrundsberättelse. För början är att balansera på lina utan skyddsnät.

Man ska skapa sympati för karaktären, dra in läsaren, visa var och hur man befinner sig, hålla kvar läsaren för att läsa vidare. Det är mycket på gång i början. Också i del tre.

Min lösning var att kavla upp ärmarna, förse huvudpersonen med mera vilja. Jävlaranamma tänkte jag och dunkade hårt där på någon slang i motorhuven. Nu är början acceptabel. Utom första meningen. Den är fortfarande usel. Den får fortsätta med det lite till, sin uslighet. Tills jag vet vad allt som måste balanseras in i den.

I alla fall. Början är värd allt jobb man kan lägga ner på den, för när den sitter och man slipper må illa  varje gång man öppnar dokumentet - jag menar, ni skulle se mitt breeeeeda leende.

4 kommentarer:

annakeiler.com sa...

Början är jätteviktig, även om man lika gärna kan skriva om den på slutet. Skönt att du fått till det bättre nu! Det måste vara svårt att skriva bok 3, som man kanske vill ska vara fristående för nya läsare som då behöver lite bakgrundsinfo för att hänga med, men ändå en fortsättning för de som läst de andra två och dem vill man ju inte ha för mycket bakgrundsinfo för. Knepigt. Lycka till :-)

Mia Skrifver sa...

Exakt precis just det gör att den här början känns knepigare än nåt annat. Att försöka få ihop det så att både nya och gamla läsare förstår vad jag skriver om.Det gäller i och för sig hela texten, men i synnerhet början. Men det ska nog bli bra. Tack!

Fia Filur sa...

Beundrar er som skriver uppföljare, det är en svår balansgång att välkomna både nya och gamla läsare!

Mia Skrifver sa...

Jag misstänker att alla som skriver uppföljare ibland lider av en hel del vansinne. I synnerhet under vissa skrivfaser.