tisdag 19 augusti 2014

Ivrig eller skäms jag?

Och så läser jag manus. Herregud jag läser vad jag skrivit!

Vad blev det tänker jag? Är det vad jag tänkte, när jag nångång för alldeles otroligt länge sen började på den här berättelsen? Är det den berättelsen? Blir jag fortfarande ivrig? Eller skäms jag, är det pinsammare än en prutt i salongerna?

Det tog en timme innan jag klarade av att sätta igång. Men well hell! Det är så rätt så rätt. Det lilla jag hunnit läsa. Ja tänker jag!

Dessutom om jag inte gillar, då försvinner det. Döden åt allt som inte funkar. Texten med Restmaterial fylls på. För nej, jag vågar aldrig stryka. Jag omplacerar. Där kan det hänga bland resterna, aldrig att jag tittar på det igen. Men stryka? Nänä.

Ja alltså det. Läser. Och spelar playlist gång på gång på gång. Nöter in ljuden i texten. Tänker bakgrund, plantering och allt på en gång. För nu ska världen bli delbar. Andra ska kunna läsa.

9 kommentarer:

Fia Filur sa...

Låter härligt! Ibland tar det tid att komma över tröskeln att börja läsa, men sen så rinner det på fint och då upptäcker man att man faktiskt fått till ganska mycket rätt! :)

Eva-Lisa sa...

Playlist är viktigt, annars funkar ju ingenting :)

Mia Skrifver sa...

Fia: Misstänker att det inte fullt så härliga också dyker upp. Men gäller att njuta så länge det bra.

Eva-Lisa: Sant, mycket sant.

Heléne (Bokglam) sa...

Sådär gör jag också - klipper in i ett restdokument, blir så mycket lättare att ta bort då, vågar nästan aldrig trycka på deleteknappen.

carolastromstedt sa...

Det går framåt. Härligt!

Anneli Stålberg sa...

Härligt! Spännande! Jag tycker också det känns bra att omplacera, man vet aldrig när det kan passa i ett annat sammanhang.

Mia Skrifver sa...

Heléne: Visst är det knäppt? Jag vet inte om det stämmer på dig också, det här, för jag tittar aldrig i restfilen efteråt, går inte tillbaka när jag väl klippt ut har det varit dött. Ändå kan jag inte bara slänga det.

Carola: Sakta men säkert.

Anneli: Det kunde ju vara en tanke, men jag tittar alltså aldrig i restfilen och återanvänder inte. Skriver hellre nytt för det är ju bort klippt för att det inte hörde hemma i texten. Kanske jag är lite extrem i det fallet, men jag kan liksom inte titta på det sen.

Kati sa...

Låter som ett stort och viktigt arbete. Avgöra vad som får stanna och vad som ska få gå.

Mia Skrifver sa...

Det är väl det. Stort i synnerhet.