onsdag 27 augusti 2014

Sågen på väggen

Det är rätt skönt att sitta här och skriva om och fixa i rätt ordning. Alltså det här är en fin del av att befinna sig i texten. För mycket sitter som det ska, jag vet vart allt är på väg och bäst av allt, det är bara jag ännu. Me, myself and I.

Jag menar, det är förstås och självklart fantastiskt sen när nån annan ska läsa det här. Men det behövs också en stund av inte fullt så stark självkritik och annan kritik. Det är ändå en stor del av alltihop, att plockas i bitar.

Ofta gör jag det själv, sågar ner alltihop, nånstans vid knävecken brukar bli bra. Och sen dyker andra upp. Allt från testläsare till vänligt sinnade uppmuntrande polare. Skitsamma hur vänligt sinnade, där står man ändå och kontrollerar deras ögonbryn och blickriktning - för man är ju övertygad just då om att nä nä, det där kan ju inte vara sant ju - och man kollar händerna, var är sågen? Jorå, där kom den och dit rök armarna också. Huvudet nästa. Chop chop. Inte bästa sågen alla gånger, det skaver och gnager. Gnisslar och gnyr.

Därför alldeles otroligt fint att få ha en period i textvärlden då jag blir glad åt allt, alla förändringar, tillägg jag gör som får det att växa och bli den där helheten som sen ska kapas, sågas, hyvlas och slängas på brasan.

Över huvud taget, allt det här bedömandet, vissa dagar blir man rätt trött på det. Som precis när man börjat fundera på rapporter som ska skrivas, möten man ska gå på och ställen man ska besöka för att ja, vara Författaren. Ett enda sågande hela vägen. Just nu hänger sågen på väggen och yxan är stadigt förankrad i huggkubben vad gäller trean, very very very nice.

2 kommentarer:

Kati sa...

Jag höll på att säga att om sågen hänger på väggen så måste den användas innan boken är slut, men sedan tänkte jag oj, kanske inte ska säga det hehe. Men Sedan tänkte jag igen att det kanske är så det är ändå. Att sågen hänger där, tills man är redo att vara kritisk mot sin text. Och det är rätt bra egentligen. Att veta att man kan såga till och såga bort det som inte funkar, det behöver inte bli perfekt med en gång. Så kanske kan sågen vara en trygghet med, och en påminnelse.

Mia Skrifver sa...

Vet du. När jag skrev rubriken så tänkte jag åt det där hållet. Att just det, sågen som hänger på väggen ska visst användas. Så jag tror du har rätt, att innan boken är slut ska jag nog ägna mig åt en hel del självkritiskt kapande också...