tisdag 12 augusti 2014

Vardagen börjar

Från och med idag är det vardag. Absurd tanke ju.

Jag har jobbat hela sommaren så vaddå vardag? Men mest handlar det väl om att jag får skapa nya höstrutiner för skolan började och familjen försvann iväg ut genom dörren till skola och jobb.

Fast det mesta ser väl ut som förr.

Att skriva är att skriva liksom, oberoende av när jag gör det.

Men sen är det alla andra uppgifter som dyker upp. Att idag ska jag hasa iväg och utföra lite ströarbeten.

Fast först har jag klarat av dagsdosen på skrivandet. Och ska planera hur jag ska fortsätta innan nåt annat får ta vid. För, oj, det är så lite kvar nu. Alltså jag vet att jag sagt det några gånger, men när man ser mållinjen blir man exalterad och behöver berätta det hela hela tiden.

5 kommentarer:

Fia Filur sa...

Hurra för att se mållinjen!

Mia Skrifver sa...

Ja det hurrar vi för!

Eva-Lisa sa...

Att se mållinjen är en fantastisk känsla! Heja dig! :)

Skriviver sa...

Jag är grön av avundsjuka(men alltså, en vacker grön färg, såklart, jag älskar grönt)! Jag kan inte ens föreställa mig känslan. Det är ändå tredje gången du gör det! Whohooo!!

Mia Skrifver sa...

Då kan jag säga att känslan att nästan vara klar, bäst. Alla gånger.