måndag 15 september 2014

Dimmigt värre

Nästan halvvägs igenom manuset. Och det är väl en milstolpe. Men boy, önskar att jag sa att jag var färdig i stället.

För hur mycket tvivel hinner man med? Mängder. Ofantliga abnorma entiteter.

Jag kan inte ens skriva om alla idiotiska grejer jag berättar för mig själv. Om mina brister. Om textens tillkortakommanden. Om vansinnet i vad jag håller på med. Om skrivförmågor. Om vad som helst.

Det är en sån måndag idag. En sån. Med dimma och slita sitt hår

11 kommentarer:

Eva-Lisa sa...

Sådana dagar är inte roliga. Hoppas dimman lättar snart.

Fia Filur sa...

Usch, såna dagar kommer de med tyvärr. Men sen kommer nya bättre dagar!

Mia Skrifver sa...

Eva-Lisa och Fia: Tack. Dumdumdum dag detta.

carolastromstedt sa...

Har ju precis varit i samma dimma men när man minst anar det vänder det. Håll ut och kämpa på!

Mia Skrifver sa...

Hoppas det kommer fort då, för inte skoj alls.

Heléne (Bokglam) sa...

Lite självtvivel är väl alltid bra, dessutom är du en duktig författare och behöver egentligen inte tvivla alls :)

Mia Skrifver sa...

Ja, lite är jag okej med. Alla gånger. Det kan jag ta. Det är de stora doserna som inte roar mig.

Och tack, det är fint att höra.

Frida sa...

Offentliga mängder var ordet, sa Bull.

Mia Skrifver sa...

Ofantliga och offentliga mängder. Så är det.

Frida sa...

Ha ha, offentliga var ordet sa Bull, bara inte rätt ord. Bättre ändå att de ofantliga mängderna tvivel och en och annan faktisk miss kommer i dagen innan de blir offentliga.

Mia Skrifver sa...

Ja de ska helst inte komma i dagen, ofantligt offentligt knepigt skulle det bli.