tisdag 16 september 2014

I nästa författarliv...

I nästa liv ska jag vara en författare som planerar och systematiserar mycket mer. Allt helst. I det här författarlivet är det tydligen kört med det.

Har skrivit om en scen där det fanns en karaktär som inte finns. En katalysator. Alltså en igångsättare som inte längre kan sätta igång. Bara principen kan funka, alltså något som får den existerande karaktären att röra på sig, men inte med hjälp av någon annan som inte finns. Snårigt, ja, mycket snårigt att ta ett infall och justera det när man lyckats skriva en väldans fin dialog och ditt och datt och allt ska bara bort.

Om jag var en sån som planerade och höll på skulle jag kanske slippa sånt. Kanske.

Å andra sidan, det finns partier där jag i skrivandet flippat ur på ett bra sätt. Att inslängda katalysatorer gör det möjligt att hitta ett mönster jag inte fattade att fanns. Och det är väl det man får trösta sig med när man stöter på såna där icke-existerande karaktärer. Att det var något annat man var ute efter, egentligen.

Men, note to self, i nästa författarliv, då, planera mera.

7 kommentarer:

Eva-Lisa sa...

Det kan ju vara bra att planera ibland, men det är ju lika bra att inte planera. För även de som planerar tvingas stryka stora stycken och därför spelar det nog ingen större roll hur man gör, tänker jag.

Anna Hansson sa...

I nästa författarliv ska jag vara en sån som har städat arbetsrum! :)

Mia Skrifver sa...

Det tar jag sen senare, när jag är i ett författarliv där någon annan städar...

Fia Filur sa...

Lite utflipp då och då är bara nyttigt tror jag.
Jag är en sån som planerar så jag önskar att jag kunde flippa ut lite mer, får jobba på det till nästa liv :)

Mia Skrifver sa...

Lycka till med det, man tar liksom klivet över stupet bara. Och hoppas på att få vingar innan man landar. Hur säkert som helst.

Eva Karlsson sa...

När du tar dig an ditt nya författarliv övertar jag gärna ditt gamla... För så här vill jag att någon skriver om mig och min bok: Mia Skrifver är en "begåvad författare, och Martrådar är en medryckande berättelse..."
Hör av dig när det är dags ;-)

Mia Skrifver sa...

Ha ha! Tack Eva. Du har rätt, det där ger jag inte bort. Vad bra att nån påminner mig så att jag kan rycka upp mig och inte gå omkring här och tro att jag inte kan nånting alls.