onsdag 10 september 2014

Lögner och "lögner"

Det där med att träffa en grupp första gången, att liksom börja med att skapa grupp, det är att treva omkring med handen i mörkret och inte ha en aning om vad man råkar få tag på. Men dit ska man med handen ändå. Eller man förstår med ens skräckfilmernas blondiner som går rätt i armarna på monstret för att det var ett ljud som måste undersökas. Man inser att man hakar på och rusar rätt ut i skogen.

Lite så är det när man börjar, lyckligtvis går det om efter att man pratat på ett tag. Mörkret dunstar. Monstret har flytt och blondinen (och jag) överlever.

Sen är man lite trött efteråt för att man tuffar på i hård fart.

Vi gjorde bland annat en presentationsövning. En sån där man skriver om sig själv men sen ljuger man om ett par grejer. Ändrar klädstil, längd, släktingar, talang - eller nåt annat. Det gäller att vara trovärdig trots lögnen. För det är ju det man pysslar med, ljuger dagarna i ända. Alltså vad jag pysslar med, ljuger mig blå och hoppas att det ska gå hem i all sin förvridenhet.

Gäller att tänka på det, lögnens trovärdighet. Viktiga grejer.

3 kommentarer:

Eva-Lisa sa...

Men precis! Det gäller att ljuga trovärdigt om man ska bli trodd ;) Gäller både när man skriver och om man måste ljuga i det vardagliga livet (vilket förhoppningsvis man slipper).

Fia Filur sa...

Ja, tänk vad roligt det är att ljuga. På pappret ska tilläggas :)

Mia Skrifver sa...

Eva-Lisa: Man får göra sitt bästa och försöka luras så gott det går. Vid behov.

Fia: Ja, och ju vansinnigare lögn man gör trovärdig, dess bättre.