torsdag 4 september 2014

Sitter som ett smäck?

Varje dag när jag sätter mig ner för att ta mig vidare i texten tänker jag att i dag är dagen då det ska löpa på och jag knappt ska behöva läsa texten för att berättelsen sitter som ett smäck. Ack och ve som jag orkar lura mig själv.

Här kommer jag då, käck, vid glatt mod och med en stor portion förnekelse över arbetets art och krafsar mig låååångsamt framåt. Goda dagar tio sidor (de dagarna är få), sämre dagar en halv sida.

Sen reser jag mig igen och menar att det måste få ta den tid det tar.

En stund senare kommer jag att tänka på något av det jag pysslat med på en av sidorna och undrar, men ska det faktiskt vara så där?

Två sekunder senare nickar jag att jo det ska det. En halv sekund efter det ångrar jag mig. Innan jag går och lägger mig har jag velat av och an i timmar. På morgonen vägrar jag gå tillbaka oberoende av hur det ska vara.

Alltså återvänder jag dan därpå, käck och kavat som fasen, övertygad om att nu, det kommer att flyta på. Jag kommer inte att tvivla en sekund.



Och medan jag håller på och slarvar omkring så tycker jag att ni ska läsa vad Maria Turtschaninoff skriver om hur hon jobbat med sin nya roman Maresi. Som ges ut any day now.

En bok som jag för övrigt läst i olika omgångar och vet ni, att skriva en jagberättare som samtidigt är ett slags vittnesberättare hör till de knepigare perspektiv man kan välja, för både jaget och vad som berättas ska få liv. Ingen enkel balansgång. Men Maria gör det otroligt fint. Läs boken tycker jag.

7 kommentarer:

Maria Turtschaninoff sa...

HJÄRTA på dig!

Mia Skrifver sa...

Right back at you. Och du är värd mer recension än så men jag är ingen recensent. Så kokar bara ner böcker till kärnan i vad jag tycker är det mestaste och bästaste.

Susanne Olars sa...

Det är så underbart det där, att man kommer tillbaks lika käck och positiv till sin text varje dag! Allt vankande och velande är glömt och IDAG ordnar det sig! :-D

Mia Skrifver sa...

Underbart eller idiotiskt. För mig verkar det gå in i varann. Och ändå, IDAG blir det bäst!

Fia Filur sa...

Haha, tänk var lustigt psyket fungerar. Tur är väl det kanske för utan käckheten kanske du inte ens velat gå fram till datorn :)

Eva-Lisa sa...

De där tvivlen är alltid jobbiga, men de där bra dagarna kompenserar ju för dem :)

Mia Skrifver sa...

Fia: Det är möjligt att käckheten är lätt överdriven. Att den inte ens existerar i verkligheten. Men det låtsas jag inte om.

Eva-Lisa: Man vet ju att det hör till också.