fredag 31 oktober 2014

Tror bestämt det

Där. Framme vid den scenen. Den där avgörande. Mattundanryckande. Och idéerna kraschar in i varann...

I mitt huvud just nu: Hon måste säga den repliken. Han måste få henne att förstå. Hon är helt paralyserad. Hon där ligger ner. Hon ska sparka på henne lite mysigt så där. Han vet inte hur han ska förhålla sig. Han vet inte vem han borde hålla koll på. Hon far omkring. Han höjer typ ena ögonbrynet. Hon darrar och svettas och nånting till. Hon skrattar. Hon hör ett ljud. Han försöker smyga undan.

Insåg att jag måste andas lite för det far omkring i värsta takten och jag måste byta perspektiv också.

Men tjahapp, snart så. Tror bestämt att jag ska gå via butiken med bubbel idag. Tror bestämt att det behövs en flaska på kylning. Tror bestämt det.

torsdag 30 oktober 2014

Läser och irrar omkring



Läser just nu. 


Funderar på gamla minnen vid den här kiosken i Ekenäs. 

Snart i Karis för att käka lunch med Maria på Serendipity (vet inte om det skrivs så och be mig inte uttala det och allra minst tre gånger efter varann).

onsdag 29 oktober 2014

Fysisk vinkel

Nära eller på avstånd? Se ner på eller titta upp? Jag närmar mig slutscenerna med frågor om placering. 

Värsta regissören är jag och flyttar omkring på karaktärerna för att förmedla rätt vinkel. De ska titta åt rätt håll, eller fel. Ibland behöver man befinna sig tätt intill för att förstå vad som händer och andra gånger är det panorama.

Det går undan, därför blir placering extra viktigt, stämningen ska gå att ta på redan i hur en karaktär befinner sig i rummet. Dessutom är det extremt fascinerande att se vad som händer om man placerar en karaktär högre upp. Maktbalansen bara.

Och det är ganska enkla medel, som svänger på stämningen. Från undergång, till hoppfullhet och stryka. Naturligtvis kommer mattan att ryckas under fötterna. Kanske redan imorgon.


tisdag 28 oktober 2014

Tjo eller njäe?

Ska jag nu vara tjo och tjim positiv och berätta att jag har lite på 20 sidor kvar (och att min testläsare log vänligt uppmuntrande mot mig samt sa, skicka mer sidor), alltså är det utgångspunkten, tjohoo, tjim tjim?

Eller att det ser mörkt ut med NaNoWriMo? Att jag så gärna hade satt igång 1 november med det nya. Att jag inte kan. Så. Två vägar. Skit i NaNo:erandet. Börja senare, skriv snabbare. Hur väljer man tjo eller njäe?

Frågan är, hur realistisk är en fantasyförfattare egentligen? Enligt skalan: Lite grann eller inte alls?

Tror jag att jag klarar det ändå? NaNo alltså. Eller tänker jag lite på att vila skulle kunna vara grejer det innan högstadiebesök och julfester.

Jag vet inte med er, men själv lever jag i spänning om hur det här ska gå. Kommer jag att försöka driva mig själv till vansinnet på allvar eller föredrar jag att läsa en bok i stället och heja på alla andra vid sidan om och ta itu med alltihop i januari i stället. Men ni hör, att ha gjort det två gånger har gjort mig intresserad av den adrenalindos som krävs för skrivmaraton.

måndag 27 oktober 2014

Här sitter ju jag



Här också bildbevis (tack Helena S.) på att jag suttit på scen och pratat Maraminne. Och det med Janina Orlov som är alldeles otroligt bra på att ställa frågor och låta intervjun ta precis den riktning den behöver. Man känner sig alldeles rätt placerad. I bakgrunden kan man ana Totti, Edith Södergrans katt.

Med det kastar jag mig vidare i stipendieansökningsdjungeln. One down, more to go. Always more to go. Hå hå. Jag känner mig utmattad vid tanken på penningsökandet.

söndag 26 oktober 2014

Brunchsöndag

Söndagsbruncherna har avlöst varann. Jag har gått från brunch till brunch. Mer sånt. Bjud mig. Jag kommer gärna. 

Och dessutom har jag JOBBAT. Eller bandat in avsnitt av Fantastisk podd. Mycket snart får man höra oss tala om NaNoWriMo. 

lördag 25 oktober 2014

Bäst igår



Bäst igår var att få veta att Maria Turtschaninoff fick Yles litteraturpris för Maresi. Grattis! Det var så rätt så rätt så rätt så rätt! 

Och förstås också annars mycket kul på mässan. Som alla man hinner prata med. Även om jag kan säga att det där med att ha program klockan 11-12 och sen paus till 17.30 är ganska utmattande. Har noll koll på vad jag sagt och inte sagt, men något blev det väl.

Ikväll blir det fest på förlaget. Jorå så att. Man roar sig helt enkelt.

fredag 24 oktober 2014

Mässar vidare



Förlagets monter och min Maraminne är en av de orangeröda böckerna där på bordet. 

Om en liten stund ska jag bege mig till mässan för att tala om fantasy med Maria Turtschaninoff och Henrika Andersson med Janina Orlov som samtalsledare. 

Igår hann jag med en öl efteråt och bongade Sofi Oksanen och Timo Soini. Där satt man på nåt märkligt vis mittemellan dem. 

torsdag 23 oktober 2014

Säg omelett

Och medan jag undrar över vad jag glömt att packa med ska ni lyssna på Fantastisk podd (ett alldeles vanligt avsnitt, eller vanligt och vanligt, men i alla fall). Stockholmsgruppen ägnar sig åt våld under den mjukt klingande rubriken: You can't make an omelette without killing a few people.

Ja och efter det inslaget kommer vi att lugna ner oss lite, att vi bandar inte in poddar i lika raskt flödande takt sen utan mer normalt liksom. För nångång ska man ju skriva också och det är ju mellan mässorna det, dessutom NaNoWriMo närmar sig, skrivmånadernas skrivmånad.

Men först alltså, Stockholm goes omelette.

onsdag 22 oktober 2014

Alltså kläderna då?

Det är ju sjukt att ens största problem alltid ska vara garderoben. Va fasen ska det vara bra för?

Alltså skillnaden på att sitta hemma och skriva, då jag alltså hasar omkring i mjukisbrallor och nån gammal tröja med hål eller kanske fläckar på eller inte vet jag, nåt bekvämt i alla fall och så då, ska man ut i världen... Alltså världen är då bokmässan i Helsingfors, kunde förstås bara vara att världen var undervisa nånstans i Åbo också. Eller de där trevliga gångerna när världen kräver min närvaro i något helt annat land. Nämen nu är det alltså Helsingfors. Och mjukisbrallor blir det då inte.

Förresten kan jag inte bestämma mig för örhängen heller så jag tog med rubbet.

Ja, jag är så ytlig så.

Men det är ju det där att jag vill känna mig bekväm också då jag avstår från mjukisbyxor med stora knäpåsar.

Och min garderob, alltså det ligger tyg i den, men ändå är den som vanligt tom.

En författares problem ska väl vara skrivkramp och datorstrul och att nån skulle kunna fixa lunch åt mig så att jag inte behöver avbryta mig, men nejdå, klääääder är det. Alltid. Utan undantag.

Sisterhood of World Blogger Award


Jag har blivit nominerad av Eva-Lisa Dezmin till Sisterhood of World Bloggers Awards. Tack Eva-Lisa.

Vad man gör när man blivit nominerad:
1. Tacka bloggaren som nominerade dig, och länka till deras blogg
2. Ha med Sisterhood of the World Blogger Award-loggan i ditt inlägg
3. Svara på de 10 frågorna som du fått (de finns längst ner)
4. Nominera 10 andra bloggare och fråga dem 10 frågor
Nedan följer svaret på mina frågor:
1. Finns det någon bok du verkligen inte gillat och varför?
Madame Bovary störde mig asmycket under studietiden då jag var tvungen att läsa den.
2. Vad läser du helst för format? E-böcker, fysiska böcker eller ljudböcker?
Fysiska. Men gärna andra sorters också. 
3. Finns det någon favoritförfattare du hade velat träffa i verkligheten och varför?
Många. Och vissa träffar jag i verkligheten. Varför, för att det fint att få prata om skrivande med folk som skriver.
4. Vilken bok som inte har blivit film, skulle du vilja se filmatiserad?
Hade gärna sett att de fortsatt filma His Dark Materials. Alltså första filmen är ju så där, så det är klart att de liksom inte fortsatte, men tja, det skulle vara kul.
5. Vilken bok önskar du att du själv hade skrivit?
Tror inte att det finns nån speciell sån. Utan mer så att jag kan önska att jag kunde skriva på ett visst sätt. Och blir i synnerhet avundsjuk på folks färdigskrivna böcker när jag befinner mig i viss redigeringsfas av eget manus.
6. Vilken bok köpte du senast?
Mr Monster av Dan Wells.
7. Vad får dig att sluta läsa en bok?
Om berättelsen inte griper tag i mig.
8. Vilken är den tjockaste bok du läst?
Eftersom jag läser en och annan fantasy och/eller skräck så tenderar det att bli rätt många tegelstenar.
9. Har du någon bokserie som du läser, eller en författare som du läser allt av?
Som sagt, fantasy, många serier där. Just nu då Dan Wells trilogi. Men så där annars nej, jag läser inte allt av en författare per automatik. Men jag har läst allt av vissa närmare kolleger. 
10. Kommer du att delta i NaNoWriMo i år?
Hoppas verkligen det. Men det ser inte så lovande ut.
Och så nominerar jag följande för Sisterhood of World Blogger Award:
Frågor att besvara, well, här får ni dem:
  1. Senaste bok du läst?
  2. Nästa bok du ska läsa?
  3. Favoritgenre?
  4. Vad ska du pyssla med i kväll?
  5. Vilka böcker finns på julklappsönskelistan?
  6. Plats du helst läser på?
  7. Läser du var som helst och har du läst på nån märklig plats?
  8. Vilken bok skulle du ge i present åt någon annan?
  9. Vad använder du som bokmärke?
  10. Hur sorterar du i bokhyllan?

Visst kan du!

Vad jag tänker på när jag ska åka till Helsingfors imorrn för att mäss around?

Ja inte är det på att jag borde köpa tågbiljett, fundera på kläder och plocka fram grejer. Eller att jag borde köpa tandborste. Nä, sånt tänker jag inte på alls.

Jag bara liksom håller på med manus. Ändrar en liten bokstav där och en liten bokstav här. Klappar mig själv på axeln över det gör jag också.

För hörni folks, jag har sagt det förr, jag säger det igen. När något är bra och rätt, säg det åt dig själv också. Det är så mycket självkritisk skit man ska ta (ja och kanske andras kritik också och annat ifrågasättande) så när det är rätt och mysigt, får man inte slarva iväg utan att förklara för sig själv att, heja, du kan ju, att det var fel det där tvivlet tidigare, du KAN!

Och med de glada utropen som skallar i min lägenhet just nu återgår jag till att läsa vidare. Samtidigt frodas mörka tankar i min skalle om att det finns en som inte borde överleva...


tisdag 21 oktober 2014

I världen lite grann

Världen. Och jag menar inte fantasyvärld, utan värld som värld, textvärld alltså. Att man finns i den, lite grann varje dag.

Jag har börjat varje textsittning den senaste månaden, kanske två månader, med att tänka Neeeeej! Allt för att jag gjorde en stor förändring i slutet, en sån där som gjorde att på de 190 sidorna innan dess fanns det en hel del att säga Neeeej åt.

Det har hänt att jag velat kasta rubbet. Att jag övervägt att ge upp skiten. Att jag inte räcker till. Att många svordomar.

Men jag har satt mig ner, muttrande, surt, funnits där i världen. Låtit den formas kring vad jag vet att den behöver vara. Hållit fast vid den stora omskrivning jag behövde göra.

Det är hela tiden miljoner andra saker som måste göras. Ändå, jag har krävt min timme eller två per dag. Långsamt, segt som fasen att hålla på så. Men jag måste ju förtjäna lite pengar också, så jag har sagt jo till jobb där de finns. Svurit över att behöva släppa världen då jag är mest inne i den.

Och nu, befinner mig i den textvärld som avgjorde det tidigare slitet. Fast just nu måste jag förstås avbryta mig för att göra annat - till min "gläjde" är det där Neeeej finns nu.

måndag 20 oktober 2014

Bokmässa i Helsingfors

På torsdag blir det bokmässa i Helsingfors. Själv är jag liksom aktiv på fredag. Närmare bestämt hittar man här:
24.10 Kl./Klo 11.00 Edith Södergran
Andersson, Henrika, Franck, Mia och Turtschaninoff, Maria: Fantasy = verklighetsflykt?
I USA är dystopierna de bästa och mest kritiska samtidsskildringarna. Vad är det som lockar i dystopier och fantasy här hos oss? Kan de fungera som samhällskritik och hjälpa oss att få syn på missförhållanden här och nu? Intervjuare: Janina Orlov

24.10 Kl./Klo 11.30 Totti
Franck, Mia: Maraminne
Mia Franck binder ihop nordisk mytologi med realistiska skildringar av den krassa verkligheten. Vad tillför mytologiska väsen, kan de fungera som samhällskritik och hjälpa oss att lösa missförhållanden här och nu? Intervjuare: Janina Orlov

24.10 Kl./Klo 17.30 Totti
Erlandsson, Karin, Fagerholm, Monika och Franck, Mia: Farliga flickor
Tidskriften Astra

söndag 19 oktober 2014

Inte mycket kvar

Knyta ihop och lämna folk på någorlunda humör. Ungefär det funderar jag på inför att skriva det sista. Inte helt övertygad om att någorlunda humör ska vara så gott. Inte så lyckliga i resten av sina dagar.

Jag mer intresserad av att det ska få betyda något att komma till slutet. Något mer än att ta slut liksom. Det där som man förhoppningsvis ska få ta med sig ur läsandet.

Den närmaste tiden (när jag hinner skriva) är det exakt vad jag ska ägna mig åt. Slutet. Knyta ihop och stänga fabriken.

Ska bli alldeles underbart att få komma till den sista punkten. Inte mycket kvar nu.

lördag 18 oktober 2014

Det kan jag leva på

Okej. De flesta av mina förväntningar inför gårdagen klarade Magnus & Soran av. Men alltså skyskrapor, centrum etc, det är ju rätt kraftigt. Så allt kan inte ens svenska ståuppare leva upp till. Ändå, toppen, och jag gör om det närsomhelst. Jag skrattade mig till tårar i några omgångar så.

Det bästa ändå, att ha ett veckoslut som inte har nåt som ens påminner om jobb över sig utan bara underhållning. DET är så otroligt skönt. Nu klarar jag hela nästa vecka på det. Och det kan behövas, för då är det bokmässa i Helsingfors. Vilket blir kul, men alltså också jobb.

fredag 17 oktober 2014

Den här hajpade fredagen ...

Den här fredagen har jag sett fram emot ungefär i ett år, kanske mer. Jo. Mer. Troligen sisådär 12 år, alltså innan den här fredagen ens var påtänkt.

För jag ska gå på stand up med Magnus Betnér och Soran Isamail, de besöker Helsingfors. Och det ska jag också göra.

Jag undrar om de förstår vilka krav jag ställer på den här kvällen? Alltså om man väntat ända sen man hörde att de också ska besöka den här delen av den svensktalande världen, va, då hinner man bygga upp sina förväntningar. Verkligen bygga upp. Och jag menar skyskrapor hinner man fixa till på förväntningshorisonten. Små städer till och med, med skyskrapor. Ett helt centrum med möjligheter. Inklusive park med springbrunn.

Att sånt.

torsdag 16 oktober 2014

Fantastisk podd från SF-bokhandeln

Det flödar ut avsnitt av Fantastisk Podd. Varje vecka ju den senaste tiden.

Också denna torsdag alltså. Ett bonusavsnitt (nästan) från bokmässan i Göteborg. Inspelat live på SF-bokhandeln med Pål Eggert, Kritina Hård, Nene Ormes, Fredrik Persson och Maria Turtschaninoff.

Lyssna på det ni medan jag ska skriva på en scen där jag trodde att karaktärerna inte skulle känna varann, men det gör de, så nu måste jag ändra om det. En enda soppa.

onsdag 15 oktober 2014

Skal och skal

Jag sitter och tittar på omslagen på Martrådar och Maraminne. Varför detta intensiva stirrande? Ja och dessutom kollar jag på den bild som jag tycker att ska vara på trean. Och man frågar sig igen, vad håller jag på med? Vadan denna skal-obsession?

Det kan man fråga sig tycker jag. För vad är väl en bild på ett omslag? Ja de ska ju gärna betyda något. Jag vet inte vad folk läst in i omslagen hittills men det är ju klart som korvspad (och korvspad måste höra till det mest oklara man kan tänka sig) att det är mer med fodralen än liksom bara hölje kring sidorna.

Så nu förtydligar jag den där förklädnaden. Vad man egentligen ser. Eller vad man inte ser.

Rätt lyxigt att ha lite föraningar om skalet så här när man håller på.

tisdag 14 oktober 2014

Planterat ungefär en ek

Lite så där vill sjunga en sång för att jag skrivit text just.

Lite för att det jag skrev var en del av att plantera. Herregud som man planterar. Odlar och harvar. Slänger ut frön och gräver gropar för trädplantor. Just tror jag bestämt att jag slängde in en hundraårig ek eller nåt. Eken blir då snarast dynamit. Sprängd ek. Smattrande ekollon.

Dialog alltså som jag vred till. Eller möjligen kan just den här dialogen betraktas som monolog, för den andra parten säger inte så mycket. Och i monologen där slängde jag in eken. Tyvärr är lägsta grenen ännu så högt uppe att det är inte helt lätt att klättra upp i den. Men det går om man vet vad det är man borde höra. Borde lägga märke till att jag planterat där. Jag menar, en ek, rätt tydligt ju. Bara man förstår vad den betyder alltså.

Skrivsamvetet dövat med en ek.

måndag 13 oktober 2014

Kroppen kräver sitt

Kroppens måndag kan vi kalla det här. Började hos frisör. Och ska snart hasa iväg på dans. Däremellan har jag suttit och planerat kurs för våren (akademisk sådan), man kunde tro att det inte var så kroppsligt, men det var det, kurskroppen till exempel, planerades.

Kan därmed konstatera att inte en rad har jag skrivit. Förutom då just de här raderna. Och de är också nedslängda i all hast, för kroppen kräver sitt. Skrivsamvetet lider ohyggligt. Det vänder sig i kroppen som glödande kol.

söndag 12 oktober 2014

Att jag ändrade, typ, ja, allt

Drömde att jag ändrade slutet i natt.

*ryser* bara jag tänker på vad det betyder.

Alltså arbetet. Igen. Från början. Igen. Skriva om. Slänga bort. Hitta på annat. Slita sitt hår. Sakta förtvina på sin stol under berättelsen som inte tänjer sig åt det håll jag vill.

Det här med att drömma saker när man skriver om mardrömmar. Ja. Det känns väldigt freudianskt.

lördag 11 oktober 2014

Slördag

Gick en promenad igår. Löste problem. Nu kan jag skriva nästa scen. Om hur en person inte kan lösa en annan persons problem för att tja, fel person helt enkelt. Men frågan var på vilka alla sätt det i alla fall ska försökas. Och som det ska försökas...

Annars är det slördag och jag låter bli att göra så värst.

fredag 10 oktober 2014

Andra ögon

Hög tid är det. Väldigt mycket dags att... Ändå alltid förknippat med viss oro. Jag ska alltså lämna ifrån mig text. Del tre ska läsas av någon annan.

Jag skulle inte fungera utan att få göra just det här, skicka texten för att läsas av någon annan. Få kritik att fundera på.

När jag skriver tillåter jag, ungefär, allt. När jag redigerar försöker jag styra upp hur fingrarna hamrat in sidospår och fel terräng i texten.

Men det betyder förstås att det blir en del slagg, som jag missar eller inte riktigt vet om att ligger där och sladdrar. Då behöver man andra ögon.

Dessutom, det allra viktigaste just nu. Jag tror på det jag skrivit mig fram till. Tycker att det är rätt, att jo, tycker jag. Men tycker någon annan det? Kommer någon annan att tänka, jamen såklart! Vilket jag gjorde när jag visste vad som ska hända.

Och nu alltså, ska jag skicka iväg första delen av texten. Andra ögon, annat förstånd som ska granska. Tänk det, för det är alltid stort, nån som inte är jag, ska läsa det som blir del tre i min martrilogi. Den har för övrigt ett namn. Min trea har en titel. Och du märker, jag säger den inte ännu. Jag måste tugga på namnet än.

torsdag 9 oktober 2014

Grodar och minkar

Torsdag är det. Och ni ska lyssna på Fantastisk podd där Västkustgruppen talar om Inspiration och grodor. De undrar ifall grodor kan vara inspirerande.

Och på tal om djur. Grodor får mig osökt att tänka på vad jag läser för bok, som råkar vara Karin Erlandssons Minkriket. Alltså, jag är helt tagen av minkuppfödning, för det är så otroligt bra beskrivet. Jag kan nästan känna hur det luktar mink medan jag läser.

Dessutom funderar jag på att vi två somrar i rad hade vildmink som flyttat in under bastutaket. Minkar ska inte bo under bastutak. Bara så ni vet det. Där ska inga minkar bo. Så här, man måste byta tak när man har minkar som våldgästar en. Och det där väsande ljudet när minkeländet sitter inne i bastukammaren och tycker att man liksom inkräktar på reviret. Ja och så då att man har med sig en hög med små barn och att man råkar tänka tanken på hur det blir när den där minken ska kasta sig över något av barnen och bita sig fast med de där tänderna de har. Man ser liksom hela den filmen med den bitande, väsande minken och barnet framför sig.

Jag vägrade närma mig bastun under lång tid.

Det här blev ju nånslags djurinlägg. Om grodor och minkar. Outgrundliga äro mina tankebanor.

onsdag 8 oktober 2014

Ingen rusning, allt på en gång bara

För närvarande för jag ganska sjuka samtal med mig själv. Blandar dessutom ihop allt.

Så här: Mejla om datum för skrivadag i januari - hmm, skriv upp datum också. De ska in där i borgen. Men de kan inte stanna länge. För sen är de i huset och där händer det annat. Jag måste mejla mina adepter också. Skriva på kontrakt för november och högstadieprat. Stipendier. Söka såna. Var är den där karaktären medan de är i borgen? Och när ska den där karaktären råka illa ut? Hur ser det ut tidsmässigt? Ja fint. Rätt. Julfest förresten. Där är en och där är en annan. NaNoWriMo, kommer jag att hinna i år? Ikväll är det nåt. Och imorgon annat. Den där biten jag just läste var bra. Men hur ska han få ordning på det där misstaget? Nå han har nåt kapitel på sig. Jag är hungrig. Och kaffe skulle vara bra också. Det regnar.

Ungefär så där håller jag på medan jag betar av min långa lista över saker som måste göras. Allt medan jag längtar febrilt efter december.

tisdag 7 oktober 2014

Måste få veta

Om jag alltså skickar in dem i rövarkulan eller det är inte direkt en rövarkula utan finare än så, men i alla fall, bildligt så där, rövarkulan. Om jag skickar in karaktärerna där, de går dit de inte borde. För det gör man i böcker. Går dit man inte borde. Nerför källartrappan, rusar ut i skogen, smyger in bland rövarna.

Dit går man för att man ska vara hjälte ibland. Eller för att man inte fattar bättre och inte vet vart man går. Eller för att man måste få veta, för att man är nyfiken. Den drivkraften, ja.

Och visst, det ser ut som hjältemod när de börjar gå uppför trappan, där de nu går, mina karaktärer. Men det är inte hjältarna jag vill skicka in. Utan de nyfikna. De som vill veta.

Nyfikenhet kan man inte få för mycket av. Det är handling och lägga sig i. Det är att vara i vägen. Precis vad jag behöver.

måndag 6 oktober 2014

Som att vakna ur törnrosasömn

Att få sätta igång igen efter pausen förra veckan, hej! 

Det är som att vakna ur Törnrosasömnen, som en hungrig få käka mat igen, en druknande som drar in syret, vårsolen efter en lång vinter, dricka vatten efter ökenvandring - okej, jag ska sluta rada upp klichéer även om jag känner mig fullständigt klichémässig på alla möjliga sätt.  

Får jobba text hela veckan. Trallalaa.

Eller beror väl på hur man ser på det, alltså det finns ju annat som måste göras, som kurser som ska hållas och reseräkningar som ska skrivas och blodprov som ska tas och folk som ska komma på kaffe och lunch ska man äta också. Men ändå, jag hinner redigera nån timme varje dag och det gör gott ända ner i tårna.

Så, in i texten igen.

söndag 5 oktober 2014

För det är vad jag gör, skriver

Har jag sagt att jag blivit medlem i Författareföreningen? Well, det har jag blivit. Såna där milstolpar på nåt vis. 

Den där sega diskussionen om när man blir författare, för att gå med i författareföreningen krävs nämligen två böcker, och då blir det som en måttstock. En av många möjliga. För på nåt vis ser jag det mer som en brist i språket att det finns en tveksamhet över att kalla sig författare tidigare. Som engelska writer, för skrivare är inte samma sak. Inte skribent heller. Något i tonen och stilen och betydelsen som försvinner.

Men i alla fall, alltså, vad jag än tycker om antal och när och hur och vem som är författare, så är det i alla fall ett krav när man ska bli medlem i författareföreningen. Vilket på nåt vis betyder att det blir på riktigt då. Eller inte fasen vet jag, blir det nånsin på riktigt egentligen? Jag menar, imorse vaknade jag upp och tänkte, herregud, jag gör det jag vill göra, skriver böcker. Det går inte ekonomiskt runt på nåt vis alls, men jag gör det ändå, för att jag vill. För att jag måste. Och bäst av allt, det är så rätt för mig, får mig att vakna upp så där på morgonen och tänka att jag får göra det jag behöver och vill. Att jag också vågade, på allvar, släppte det som fanns, även om det också var lite vagt vad det var, men jag bara släppte det och tog det sista steget och här är jag! Nu också medlem i författareföreningen.

Och om några timmar sitter den här författaren på Åbo bokmässa (kl 15) och talar skriva. För det är vad jag gör.

lördag 4 oktober 2014

Ännu mera grejer som jag gjort och gör, jisses

Det var intensivt och kul och än mer intensivt att besöka 4xhögstadier på två dagar.

Saker jag funderat på: rösten, att den ska hålla liksom när man pratar och pratar och pratar; i vilket skede man ser att också den där som inte är så intresserad börjar lyssna; att 45 minuter är en konstig tid, för kunde räcka med 20 minuter eller kanske 30; och hur fint det var att ha hela tiden ha en chaufför som fraktade mig från skola till skola så jag inte behövde fundera på var skolan fanns.

Nu är det över för oktober, nästa gång i november, då är det fler skolor under fler dagar men jag har ju nästa programmet klart för det så det är bara att köra på.

För övrigt, Fantastisk podd, liveavsnitt från Fantastik 2014 där den finländska falangen snackar under rubriken I Tove Janssons skugga, det ska ni ju lyssna på.

Och imorgon är jag på Åbo bokmässa och pratar. Klockan 15-15.30, på Fiorescenen. Komsi kom!

fredag 3 oktober 2014

Tröttast

Är bara så totalt trött. Fatta att man blir trött i kroppen av att uppträda. Alltså det enda jag kan säga är trött trött trött. Nu bara: jag sitter här för jag sitter här för jag har satt mig här.

torsdag 2 oktober 2014

Vila lite

Är psykologiskt utmattad och torr i halsen efter att ha pratat i 2x45min.

Medan jag slänger ner mig på hotellsängen så kan ni titta på Mikaelskolans nya respektive gamla byggnad.


onsdag 1 oktober 2014

Att man en gång överlevt

Packar och funderar på att jag en gång överlevt Ekenäs högstadieskola.

Dessutom tänker jag på att jag är lite galen som återvänder till mitt gamla högstadium. För det gräver onekligen fram saker jag gärna hade låtit lega och ruttna utan att puttra fram till ytan.

Och då inser jag vidden av vansinnet för blev tvungen att skriva. Att man liksom alltid hugger till där, just där det hugger till i en själv. Nerven, demonerna som svänger på svansen och skallrar med skeletten.

I morgon mot högstadier x2 och på fredag högstadier x2 igen. Sist på listan just den där högstadieskolan som jag en gång överlevt någorlunda intakt. Det var ett tag sen.