onsdag 1 oktober 2014

Att man en gång överlevt

Packar och funderar på att jag en gång överlevt Ekenäs högstadieskola.

Dessutom tänker jag på att jag är lite galen som återvänder till mitt gamla högstadium. För det gräver onekligen fram saker jag gärna hade låtit lega och ruttna utan att puttra fram till ytan.

Och då inser jag vidden av vansinnet för blev tvungen att skriva. Att man liksom alltid hugger till där, just där det hugger till i en själv. Nerven, demonerna som svänger på svansen och skallrar med skeletten.

I morgon mot högstadier x2 och på fredag högstadier x2 igen. Sist på listan just den där högstadieskolan som jag en gång överlevt någorlunda intakt. Det var ett tag sen.

3 kommentarer:

Helena S sa...

Ge järnet! Hälsar hon som inte besökt köpenhamn sen 90-talet. Borde kanske skriva bok? Hehe.

carolastromstedt sa...

Var rak i ryggen och känn dig som en förebild för de stackarna som går där nu. Du är ett levande bevis på att den där skolan inte tar knäcken på alla :-). Kram

Mia Skrifver sa...

Helena: you do that. Det blir fint.

Carola: Det är tur att jag visste vad jag skulle prata om, för då var det bara att göra det och inse hur mycket väggar kan påverka en. Att miljöer är viktiga.