tisdag 21 oktober 2014

I världen lite grann

Världen. Och jag menar inte fantasyvärld, utan värld som värld, textvärld alltså. Att man finns i den, lite grann varje dag.

Jag har börjat varje textsittning den senaste månaden, kanske två månader, med att tänka Neeeeej! Allt för att jag gjorde en stor förändring i slutet, en sån där som gjorde att på de 190 sidorna innan dess fanns det en hel del att säga Neeeej åt.

Det har hänt att jag velat kasta rubbet. Att jag övervägt att ge upp skiten. Att jag inte räcker till. Att många svordomar.

Men jag har satt mig ner, muttrande, surt, funnits där i världen. Låtit den formas kring vad jag vet att den behöver vara. Hållit fast vid den stora omskrivning jag behövde göra.

Det är hela tiden miljoner andra saker som måste göras. Ändå, jag har krävt min timme eller två per dag. Långsamt, segt som fasen att hålla på så. Men jag måste ju förtjäna lite pengar också, så jag har sagt jo till jobb där de finns. Svurit över att behöva släppa världen då jag är mest inne i den.

Och nu, befinner mig i den textvärld som avgjorde det tidigare slitet. Fast just nu måste jag förstås avbryta mig för att göra annat - till min "gläjde" är det där Neeeej finns nu.

6 kommentarer:

Eva-Lisa sa...

Jobbigt när man kommer på något på slutet som gör att man måste göra ändringar i hela manuset. Men när jobbet är gjort blir ju allt så mycket bättre :)

Fia Filur sa...

Jag förstår vad du menar. Jag är i början av min ändring och ja känner ganska mycket Neeeej just nu.

Heléne (Bokglam) sa...

Jag förstår precis.. Försöker få till skrivtid på morgnarna innan jobbet ibland och då får man alltid lämna allt just när man är som bäst inne i världen.

Mia Skrifver sa...

Eva-Lisa: Jovisst. Man vill bara vara där i slutskedet mycket fortare.

Fia: Och det där neeeej blir bara gällare och jobbigare att lyssna på...

Heléne: Man får ta det lilla man hinner med.

Skriviver sa...

Vad härligt när det vänder! Grattis :)

Mia Skrifver sa...

Det är bäst!