söndag 19 oktober 2014

Inte mycket kvar

Knyta ihop och lämna folk på någorlunda humör. Ungefär det funderar jag på inför att skriva det sista. Inte helt övertygad om att någorlunda humör ska vara så gott. Inte så lyckliga i resten av sina dagar.

Jag mer intresserad av att det ska få betyda något att komma till slutet. Något mer än att ta slut liksom. Det där som man förhoppningsvis ska få ta med sig ur läsandet.

Den närmaste tiden (när jag hinner skriva) är det exakt vad jag ska ägna mig åt. Slutet. Knyta ihop och stänga fabriken.

Ska bli alldeles underbart att få komma till den sista punkten. Inte mycket kvar nu.

4 kommentarer:

Susanne Olars sa...

Det är bästa sortens slut, när man inte bara slår ihop boken och tänker "Jaha, det var det", utan snarare ligger sömnlös stirrande i taket med snurrande tankar. Heja dig inför slutspurten!

Mia Skrifver sa...

Jag menar ju det, att man vill ha såna slut som man får fundera sig tunnhårig på.

Fia Filur sa...

Romance-älskaren i mig gillar fint förpackade slut knutna med rosett runt om, men för den sakens skull tycker jag inte att alla böcker bör sluta så. Det viktigaste är att slutet passar boken, inte min smak.

Mia Skrifver sa...

Ja romance ska gärna ha rosett och så, men det jag skriver innehåller kanske lite trianglar, men inte så värst mycket romance, så det blir ingen rosett. För som du säger, behöver ju passa boken snarare än romansen.