tisdag 14 oktober 2014

Planterat ungefär en ek

Lite så där vill sjunga en sång för att jag skrivit text just.

Lite för att det jag skrev var en del av att plantera. Herregud som man planterar. Odlar och harvar. Slänger ut frön och gräver gropar för trädplantor. Just tror jag bestämt att jag slängde in en hundraårig ek eller nåt. Eken blir då snarast dynamit. Sprängd ek. Smattrande ekollon.

Dialog alltså som jag vred till. Eller möjligen kan just den här dialogen betraktas som monolog, för den andra parten säger inte så mycket. Och i monologen där slängde jag in eken. Tyvärr är lägsta grenen ännu så högt uppe att det är inte helt lätt att klättra upp i den. Men det går om man vet vad det är man borde höra. Borde lägga märke till att jag planterat där. Jag menar, en ek, rätt tydligt ju. Bara man förstår vad den betyder alltså.

Skrivsamvetet dövat med en ek.

5 kommentarer:

Eva-Lisa sa...

Dialoger kan vara lite svåra ibland. Jag är mitt inne i en sådan också, där karaktärerna inte får avslöja för mycket, men där ändå vissa saker ska komma fram. Svår balansgång det där ibland :)

carolastromstedt sa...

Klurig dialog låter det som. Men när man väl får till dem är det extra kul.

Mia Skrifver sa...

Eva-Lisa: Dialogen har så många funktioner så man får hoppas på att man lite råkar trycka på rätt funktioner i snackandet.

Carola: O ja. Mycket klurig. Sån där så att när man skrivit klart klappar man sig förnöjt på axeln, se där fick du allt till det. Sen undrar man två sekunder senare, undras om nån annan ska förstå hur man fick till det...

Frida sa...

Älskar planteringar. Ibland har man sån tur att de dyker upp i dialogen utan att man själv fattar att det är just en plantering - eller kan användas som en sådan - förrän längre fram, när man skriver det där.

Mia Skrifver sa...

Precis så är det. Vissa planteringar gör man och sen skriver man nåt som kommer att höra ihop med dem. Andra får man då plantera in ordentligt, som min ek då.