onsdag 5 november 2014

En by och några familjer

Inte för att jag tänker sätta igång med nytt precis liksom genast, men där är det i alla fall. Det där nya. Petar på mig.

I mitt huvud formas nya karaktärer. En by rent av. Och en stad också förresten. Fast den är otydligare. Kanske för att den i verkligheten inte är det. Så jag tänker på byn och på vilka jag ska befolka den med. Och då funderar jag på Jane Austen som talade om att man bara behöver en by och några familjer och there you go bara.

(Samtidigt medan jag skriver det där försöker en av mina katter smyga sig in i min famn. Han är en riktig famnsmygare. Nu tittar han på mig med sina Mästerkatten i stövlar ögon, stora som tefat, besviket, när datorn är i vägen.)

Fast innan jag på allvar börjar lyssna på allt det där som formas, så ska jag ha lite skrivpaus. Jag har kört tre romaner på högt tempo och den sista är ju inte liksom tryckt än, om vi säger så. Jag behöver andas en stund. Ändå, kul att ha det där nya som äntligen har tillstånd att leva.

9 kommentarer:

Fia Filur sa...

Du förtjänar en paus tycker jag! Men härligt att veta vad du ska göra sen :)

Mia Skrifver sa...

Vare sig jag förtjänar paus eller inte, så tar jag en. Och jag har vetat så länge så länge vad jag ska göra sen, känns fint att veta att snart så.

Heléne (Bokglam) sa...

Haha, Mästerkatten i stövlar-ögon, de är ju de finaste. Vad spännande det låter med en by och lite folk och tänk att det kan bli en hel historia av det :)

Skriviver sa...

Å vad underbart, å vad underbart, åååå vad underbart. En by. Lite folk. Nytt. SPÄNNANDE. Å.

Det var nog min kommentar.

/Linda

Skriviver sa...

Och de där mästerkatten i stövlarna-ögonen, de brukar min stora katt ha också, men han vill aldrig ligga i knät. Han sätter klorna i mina lår med de där ögonen och så vill han att jag ska sätta mig på golvet och klappa honom medan han ligger på armlängds avstånd och njuter. Han är lite knäpp, min stora katt.

/Linda

Frida sa...

Det där blir jag avundsjuk på - att du har en by som väntar. Jag hade en snubbe, sen ett helt gäng med snubbar och nu som sista utväg en gammal avdankad historia som jag putsar på. Nog blir den blankare och finare, men inte ny.

Men klappa katten riktigt ordentligt först. Och kolla på teve, och läs böcker och köp nåt roligt.

Mia Skrifver sa...

Heléne: Jorå fina är ögon, men man får lust att skratta också, för det är nåt vansinnigt hur kattögon kan växa när de ska ställa sig in.

Linda/Skriviver: Måste ju hålla med din första kommentar, att jo. Mer än så behöver man inte ens kommentera. För det är spännande.

Och jag ser din stora katt framför mig. Den andra katten är lite mer åt det där hållet, alltså lite avstånd. Fast sen får hon nåt ryck och tror att hon ska ligga i famnen, fem minuter. Ja och ingen av dem klämmer in så mycket klor utom av misstag.

Frida: Dina snubbar kanske också behöver bo nånstans. För det bor nog en och annan snubbe i min by också. Eller det där blev knepigt, jag tror inte direkt att de skulle kalla sig för snubbar i den här byn.

Och ja, här ska klappas, tevetittas och shoppas. Det ska det.

Eva-Lisa sa...

Jag tycker också att du förtjänar en paus efter att ha skrivit tre romaner i snabb följd :)

Mia Skrifver sa...

Skrivpaus o ja. Däremot hinner jag utan att slita mitt hår plötsligt skriva ansökningar, göra tidskrift, läsa böcker, planera kurser och whatnot.