torsdag 13 november 2014

Ge mig spöken!

Det är inte det att det skulle vara nåt fel på boken jag läser just nu. Michelle Paver Evig natt. Skriven i dagboksform och välskriven och så.

Men det går så låååååångsamt.

Huvudpersonen träffar typerna han ska till Arktis med. Det framkommer att det är skillnad på klass och klass. De åker båt. Kaptenen vill inte föra dem dit de vill och antyder att det finns värre saker än mörker.

Alltså jag fattar att det byggs upp.

Men jag blir så lätt uttråkad av bakgrund, onödiga scener och långsamma båtfärder med is att titta på. Det står spökroman på omslaget. Så ge mig spöken!

Eller för att uttrycka det tydligare, jag vill bli skrämd, så från sid 55, mer spöken och rysningar och oro över det okända.

Jag gillar när det händer. Och om man ska ha bakgrund så vill jag veta vad det ska vara bra för, jag vill veta det genast. Jag vill veta varför jag läser boken. Det ska inte behöva stå spökroman på omslaget för att jag ska fortsätta läsa.

9 kommentarer:

Eva-Lisa sa...

Jag har också svårt för långsamma böcker, det slutar oftast med att jag ger upp innan jag läst ut dem. Hoppas att storyn tar sig snart.

Fia Filur sa...

Håller helt med dig! Långsamt är inte min grej.

carolastromstedt sa...

Uppbyggandet av ett möjligt hot får inte byggas upp hur länge som helst. Till slut gäspar man och tappar tron på att det där farliga verkligen existerar. Det var något jag själv fick till mig av min lektör och jobbade om. Det jag gillar mest är när det händer grejer mest hela tiden. Det behöver inte vara pang pang pang utan mer att det ena leder till det andra i ett bra tempo. Att ligga still i en båt på Sargassohavet är inte särskilt upphetsande.

Mia Skrifver sa...

Eva-Lisa: Ja precis. Fast just den här boken, alltså det är bra text så där annars, men jag är väl lite rastlös.

Fia: Just det.

Carola: Mest hela tiden, exakt det, så att man är lite på tårna. Och om det inte händer nåt så ska hotet vara tydligt i alla fall, så att man känner press att ta sig vidare för att veta vad som lurar i Sargassohavet med omgivning.

Anna Hansson sa...

Åh, jag har inte läst den boken än, men jag vill! Har du läst Barnflickan av Hanna von Corswant? Den var också lite olidlig, fast man fick faktiskt veta saker lite efter som.

Mia Skrifver sa...

Nä den har jag inte läst.
Men vet inte om jag direkt vill rekommendera den här Evig natt jag håller på med heller. Det finns fortfarande ingen spänning i den och spökena väntar på att det arktiska mörkret ska sänka sig. Och det är nån vecka dit än i dagboksform. Suck.

Skriviver sa...

Ah. Jobbigt. Jag läser inte skräck, men jag förstår precis vad du menar med det där lååångsamma. Sjukt jobbigt. När jag var yngre klarade jag av det mycket bättre. Då läste jag verkligen allt, och satte en ära i att läsa färdigt allt. Men nu för tiden orkar jag bara inte. Är det inte kul så blir det inget läst. Har du inget bättre på hög som du kan ta i stället?

Sara Pepparkaka sa...

Ahaa, nu förstår jag att jag gillar dina böcker. De flesta långsamma böcker faller mig inte i smaken..

Mia Skrifver sa...

Skriviver: Det där med att läsa också det man inte gillar, det har jag ju gjort i mängd också, alltså som litteraturvetare så kan jag säga att alla böcker man ska läsa för sina studier är inte särdeles sprittande. Nu däremot får jag ju bestämma själv. Och då kan jag också läsa ut slöa saker, men det gör jag mer för att jag sitter och funderar på hur jag inte ska göra.

Sara: Det där var finaste idag! Tack. Och lovar att fortsätta försöka ägna mig åt just det med driv framåt. Om jag lyckas, tja, det får man bara hoppas på.