onsdag 26 november 2014

I mörkret...

I går på skrivkursen ägande vi oss åt ordspråk. Det är mycket som är fascinerande med ordspråk.
Blod är tjockare än vatten.
I mörkret är alla katter grå.
Anfall är bästa försvar.
Undantaget bekräftar regeln.
Gräv där du står.
Har man tagit fan i båten får man ro honom i land.
Små grytor har också öron.
Bränt barn skyr elden.
Och när man väl börjat tänka på hur många konstiga grejer det sägs så tar det aldrig slut, man börjar lyssna på sig själv och hör hur det slinker in det ena efter det andra. Alla dessa visdomsord.

Så kul att hålla på med dem, för deras slitenhet, att förnya, att tänka konkret kring betydelsen och att på olika sätt spränga sönder och förändra det välanvända, göra nytt, göra annorlunda.

Jag har funderat rätt mycket på det där med Blod är tjockare än vatten. Antagligen, ursprungligen för att ja, blod, fascinerande ju. Och att sen fundera på konsistensen. Det finns en hetta i att säga det, att man står där och övertygar sig själv om något, om familj, om blodets seghet. Det blir en berättelse om en släkt, om allt man måste göra för släkten, vad man än tycker och då påminna sig själv om blodets viktighet. Vem man ska hålla nära. Hur svårt det kan ha varit, kan vara. Ja, alltså, en släkthistoria i det uttrycket. Och hur många böcker det finns som på något vis just ska hantera det där blodets tjockhet.

Just nu har jag börjat fundera på det där med katterna. Hur grå de är i mörkret.

 
 
 
 

3 kommentarer:

Anna Gullichsen sa...

Det där med blodet är spännande, tjockt eller tunt. Och sen: vattnet som ska flyta under broarna. Tillräckligt länge tills blodet är utspätt. Sen kan man gräva där man står, gräva ner fan och bli en grå katt.

Fia Filur sa...

Blodet tycker jag är intressant, men det där med katterna är klurigt!

Mia Skrifver sa...

Anna: Som grå katt kan man gå där ingen annan gått.

Fia: Katterna betyder ungefär i sin ursprungliga tappning att alla ser lika ut. Men det kan ju ha sina fördelar ibland, att inte bli upptäckt, vilket varenda katt vet.