måndag 10 november 2014

Läsa kartor

Nästa vecka är det dags för högstadiebesök igen.

Och vad funderar jag på då? Man kunde tro att jag tänker på vad jag ska prata om. Och det gör jag också. I och för sig. Fast det tror jag att jag vet rätt bra ändå, snacket liksom.

Mest funderar jag på hur jag ska ta mig till rätt plats. Utmaningen är inte att prata utan att hitta rätt.  Folk som jag, utan lokalsinne, borde inte släppas lösa på det här viset. Helst skulle jag förses med guide. För kartor, kompasser och uppmuntrande råd, hå hå, om jag kunde läsa kartor på ett intelligent sätt, men men men, min mesta kartinsikt kommer från fantasy. Och ni vet hur kartor ser ut i fantasy, oftast. Det är världen med stora områden, att här bor hemska drottningen, här bor folkslaget burbur, här är kalla vita bergen, där borta ska du inte vistas för det är vålnadernas skog. Sånt. Där hittar jag bra. I verkligheten däremot är kartläsning vålnadernas oändliga skog hela tiden.

Alltså måste jag lägga ner en mängd tid på att förstå hur jag ska gå för att komma rätt. 

Utöver kartläsning ska jag alltså planera prat, nån skrivövning och kontakta lärare.

10 kommentarer:

Eva-Lisa sa...

Vad skönt att höra! Då är jag inte ensam om att sakna lokalsinne :) Så du har mina fulla sympatier inför skolbesöket :)

Skriviver sa...

Haha! Jag är också med i klubben :) Har helt obefintligt lokalsinne och en skrattretande förmåga att gå fel - gärna på helt uppenbara platser och flera gånger på samma ställe.

Då brukar jag tänka att om summan av alla ens brister och begåvningar är konstant (precis som lasterna), då måste det ju betyda att det finns extremt mycket begåvning över på andra områden, exempelvis skrivområdet. Och det är en trösterik tanke när man knallar omkring i dåligt väder och är en kvart försenad och inte vet riktigt var man är. Och jag är säker på att den tanken gäller för dig med.

Lycka till på vägen!

Fia Filur sa...

Jag är hopplös på att hitta. Det hjälper knappt att ha en karta, jag skulle behöva en personlig guide :)

Mia Skrifver sa...

Eva-Lisa: Nä, ensam är du inte. Vi är många som irrar omkring.

Skriviver: Just så gör jag. Går fel, på samma ställe, gång på gång, för att det liksom landat annorlunda på min väldigt personliga karta. Har en kompis som hävdar att jag skulle tappa bort mig på en cykel.
Och precis, man kan ju inte vara liksom bäst på allt och då ger man avkall på hitta rätt.

Pål Eggert sa...

Har en kompis som då och då lägger ut en bild av skylten på någon tunnelbanestation på facebook och skriver: "Här har jag aldrig varit förut och det var inte hit jag skulle"

Mia Skrifver sa...

Ja man får ju nya vyer förstås, det är positivt. Om man måste vara så positiv.

carolastromstedt sa...

Synd att jag inte fanns hos dig för att guida. jag är expert på att hitta. För många år sedan följde jag med en bekant för att plocka svamp i för mig totalt okänd skog. Efter ca två timmar förstod jag att mitt sällskap gått vilse och vågade inte erkänna det förrän jag frågade rakt ut. Jag lärde mig gå i skog redan som, tja kanske inte bebis men så fort jag kunde gå så var jag med mina föräldrar till skogen så det där att vi då var vilse skrämde mig inte ett dugg. Jag hade koll på väderstrecken och lyckades hitta ut ur skogen femtio meter från bilen. Och kartor är busenkelt. För mig alltså. Så synd att jag inte kan hjälpa. :p

Mia Skrifver sa...

Fasen, det är sånt där som får mig att tänka, att nu skulle man ha varit fett rik och bara skickat iväg en flygbiljett åt dig att hej kom och hjälp mig. För väderstreck, ja, jag har ju hört talas om dem. Men det är mer så där östblocket, västvärlden...

Kati sa...

Jag är nog inte lika haj som Carola, men i storstadsmiljöer hittar jag väldigt bra. När jag bodde i Milano kände jag till gator och områden bättre än en del som vad födda i stan. Mina vänner brukade bli förvånade när jag visste exakt vart en viss liten gatstump låg. Antagligen för att jag promenerade så himla mycket och har en tendens att notera och lägga gatunamn på minnet. Det var faktiskt lite pinsamt när jag kom hem och hade glömt bort vissa fundamentala stockholmsgator... "Torsgatan... var ligger den nu igen?" Kul med föreläsning, hoppas de är bra lyssnare.

Mia Skrifver sa...

Ja, alltså om jag bott ett tag i stan så hittar jag fint. Där jag liksom varit förr. Utom då när nåt landat snett i skallen på mig och jag alltid går fel när jag ska till nån viss plats. Och det hjälper inte att veta vilken plats det är, jag går fel ändå, varje gång. För att min inre karta är sned. Och precis, om jag ska hitta så måste det finnas gatunamn och annat att läsa. då kan jag liksom komma ihåg nåt. Men orientering, big no no.