onsdag 12 november 2014

Letat kalender

Ägnade en timme åt att leta efter min kalender.

Vände ut och in på handväskan. Flyttade på de omkringflytande pappren, böckerna etc på skrivbordet. Ingenting, inte där den borde finnas. Paniken klättrade högre upp eller längre ner, hur man nu vill förklara det. Klättrade och kladdade gjorde paniken i alla fall.

Låt oss säga så här, jag är beroende av min kalender. Inte så där lite att "åhå var är kalendern", utan mer så där "nejnejnejnejnej får inte hända att jag inte vet var kalendern är". Där står var jag ska vara och när. Vad jag ska komma ihåg att göra och hur lång tid jag har på mig. Deadlines, sånt smått.

Till slut öppnade jag en låda. Och se där hade jag placerat den lilla rackaren.

Kunde därmed konstatera att jag tydligen håller på att förlora förståndet. Jag menar om paniken klättrar upp eller ner för att man placerat kalendern i en låda, tja, då är det dags för den där utlovade julen.


Ibland blir man lite trött på sina problem, kan man också tycka.

2 kommentarer:

Maria Turtschaninoff sa...

Låda! För en kalender! Nej nej verkligen inte.
Kanske den kände sig trött? Hade lagt sig en stund? Tyckte schemat var för hektiskt, liksom.

Mia Skrifver sa...

Troligen. Men jag har sagt åt den att skärpa sig, vi hinner inte leka.