tisdag 11 november 2014

Novemberförlamningen

Vad jag helst av allt skulle göra så här i november? Fly. Resa bort. Strunta i allting och bege mig söderut. Emigrera. Söka mig till solen.

Men icke. Här sitter man. Skriver sina kolumner. Skriver sina stipendieansökningar. Planerar sina kurser. Planerar sina författarbesök. Glor på Google maps. Glor ut genom fönstret på grannarnas spjälgardiner, spetsgardiner, bruna gardiner, bambugardiner, rullgardiner.

November är ett tillstånd. Förlamande på alla möjliga vis.

Kan nån berätta nåt liksom uppiggande? Eller nåt bara. Måste inte vara uppiggande.

9 kommentarer:

Maria Turtschaninoff sa...

Snart är det jul!
Fast nåt säger mig att du inte blir särskilt uppmuntrad av det.

Mia Skrifver sa...

Va! Jag ÄLSKAR jul. Men det är ju hundra tusen novembermånader till dess.

Mia Skrifver sa...

Men tack för upplysningen.

Eva-Lisa sa...

Jag håller med dig, november är lite av en dödgrävarmånad. Men som Maria nämner, snart är det jul. Det är väl det :) Även om det är en bit kvar tills dess.

carolastromstedt sa...

2 och en halv vecka kvar till advent. Om exakt 40 dagar vänder det och går mot ljusare tider igen.

Ebba Range sa...

Till helgen som kommer har halva november gått och kommer aldrig mer igen ... i alla fall inte just den här.

Fia Filur sa...

Jag har nåt kul att säga! Jag beställde ju Martrådar till min bibbla för evigheter sedan, den kom tydligen bort, men idag fick jag besked att den är på väg. Tjohoo!

minna lindeb sa...

Fiskpinnar. Som fastnar i stekpannan som borde förnyas...
Novembertomater som smakar fisk.
vixxu

Mia Skrifver sa...

Eva-Lisa: Dödgrävarmånad. Ja, man skulle kanske ta och täcka igen nån grav. Som sysselsättning bara.

Carola: Lööv på det där med ljusare tider. 40 dagar. Counting down.

Ebba: Halvtomt eller halvfullt, det är vad jag undrar över hur man ska betrakta november.

Fia: Men ÅÅÅÅ! Vad glad jag blir. Du säger precis sånt som piggar upp.

Minna: Ja herrijess, jag har också den stekpannan. Exakt samma. Den är så novembertoast. Vixxu.