fredag 28 november 2014

Sju är magiskt och trevligt

Min sjua. Visst är det ett magiskt tal? Och bibliskt som Eva-Lisa påpekade i sin kommentar till mitt förra inlägg.

Jag har tänkt så mycket på just sju i samband med min trilogi att om nån visste hur många gånger jag gått igenom just det talet, va, helt crazy många fler än sju gånger.

För tanken från början var att sju personer, fint tal det. Magiskt också. Och dygderna är sju och dödssynderna är sju och de sju feta åren och de sju magra. Dessutom de sju dvärgarna, sju horrokruxer, sju veckodagar, sju underverk. Att sju tänkte jag.

Sen gick det i rask takt utför. För personer dör så lätt när man skriver om hur nära döden de är. Vissa dör genast. Andra tar lite mer tid på sig. Eller sen är de ovilliga att delta i min sjua. Vägrar bara, måste tvingas att hänga med och då gör de det inte helhjärtat. Och rätt vad det är dyker det upp nya typer. Bara, hej hallå, jag ska vara med här.

Man fogar sig. Räknar om. Sju. Räknar man. Åtta också. Om man är noga med matematiken. Men det har jag sällan varit. Så jag rundar av. Ca sju personer är de. Beror på vilka man räknar med.

Fyra är det om man räknar de som var med från början. Resten har varierat i närvaro och intresse att engagera sig i att rädda världen.

Hur som helst, naturligtvis är det sju grejer att åtgärda i mitt manus. Magiskt tal för mig. Och det kan hända att det blir åtta, om jag räknar med en viss grej som jag ännu inte räknat med. Som sagt, inte så noga med antal, men sju är trevligt.

4 kommentarer:

Fia Filur sa...

Jag gillar verkligen siffran sju av alla de orsaker du nämner, sen är jag även väldigt förtjust i siffran tre.

Mia Skrifver sa...

Jarå. Tre är fint det med. Men tänk så lätt det hade varit, att ha bara tre karaktärer. Om man hade tänkt så istället för att fastna på en sjua... Matematik som sagt, inget jag är bra på.

Skriviver sa...

Håller med! Sju är helt rätt. Inte bara magiskt. I princip gudomligt :)

Mia Skrifver sa...

Gudomligt magiskt är vad det är.