måndag 29 december 2014

Några steg bort

Att läsa text som är så färdig som man tror att man kan klara av att få den på egen hand, det är rätt behagligt.

Alltså det är finliret. Ändrar nån mening, nån felskrivning, nån tanke som inte var tillräckligt tänkt. Får grepp om helheten, om berättelsen. Och det bästa av allt, jag låter mig tycka om allting. Det går när jag känner att just den här berättelsen liksom äntligen verkligen lämnat mig. Jag står utanför, granskar vad jag gjort, tar några steg bort.

Det tar inte emot att läsa. Jag sliter inte mitt hår i förtvivlan. Jag läser och tycker att det finns där, det jag ville med den här trilogin.

Men det är förstås en och annan sida att läsa, så det tar ju lite tid. Ingen tunn bok det här heller alltså.



För övrigt har jag i går lyckats samla mig och det kommer en Fantastisk podd på torsdag, det nya året börjar med finlandsgruppen. (Dessutom med sprillans nytt prat i "outron".) Stay tuned.

9 kommentarer:

Kati sa...

Härlig känsla och grattis till att ha kommit så pass långt. Själv känner jag lite likadant för min kortroman.

Mia Skrifver sa...

Det är sånt som får en att gå omkring och le lite fånigt, visst?

när det börjar sa...

Heja, heja!

Skriviver sa...

Det låter verkligen som om fåniga leenden är på sin plats! Underbart. Och fantastisk podd! Vilket fullkomligt perfekt sätt att börja 2015.

Mia Skrifver sa...

Lotta: Heja själv. Och man borde besöka Portti efter nyår, visst?

Skriviver: Just det. Nytt år och allt annat nytt också.

carolastromstedt sa...

En go känsla det där när man ser att det blivit som man tänkt sig med texten. Och att det inte är en tunn bok gör mig glad. Det får inte ta slut för fort av det goda :-)

Mia Skrifver sa...

På den punkten, tunn bok, finns ingen oro alls. Frågan är snarast om jag tagit i... Men det hinner ju leva lite ännu.

när det börjar sa...

Exakt vad jag skrev. Mycket snabbt efter nyår.

Mia Skrifver sa...

Gott. It's a deal.