lördag 31 januari 2015

Dramatiska vändningar eller nåt

Gårdagskvällens fredagsgäst på littskap talade om att skriva dramatik. Och jag fick en sån oerhörd lust att återuppta något av de dramaprojekt jag börjat på.

Mest kanske för att ja kul att skriva dialog och också för att det är så mycket teknik i just dramatiken, man kan följa reglerna kring att bygga upp en konflikt. Mycket trevligt med dramatiska kurvor.

Dessutom att man liksom med dramatiken stör omedelbart. Folk ska involveras, man ska hålla på med den där texten, det ska tolkas när den spelas upp.

Himla tur att det i Åbo finns en grupp för sånt här. Och än bättre att jag är med i den.

Om nån timme börjar min arbetsdag. Alltså att börja jobba klockan 14 en lördag, man hinner liksom dricka två koppar kaffe utan problem. Najs.

fredag 30 januari 2015

Behärskat nörderi

Ålrait, det är fredag och jag jobbar hela helgen med Litterärt skapande som är en tvåårig författarutbildning där jag är en av handledarna. Och ivern stor, glädjen hög. Kommer också att vara slitsamt. Men mest kul!

Kommer framför allt att fokusera på genrer. Och research. Känner mig tämligen nördig när man kommer in på sånt. Och med tämligen nördig menar jag ungefär besatt besserwisser. För om det är nåt jag funderat på både som litteraturvetare och som författare så är det genrer och research. Vad är då roligare än att få ägna helgen åt båda!

Kan tilläggas att när jag riktigt kommer igång så glänser mina ögon feberaktigt, håret blir elektriskt och jag studsar upp och ner och om blir jag riktigt i tagen så slutar jag knappt prata.

Jag ska alltså behärska mig under helgen. Inte gå till överdrift. *blinker bort febrig blick*

torsdag 29 januari 2015

Malmögruppen goes egna texter

Ah. Torsdag. Ah. Fantastisk podd. Ah. Malmögruppen. Som är himla kryptiska i sin beskrivning om vad de talar om. Spänningen stiger alltså.

Lyssna på Egna texter, Fantastisk podd. Även om jag inte själv hunnit lyssna än går jag i god för att det är värt det. Vad de än hittar på där i Malmö.

onsdag 28 januari 2015

Gå direkt i fängelset...

Som min skrivkurs märkt funderar jag för tillfället på fängelsen. Både så där konkret, fängelset, och mer symboliskt, eller kanske i synnerhet symboliskt att låsas in.

Och att skrivkursen märkt det betyder att de fått göra skrivövningar med utgångspunkt fängelse. Det har låsts in folk i duschrum och kyrkor till exempel. Poängen är förstås att man inte kommer undan det krympta utrymmet. (Sen har de förstås fått en del andra förhållningsorder också på skrivkursen som ordspråk och repliker, sånt smått och myspysigt.)

Men fängelser alltså. Att sitta fast. Det är då en av de tematiska utgångspunkter som kommer att finnas i Projekt KB. Både fysiskt och psykiskt. För vad är väl bättre om man ska vara skrämmande än att placera sin huvudperson utan möjlighet att lämna platsen. Finns gott om sånt i skräcklitteraturen, vad ska man annars med alla dessa gotiska slott till, öde öar och för att tala med King, hotellet i Shining.

Jag har en ganska lång lista på ställen med lås på.


tisdag 27 januari 2015

Bäst att skriva en lista...

Det är mycket man ska hålla i sin lilla lilla skalle: 

Ikväll en skrivkurs och fredag-söndag nästa. 
Dessutom ska jag gå och scanna en bild, närmare bestämt omslagsbilden för trean. 
Funderar på vårens resor också, spanska sydkusten och sen hoppas jag Reykjavik. 
Överväger om jag nästa vecka ska skriva eller gräva lite mer i researchen. Tror skriva. Kanske. 
Och podd på Archipelacon blir det. 
Dessutom har jag ändrat namnet på huvudperson i nya projektet, ändrat igen alltså, hå håh. 
Behöver ta en dag ledig innan helgens långjobb. 
Har köpt biljetter till Lost Primadonnas (teater). 
Och så är det snacket för lärare också att tänka på om att läsa och skriva.

Att bland annat sånt funderar jag på. Bäst anteckna, göra lista liksom. För lilla lilla skallen kan inte minnas allt.


måndag 26 januari 2015

Kommer nära

Januari. Och jag tycker att det kunde vara vår. Tycker att solen kunde lysa och värma. Att livet var lite varmare.

Sen tänker jag på sånt som är stort och svårt och svart. Alltså inte för egen del. Nä. Jag mår hyfsat, minus då att det här med vinter är trååååkigt. Men överlag, jag mår fint. Däremot finns det ju andra, som karaktären, tror att hen inte mår lika hejsan. Hen har inget lätt liv. Tvärtom. Ett riktigt motigt liv ska det bli. Och då måste jag ju fundera på hur det känns. Att när allting ramlar över en och ingenting stämmer. Hur man inte riktigt orkar med då. Vad som skrämmer mest.

Vissa saker man ska planera i sitt skrivande är ganska tungt att ägna sig åt. Får mig att tänka på hur nära gränserna går. Hur lite det krävs för att man ska ramla av. Hur stark man också ska vara mitt i att sväva över gränserna. Hur svag man känner sig också när man gör det.

Jag tror att en orsak att det här kommer att vara ett knepigt projekt är att det på vissa sätt kommer himla nära. På många sätt. Tur att det också finns sånt som är långt borta.

söndag 25 januari 2015

Slevar och stekpannor

Söndag och jag funderar på slevar och stekpannor. På speglar och soffa. På köttbullar.

Det kunde naturligtvis vara en sammanfattning av Ikea.

Men nej. Det är det inte. Eller jo. Det är det förstås också. Men än mer är det att jag försöker lösa ett skrivproblem, det där som gör att jag inte skriver än. Ett som handlar om magi.

Va? Slevar och soffa? Magi? Well. Det är inte så lätt att förstå. Men det är i alla fall utgångspunkten för magin, kanske, tror jag, eventuellt.

Jag försöker helt enkelt förstå reglerna för vad man kan och inte kan göra. Då måste man börja med vad man har och vet.

lördag 24 januari 2015

Laddar med kaffe

Skrivkurs idag. Jag laddar med kaffe.

Så här innan jag ska jobba är det alltid mycket som handlar om att ladda. Råkade titta 10 minuter på ett tvprogram en gång som handlade om bakom kulisserna på det där Extreme Home Makeover. Då struttade han, vad han nu heter igen, omkring och sa just det, hur man laddar inför att sen köra hårt när det ska vara show. Jag lär inte börja ropa om att move that bus, men i alla fall, man behöver ladda upp och landa i den där rollen man också har när man ska jobba. Beroende på jobb får man varva upp mer eller mindre.

Poängen är att nå fram till en laddning som håller, den här gången, från klockan 10 till 16. Att liksom det ska man klara, sen kan man gå hem och falla ihop när laddningen släpper.

Så kaffe it is.

fredag 23 januari 2015

En lapp, en rosett och några vykort

Min researchmode gör att jag läser. Tror inte att jag haft så här hård lästakt sen, tja, evigheter. Men det är ju så himla kul att läsa in sig. Att låta allt det nya svepa över mig.

Jag läser skönlitterärt, minnesberättelser och fakta. Det flimrar fordon, galna människor, tacksamhet, bondgårdar, ensamhet, fraser, vantar, förbud, tvång och tårtor framför ögonen på mig. Allt slänger jag in i min researchgryta och rör om, vet inte ännu vad det blir för smak på soppan. Saknar en del ingredienser än. Kryddor till exempel.

I alla fall. Det är mycket att samla ihop, mer, som vanligt, än jag trodde när jag började. För jag förstår hur mycket jag inte fattat alls. Jag hade en lapp, en rosett och några vykort. Det är lite som att leka den där leken med saker radade framför en, då nån tar bort något eller lägger till och man ska lista ut vad som saknas/ökats. Och dessutom hur de hör ihop. Det är en ganska häftig utgångspunkt.

torsdag 22 januari 2015

(Skriv)resväskan

Fick enorm lust att skriva om resor. 

Alltså helst så att jag själv befinner mig på resa och kan skriva reseskildring. Fast inte så där i traditionell mening, utan på nåt annat sätt. Jag menar inte för mycket miljö och vi var hit och vi var dit och där och här och upp och ner. Men poängen skulle vara att jag är på resa. Vilken attans tur då att jag har minst två resor inplanerade under våren. Även om det är ett tag dit. Så just nu får jag mest bara tänka att, sen så...

För som jag gick igång på resor. Klart det. Allt hör ju ihop med det egna projektet också. I och för sig även om jag hade valt tema modern teknik skulle jag säkert kunna koppla ihop det med mitt projekt, jag är rätt bra på att göra sånt. När man är inne i nåt speciellt då handlar allt om det. Medan jag skrivit min martrilogi så har allt kunnat inspirera vidare i det.

Dessutom, jag tror jag planerat för ungefär en veckas skrivkurs. Lätt mer än för en dag. Det är svårt att behärska sig när man väl går igång på ett ämne. Det är väl bra, kan ju användas i andra sammanhang. Jag är beredd liksom. För allt. Det är väl guidens uppgift också? Eller så beror det på att jag är ungefär sämst på att packa. Min (skriv)resväska är överfull.

onsdag 21 januari 2015

Stenarna man samlar

På lördag är det skrivkurs och temat är resor.

Sitter därför och spånar hejvillt kring resande ur ungefär tusen perspektiv.

Resa i tid och rum. Resa med buss, tåg och flygplan. Resa till månen. Resa i sitt inre. Gullivers resor. Jorden runt på 80 dagar. Luffare. Andra världar. Öde öar. Barndomar. Miljöbeskrivning. Utsikter. Insikter. Hur ljuset faller. Människorna man möter. Stenarna man samlar.

Och man kunde kanske tro att jag bara fokuserar på kursen, men jag börjar förstås i vad jag själv är intresserad av just nu. Hur det både är skrivkurs och samtidigt mitt eget skrivande, min egen resa i mitt nya projekt. Där resan också är himla viktig. Både konkret och symboliskt.

För det tror jag är viktigt också, att kunna kombinera. Roligare ju. Jag blir ivrig när jag ser hur just resan kan få mitt projekt att växa, få mina karaktärer att leva då de rör på sig.

tisdag 20 januari 2015

På språng

Slänger i mig kaffet. Måste hinna med tusen saker innan jag ska rusa iväg och banda in en podd för en kurs.

Sen ska jag störta hem och förbereda kvällens skrivkurs. Eller nåja, den är ganska förberedd. Men ändå.

Och så var det 12 saker till. Men just nu, springer jag iväg mitt i meningen. 

måndag 19 januari 2015

Egentligen skulle man ju...

Och egentligen skulle jag ju kasta mig över researchen nu.

Men jag tycker att jag vill ha en spellista.

Dessutom är det ju en del administrativt efter att ha jobbat. Resor och sånt. Skattekort. Papper att vända. Och så är det ju ny arbetsgivare nästa lördag. Att mer planerande. Och imorrn också för den delen, annan arbetsgivare x 2 dessutom. Eller 3 om man räknar med att jag gärna gjorde lite research också. Förstås.

Ja och så är det livet. Eller vi kan kalla livet för ny diskmaskin. För den gamla dog förra veckan. Och idag kommer det ny. Snart. Den ska jag ta emot. Tusan vad skönt att få ny diskmaskin. Att diska är inte vad jag gillar. Inte till vardags. Det stjäl tid av researchen, adminstrationen, planerandet och livet så där i största möjliga allmänhet. Men ny diskmaskin, raskt och genast inhandlad.

Men liksom knepig måndag är det ju.

söndag 18 januari 2015

Metaperspektivet

Det finns saker som är extra roliga att göra och till ett av dem hör att tala inför människor som både vill hitta inspiration och få diskutera kring hur man inspireras själv och hur man inspirerar andra.

Det var alltså givande till max att få hänga i Borgå och prata om skrivande både ur mitt eget perspektiv och ur andras.

Gillar att anlägga metaperspektiv på skrivandet. Dessutom tror jag att det är hälsosamt att betrakta sitt skrivande utifrån och försöka förklara det. Jag lär mig allt en hel del själv. Vilket också gör att efteråt är jag som om någon blåst ut skallen på mig.

Hur som helst, glad som fasen är jag över att få göra just sånt där.

Med andra ord, ser fram emot nästa helg också, då det är skrivdag igen med fler att inspirera.

lördag 17 januari 2015

Tröttast

Väldans trött. Ska nu symboliskt slänga upp fötterna på bordet och inget annat idag. Mer imorrn. So long. 

För om man knappt kan stava till trött då ska man inte göra just nåt.

fredag 16 januari 2015

Jag och Runeberg

Uhu. Jag borde visst packa.

Ska bege mig till huvudstaden och sen till Finlands näst äldsta stad. I den äldsta staden bor jag ju redan. Men låt oss bege oss till nummer två, Borgå. J.L. Runeberg har hängt där. Ja och jag också för den delen. Har alltså bott några folkskole- och yrkesinriktande år i Borgå. Inte för att jag på nåt vis vill jämföra mig med Runeberg. Det vare mig fjärran att göra det.

Men nu ska jag alltså prata skrivande med blivande Ordkonstledare. Typ hela lördagen.

Och då behöver man alltså packa. För sen blir jag kvar i Helsingfors. Ska gå på Fibul-årsmöte på söndagen nämligen.

Alltsammans mycket roligt. Jag och Runeberg ska ha hur skoj som helst. Han vet inte om det än.

torsdag 15 januari 2015

Poddeli poddeli podd

Nytt avsnitt av Fantastisk podd idag. Västkustgruppen talar om Världen som karaktär. Alltså det här med värld och karaktär och byggandet av dem, det som jag funderar på nu. Det som jag funderar på rätt ofta förresten.

Så lyssna på det, hörni.

onsdag 14 januari 2015

Att ge namn

Namn. Herregud namn. Gårdagen ägnade jag åt att lusläsa namnlistor.

Jag har vissa referensramar att utgå från när jag väljer namn. Som i Martrilogin heter Mati ju Matilda för att det betyder styrka och strid, dessutom låg det på topplistan över namn som gavs åt flickor då hon är född. Sen utgick jag också från fornnordiska namn för rätt många karaktärer. För att platsen skulle färga av på stämningen. Och Matis syster, Angelica. Well, det är kanske det mest änglalikanamnet (och lätt överdrivet) vilket också av olika orsaker var väldigt klart att hon skulle ha. Klart alltså för mig i ett tidigt skede. Systrarnas namn är de jag fått prata om mest, alltså hur jag tänkt kring dem. Men kan säga att namnen på dem kom av sig själv. Betydelserna stämde och då funkade namnen.

Kort sagt, man funderar på namn och att de ska stämma med det man håller på med.

För mitt nya projekt KB jobbade jag länge med ett namn för min huvudperson, men visste att det var fel, för hon är inte det namnet, känner jag. Igår bestämde jag namn på henne och övriga personer, vissa hade redan förnamn men behövde få efternamn. Och så skulle jag ändra h-pers förnamn.

Imorse vaknade jag och visste att förnamnet fortfarande är fel.

Så vad utgår jag ifrån?

  1. Tiden i samhället, historisk tid, vilka namn som är populära en viss tid
  2. Uttal eller rytm och visualisering, alltså hur man ser och sen kommer ihåg ett namn
  3. Vilket smeknamnet kan bli av ett visst namn, om det ska finnas ett smeknamn
  4. Laddning, betydelser
  5. Vem som i fiktionen har gett namn åt en viss person

Och nu sitter jag här med en huvudperson utan förnamn, igen. Skulle säkert kunna skriva ändå, men det ligger otroligt mycket karaktäristik i att hitta rätt namn, att kunna få personen att agera och reagera beror på vad hen heter. Alltså ska jag läsa namnlistor igen.

tisdag 13 januari 2015

Sifferödet

Och så var det tisdag. Skrivkursen kör igång idag. Med 13 deltagare.

Jag har vågat mig på att anta detta skrämmande antal deltagare för att utmana sifferödet. Triskaidekafobin slår till. För tänk om jag förivrat mig? Om 13 kommer att visa sig vara just så farligt som sagorna antyder? Eller vad då antyder, vrålar ut gör de väl närmast. Bara alltså, ja Törnrosa och féerna!

Om man tänker på att det finns hotell som saknar rum nummer tretton och flygplan som inte har en rad 13... Både Loke och Judas är förstås knutna till just nummer 13.

Å andra sidan läser jag att i Kina betyder 13 "säkert liv". Inte för att jag förstår vad det betyder.

Men 13 deltagare och jag tror bestämt att man ska utmana sifferödet. För övrigt, Törnrosa fick ju sova gott och vakna pigg och nyter. Inte precis vad jag tänkte när klockan ringde imorse, pigg och nyter var jag inte.

måndag 12 januari 2015

Lokalfärgen färgar av sig

Som jag sitter och funderar himla mycket på plats nu, blev jag ivrig när Pia ställde frågan om lokalt eller inte på sin blogg. Och ska fundera vidare på det.

För hur gör man egentligen med eventuell lokalförankring? Eller hur gör jag snarast. Grejen med olika sorters fantastik är att miljö tenderar att vara väldigt viktigt. För ska man skriva om något som inte är alldeles rakt av verkligheten så behöver man verkligen ha koll på det realistiska.

Med det menar jag helt enkelt att om jag slänger in ett monster med tentakler (och uppfatta det gärna både konkret och symboliskt) så är det lättare att tro på monstret om det vistas på en ort som det går att känna igen sig i, som man förstår hur den fungerar. Monstret kommer att framhäva det som är riktigt, för att det kontrasteras mot vad det än är. Dessutom, monster finns ju också i verkligheten, människor som man beskriver som monster alltså. De behöver också en klangbotten i det som uppfattas som normalt, vad man än menar med normalt.

Jag är alltså vansinnigt förtjust i lokalfärg och att platsen ska kännas riktig även om den skulle finnas i en annan värld. Lovar inte att jag alltid lyckas i min förtjusning, men jag gör det jag kan. Och det utan att lägga in för mycket miljöbeskrivning, för det är en annan poäng i att använda sig av något man kan känna igen, att det inte behöver beskrivas i ändlösa detaljer.

Platsen behöver vara tydlig för mig för att den ska bli tydlig för någon annan. Det är väl liksom bara det jag menar. Därför ritar jag gärna kartor för att se hur något ser ut, veta var personer rör sig.

söndag 11 januari 2015

Man sparkar in dörrarna och de svänger igen

Alltså nya projekt. Det är skrivparadis så det smäller om det. Jag blir så där nymorrnad och väldans pigg. Ser mig omkring och allt kan inte bara användas, utan det är inspirerande till max.

Jag menar, om jag tittar ut genom fönstret, ser snö, då borde jag bli så där, nej nej, inte snö! Men i stället börjar fundera på den där byn och en snöstorm jag inser att kommer att dra över platsen ifråga. Sen blir jag förstås tvungen att fundera på platsens placering, hur är snö där? Mycket, litet? Ovanligt, vanligt? För där är ju det andra problemet, jag försöker utröna var mer exakt platsen finns. Alltså den kommer förstås inte att finnas på riktigt. Men väder och vind beror på placering.

Så där är man i sitt skrivparadis och inser att ju mer man funderar dess fler blir också begränsningarna. Att alla dörrar öppna och sakta men säkert stänger man dem. Man sparkar in dem, de svänger igen.

P.S. För övrigt har jag börjat kalla detta för projekt KB. Det känns som ett sånt: Projekt. Och KB.

lördag 10 januari 2015

Kolla kolla! Trailer ju!

Helt otroligt glad blir man när man får ett mejl där det berättas vad högstadieelever gjort, alltså fixat en trailer för Martrådar. Och bra är trailern också. Ja, mäkta imponerad är jag. Och det är nåt lite fint till och med i att de stavat mitt namn fel på slutet.



Dessutom tänker jag på att man får göra så kul grejer, alltså alla gånger hellre en trailer än att skriva bokrecension. Det är så mycket mer att få det nerkokat och bildbestrött.

Tusans fint ju, alltsammans!

fredag 9 januari 2015

Läser in mig

Jag har läst på. Da research liksom. Inte mycket, försöker bara bestämma var jag ska börja genom att läsa översiktsartiklar.

Hur mycket man behöver veta i förväg beror på vad man skriver om. Mitt nästa projekt kräver en del inläsning av fakta, att jag hittar de där samhällsrelevanta detaljerna som jag kan sprida ut i texten. Inte så att jag tror att jag måste veta allt innan men stuff. Mest för att jag som vanligt finner huvudpersonen lätt undflyende så länge jag inte vet hur det fungerar runt omkring. Världen liksom. Vad de tror på och vad de inte tror på. Hur man lever. Väder och vind. Politiska skeenden.

Och sen hur jag ska vrida till det, var det där som är min bit i det hela, det som gör att det just blir min berättelse - ja det kommer att födas ur vetskapen om värld och karaktär.

Alltså läser jag in mig. På ett ämne som länge länge intresserat mig. Som känns som en bit av min egen historia. Men som jag tycker att jag bara har den känslomässiga relationen till och det räcker inte.

Det bästa är att jag inte blir mindre intresserad, tvärtom, jag kommer att uppslukas av detta såsom marorna tuggade mig hel tidigare. Me like. Me happy.

torsdag 8 januari 2015

Torka bord

Sjukt att man tänker, jag borde skriva, efter att man precis knådat ihop en kolumn. Som om det inte skulle vara att skriva?

Jag undrar om jag gör så ofta?

Alltså med annat. Som att duger det om jag torkat av bordet, har jag städat då? Och tömt diskmaskinen. Vad får man ta med i sina mått på rätt sorts städande? Ja, och skrivande.

Skulle det helt enkelt inte vara trevligare om man räknade med allt som att man gjort något bra? För det har man ju. Inte ständigt sparka sig själv, där man redan ligger, och hellre tänka, att se där, bra gjort, du röjde upp i högarna. Och blogga är också att skriva förresten. När jag nu tänker efter.

Jag borde bli bättre på att ge mig själv beröm för det jag faktiskt gör och inte fundera på vad jag skulle, kunde, borde göra.

Fast det är förstås skillnad. Jag tycker om att skriva kolum. (Gillar inte att torka bord förrän det är gjort.) Men att skriva, på riktigt skriva, att sänka sig ner i textvärlden, jag skulle inte göra det om det inte var det absolut bästa som finns. Den delen av skrivandet, leken, hitta-på-grejen, det är så många gånger mer än kolumn, även om jag alltså gillar att skriva kolumn också. Måttstocken blir bara så snäv, om det bara är det bästa som räknas. Alltså måste man städa hela hemmet varje gång på nåt vis. För det ska ju skrivas en hel del annat också. Torkas bord. Mitt i det där lekandet som man helst och mest vill ägna sig åt.

onsdag 7 januari 2015

Pressande skrivfråga nu?

Så är det liksom måndag fast det är onsdag. Och det är dags att kavla igång sig själv. Inte med att skriva själv utan med att planera andras skrivande. Alltså alla dessa helger jag inte ska ha under januari utan då ska här jobbas.

Behöver därför ta itu med planerna kring det. Vad jag egentligen bryr mig om att tala om. Vill tala om. Som kreativitet, research, inspiration, vansinnet, främmandegöringen, dramtaturgin och drivkrafter och whatnot.

Och samtidigt sitter jag och undrar, vad vill folk egentligen veta? Alltså vilken pressande skrivfråga sitter folk och undrar över just nu? Vad är det som känns som det där man aldrig kan säga för mycket om? 

Jag menar jag kan ju låtsas att jag vet, men gör jag det? Jag vet vad jag funderar på för tillfället, det har med tid att göra, med tidsmarkörer, med samhällets tid, världstid, scentid, berättelsetid, ensamtid, restid, fritid, tid tid tid. Hur solen rör sig över himlen. Hur lång är tiden när man saknar någon. Hur hård är bänken man sitter på när man vill springa. Men alla kanske inte funderar på tid. För andra har kanske hittat sina tider.

Så vad funderar ni på, i skrivandet, mest just nu?

tisdag 6 januari 2015

Ännu en dag

Och idag är det maraton på Pirates of the Caribbean som gäller. Johnny Depp gör mig på gott humör. I synnerhet i alla de "danser" som utförs i olika lägen. Antar att det är nåt lustigt i att se nån driva med överheten och lyckas. Eller bara på annat sätt kul.

När tittandet är över ska jag städa undan julen. Och sen drar jag igång, med skrivkurser och nya projektet. Att sånt. Ännu en dag läggs till handlingarna.

måndag 5 januari 2015

Crazy att man gör så

Crazy att man ändå sen håller pilen över send-knappen en stund innan man vågar trycka på den. Crazy hur det är att man gör det efter den där lilla tvekan, den där minimala undran om man är riktigt klok.

För det är vad jag tänker på varje gång jag skickar mitt manus åt nån. Att är jag riktigt klok? Gör jag det här igen? Skickar jag min text åt någon annan, ska någon annan läsa det här?

Ja och nu var det till förlaget då. Inskickat. Det är väldigt definitivt det också. Att man samtidigt hävdar, rent av, förhävdar sig ju, att jag tror på det här, vetni. Läs det va.

Hur som helst, jag har skickat. Det är gjort nu. Kvar finns som vanligt: väntandet.

söndag 4 januari 2015

Gjort är så väldans gjort

Tadam! Klar. Finito. Done. Jag har läst igenom manuset.

Återstår bara att göra sök och ersätt på några ord. Samt att fundera på om jag är nöjd med mellanrubriken på del två. Och sen får den här texten flyga vidare.

Det finns de där perioderna när en text är svår att släppa. Men just nu, det här är rätt, jag vill vidare nu. Till ny textvärld. Skriva, inte redigera och korrigera. Fast det är klart, texten kommer i retur, jag får gå några vändor än. Nån enstaka sak kan jag ana mig till, men det får bli sen. När det är dags.

Och dessutom vet jag vilken bild som ska finnas på omslaget. Det känns också väldans kul.

lördag 3 januari 2015

Mot slutet mot slutet

Vem bryr sig om att det är lördag? Jag måste läsa vidare. De sista metrarna av loppet är kvar ännu.

Det senaste jag läste, ja, fasen, om jag får säga det själv, och det får jag ju, satt fint den hångelsekvensen. För det finns i min trea, liksom, sånt också. Nödvändigt är det. Och javisst, kul att skriva även om balansera rätt varit a och o.

Inga omotiverade sexscener, nej då, det är som med allt annat i skrivandet, måste finnas en annan nivå också i sexet. Det har jag tänkt på, att vad betyder sex just i den här världen. Vad betyder det att stå och peta på varann? Vilken är baktanken alltså? Hur ska sexet kunna leda vidare, driva framåt, vara krävande och samtidigt, förstås förstås, puttra på lite trevligt och intrikat?

Så jag hastar vidare i textvärlden. Mot slutet, mot slutet.

fredag 2 januari 2015

Läser och begrundar, kanske också över världen

En grå dag utanför fönstret och jag läser de sista 60 sidorna i mitt manus.

Känner mig tom i skallen, som man blir när man går in för något väldigt hårt. Försöker läsa nyheter på nätet, men det är svårt att ta till sig något när jag befinner mig i en annan textvärld. Ändå når förstås en del saker också mig. Stora och små nyheter. Sånt som gör mig ledsen. Sånt jag blir glad av.

Det är årets andra dag och jag tror bestämt att jag behöver mer kaffe.

Det har varit fint med allt det här julovsledighetandet. Snart är det över. Ser fram emot vardag. Och att skärpa mig och lägga mig tidigare så att jag inte är så himla trött när jag lutar mig över texten och blir tvungen att dricka alldeles för mycket kaffe. Om man nu kan göra det. Och eftersom jag redan nämnt kaffe ett par gånger är det bäst att jag åtgärdar bristen.

torsdag 1 januari 2015

Fantastiskt nytt (podd) år!

Gott nytt år hörni!

Och det nya året kan med fördel inledas genom att lyssna på Fantastisk podd. Den finländska falangen talar om redaktörer. Mest om redaktörer, också lite om andra som har med ens manus att göra. Dessutom borde vi ha druckit champagne under inbandningen, men det blev att skåla i äpple i stället.

Fantastiskt nytt (podd) år allihop!