onsdag 14 januari 2015

Att ge namn

Namn. Herregud namn. Gårdagen ägnade jag åt att lusläsa namnlistor.

Jag har vissa referensramar att utgå från när jag väljer namn. Som i Martrilogin heter Mati ju Matilda för att det betyder styrka och strid, dessutom låg det på topplistan över namn som gavs åt flickor då hon är född. Sen utgick jag också från fornnordiska namn för rätt många karaktärer. För att platsen skulle färga av på stämningen. Och Matis syster, Angelica. Well, det är kanske det mest änglalikanamnet (och lätt överdrivet) vilket också av olika orsaker var väldigt klart att hon skulle ha. Klart alltså för mig i ett tidigt skede. Systrarnas namn är de jag fått prata om mest, alltså hur jag tänkt kring dem. Men kan säga att namnen på dem kom av sig själv. Betydelserna stämde och då funkade namnen.

Kort sagt, man funderar på namn och att de ska stämma med det man håller på med.

För mitt nya projekt KB jobbade jag länge med ett namn för min huvudperson, men visste att det var fel, för hon är inte det namnet, känner jag. Igår bestämde jag namn på henne och övriga personer, vissa hade redan förnamn men behövde få efternamn. Och så skulle jag ändra h-pers förnamn.

Imorse vaknade jag och visste att förnamnet fortfarande är fel.

Så vad utgår jag ifrån?

  1. Tiden i samhället, historisk tid, vilka namn som är populära en viss tid
  2. Uttal eller rytm och visualisering, alltså hur man ser och sen kommer ihåg ett namn
  3. Vilket smeknamnet kan bli av ett visst namn, om det ska finnas ett smeknamn
  4. Laddning, betydelser
  5. Vem som i fiktionen har gett namn åt en viss person

Och nu sitter jag här med en huvudperson utan förnamn, igen. Skulle säkert kunna skriva ändå, men det ligger otroligt mycket karaktäristik i att hitta rätt namn, att kunna få personen att agera och reagera beror på vad hen heter. Alltså ska jag läsa namnlistor igen.

20 kommentarer:

Kugge sa...

I Vad heter ångest på spanska? utspelas största delen (läs: alla) händelser i Ecuador, så jag googlade fram en lista på de vanligaste namnen i landet. Myyyycket användbart!

Men visst är det knepigt med namn. I mitt Nanomanus behöver jag en massa finlandssvenska namn och en dag när jag satt på kafé och hörde tre killar prata svenska hade jag lust att gå fram till deras bord och fråga vad de heter... Krhm.

Mia Skrifver sa...

Vad fint om du gått fram och frågat: Hej, vill använda era förnamn i min kommande roman, vad heter ni? Och sen får du veta och skakar på huvudet, nej nej, så kan ni inte heta... För att det ändå inte stämmer med vad man tänkt sig.

Kati sa...

Nu har jag inte det problemet att namnen måste betyda något, men jag lägger såklart ändå stor vikt vid att de ska passa karaktärerna och samtidigt stämma tidsmässigt som du är inne på. Har läst en bok där huvudpersonen var närmare trettio och hade ett namn som är trendigt på småbarn idag men som ingen hette på den tiden då karaktären måste ha varit född. Det skavde litegrann när jag läste. En annan sak: vet inte om det bara är jag som stör mig på att tjejer i pjäser och lite mer artsy filmer alltid heter Nora! Folk utifrån måste ju tro att det är ett jättevanligt svenskt namn eftersom typ varenda huvudroll heter så...?

Heléne (Bokglam) sa...

Tycker också det är supersvårt med namn. Har dock inte lagt särskilt mycket vikt vid betydelsen av namnen men det låter som ett himla intressant sätt att välja namn på. Ska nog fundera lite över det till nästa gång!

Mia Skrifver sa...

Kati: Vet inte om jag upplevt Nora så där vanligt, men däremot håller jag med dig till tusen med att namnet behöver stämma med tiden, om det inte gör det så behöver det finnas en orsak och det kommer h-pers att berätta. Som genom att skämmas över sitt hopplösa namn.

Heléne: När man skriver inom de fantastiska genrerna så frågas det alltid om namnen, alltså ska man ha vägt dem ordentligt. Jag tycker i och för sig att man ska ha benhård koll på namnen i annan litteratur också, men eftersom ofta tid och miljö spelar så central roll så behvöer namnen säga saker också. Men hur mycket tid du lägger ner på det, är upp till dig.

Bokbabbel sa...

Är det bara jag som betonar inläggsrubriken på ett visst sätt? ;)

Mia Skrifver sa...

Jessi, kära vän. Det beror på att du har vissa erfarenheter som andra inte har...

Pia Widlund sa...

Bra aspekter att utgå ifrån, ska lägga dom på minnet. Jag går nog mest på känn när jag döper mina karaktärer.

Mia Skrifver sa...

Känslan behöver man också ha med, förstås. För min del räcker det bara inte med det utan namnet ska snarast vara hugget i sten för när namnet väl sitter då kan jag jobba på riktigt.

carolastromstedt sa...

Att leta namn till Karaktärer kan vara både roligt och svårt. Till min medeltidsnovell hittade jag ett märkligt namn i en lista som passade perfekt på en värdshusägare. Nimrod. Idag råkade jag se ett annat namn i en dödsannons som fångade min uppmärksamhet. Oddvar. Får se om det finns någon Oddvar i novellen :-) Ibland hittar man namn men har ingen karaktär.

Mia Skrifver sa...

Just nu har jag upplevt det som lite lätt jobbigt faktiskt. Jag har ändrat namn på min huvudperson flera gånger. Men har kanske hittat rätt nu. Måste smaka på det ett tag.

Ah, kanske du hittade den där fenomenala listan över gamla nordiska namn, för de där namnen har jag funderat på men ville ha korta namn då när jag skulle ge namn åt folk i Martrilogin.

carolastromstedt sa...

Det är nog samma lista och jag håller med, det är lite för många av de långa namnen.

Mia Skrifver sa...

Tänkte väl det.

Frida sa...

Unn och Irvin i min bok har betydelser för den som vill forska vidare på det, däremot är de knappast vanliga. Jag ville ha ovanliga namn, men ändå sådana som existerar. Däremot hade jag ett väl stort antal bikaraktärer som hette väldigt vanliga Johan innan jag sansade mig.
Lycka till i namnjakten!

Mia Skrifver sa...

Fina namn, Unn och Irvin. Och just så där speciella.

Tror jag kanske hittat rätt med mitt namnproblem, känns bra ännu. Men få se hur jag tänker imorgon.

Sofia Fritzson sa...

Jag tycker det är kul med namn, ibland väljer jag ett sånt som jag tycker passar till personen och ibland väljer jag ett som har särskild betydelse eller som flirtar med något i en film/litteratur. Jag vet inte om de som läser tänker på det, men det är kul att veta att man själv har koll.

Lugn. Det ordnar sig. sa...

Det är så konstigt det där, ibland bara vet man omedelbart och så funkar det och ibland är det jättesvårt. Det kan nästan kännas lite magiskt.

Hoppas i alla fall att de faller på plats för dig snart, de återstående namnen.

/Liv

Mia Skrifver sa...

Sofia: Det är inte bara frågan om kul. Även om det förstås är viktigt. Utan framför allt att du tänkt på något, och att du vet om det. Där är det viktiga att du vet hur du tänkt kring namnet. Att du kan din "lek" kring hur du valt och kan berätta om det. Som du gör nu.

Liv: Jag tror att namnet sitter nu. Men det är ett knepigt namn, det är ett namn som kräver sin karaktär, och sina förklaringar. Och det gillar jag också. Att det finns bakgrund till namnet som inte utgår från dem som bär det utan från den, dem som gav bäraren namnet. Att det finns en historia. Den, just den lilla biten av berättelsen har hållit på i mitt huvud nu. De senaste dagarna, jag vet inte allt än men ditåt.

Nina sa...

Jag brukar ha rätt lätt med namn - att de "kommer naturligt". Men i ett manus jag skrev för något år sedan hade jag så himla svårt! Jag bytte namn på huvudkaraktären tre gånger och hennes kärleksintresse två. Bikaraktärernas namn satt som en smäck, men inte de som faktiskt berättade historien. Väldigt märkligt att läsa igenom första utkastet där alla namnbyten var med...

Mia Skrifver sa...

Det tror jag det, att det blev märkligt med namnbyten. Precis därför jag ska pröva mig fram med mitt beslut.