måndag 5 januari 2015

Crazy att man gör så

Crazy att man ändå sen håller pilen över send-knappen en stund innan man vågar trycka på den. Crazy hur det är att man gör det efter den där lilla tvekan, den där minimala undran om man är riktigt klok.

För det är vad jag tänker på varje gång jag skickar mitt manus åt nån. Att är jag riktigt klok? Gör jag det här igen? Skickar jag min text åt någon annan, ska någon annan läsa det här?

Ja och nu var det till förlaget då. Inskickat. Det är väldigt definitivt det också. Att man samtidigt hävdar, rent av, förhävdar sig ju, att jag tror på det här, vetni. Läs det va.

Hur som helst, jag har skickat. Det är gjort nu. Kvar finns som vanligt: väntandet.

10 kommentarer:

Skriviver sa...

Hhaha. Vad roligt att du egentligen svarade här på en fråga som jag ställde dig på min blogg just :) Man känner sig alltså inte alls så mycket tryggare i processen även fast det är tredje gången?

Skönt att du gjort det i alla fall!

Eva-Lisa sa...

Ja, det där väntandet är den värsta biten. Nästan så det mesta av skrivandet består av just det :)

Mia Skrifver sa...

Skriviver/Linda: Nej, trygghet tror jag inte att man känner nånsin i sitt skrivande. Eller ännu värre, om man gör det, då ska man se upp, för då har man börjat skriva i en modell och det tror jag inte att man ska göra. Utan alltid ge ut av sig själv, lite mer än vad som är bekvämt. Man får därför ta otryggheten för vad den är, ett sätt att göra allt man kan.

Eva-Lisa: Ja, vänta är trögt. Men som jag alltså precis tryckt på send så väntar jag mig inget på ett bra tag. Det är en tjock textbunt...

Maria Turtschaninoff sa...

Nä men hurra! Bästaste starten på nya året!

Kati sa...

Jamen som jag känner igen det där, att man hovrar över sendknappen och undrar ska jag våga...? Och när man har tryckt den oundvikliga tanken: Nu är det försent att ångra sig, följt av en lätt panik för en sekund eller så.

Mia Skrifver sa...

Maria: Japp. Det är det. Bästaste. Ever.

Kati: Man är glad över att paniken bara varar i nån sekund eller så för annars skulle det finnas risk för att man skickade in fler mejl, där man bad om ursäkt för att man skickade det första...

när det börjar sa...

Och så prickar du in lite firande med mig på onsdag.

carolastromstedt sa...

Det förekommer mycket tankar över vad man kan ha missat; "ska jag verkligen inte kolla det där en gång till?" tänker man. Men för att vara egoistisk så betyder det ett steg närmare läsning av boken för mig. Ser verkligen fram emot vad du har hittat på och hur upplösningen blir :-)

Sofia Fritzson sa...

Hur man än gör så blir man aldrig av med det där väntandet! Men hurra för att du har skickat det!

Mia Skrifver sa...

Lotta: Låter som en plan, Kanske diskutera mera per whatsapp

Carola: Njäe. Mer så att jag kände, att jo det är klart, men får man faktiskt tycka det. Och ja, närmare bok när man skcikat iväg text.

Sofia: Vänta bör man...