torsdag 8 januari 2015

Torka bord

Sjukt att man tänker, jag borde skriva, efter att man precis knådat ihop en kolumn. Som om det inte skulle vara att skriva?

Jag undrar om jag gör så ofta?

Alltså med annat. Som att duger det om jag torkat av bordet, har jag städat då? Och tömt diskmaskinen. Vad får man ta med i sina mått på rätt sorts städande? Ja, och skrivande.

Skulle det helt enkelt inte vara trevligare om man räknade med allt som att man gjort något bra? För det har man ju. Inte ständigt sparka sig själv, där man redan ligger, och hellre tänka, att se där, bra gjort, du röjde upp i högarna. Och blogga är också att skriva förresten. När jag nu tänker efter.

Jag borde bli bättre på att ge mig själv beröm för det jag faktiskt gör och inte fundera på vad jag skulle, kunde, borde göra.

Fast det är förstås skillnad. Jag tycker om att skriva kolum. (Gillar inte att torka bord förrän det är gjort.) Men att skriva, på riktigt skriva, att sänka sig ner i textvärlden, jag skulle inte göra det om det inte var det absolut bästa som finns. Den delen av skrivandet, leken, hitta-på-grejen, det är så många gånger mer än kolumn, även om jag alltså gillar att skriva kolumn också. Måttstocken blir bara så snäv, om det bara är det bästa som räknas. Alltså måste man städa hela hemmet varje gång på nåt vis. För det ska ju skrivas en hel del annat också. Torkas bord. Mitt i det där lekandet som man helst och mest vill ägna sig åt.

12 kommentarer:

Kati sa...

Självklart ska man uppmuntra sig själv för det man gör istället för att klanka ner. Det smittar nog även av sig på hur man bemöter andras ansträngningar, om ens egen inre dialog är vänlig och uppmuntrande.

carolastromstedt sa...

Många borden mot sig själv och andra har man. Alldeles för många. Och att det ska vara så lätt att klappa andra på axeln men inte sig själv. Mysko.

Sofia Fritzson sa...

Borden och måsten är så jobbiga, men de smyger sig på en alltför lätt. Konstigt att det ska vara enklare att fokusera på vad man inte gör istället för det man faktiskt gör.

Mia Skrifver sa...

Kati: Njäe, jag tror bestämt att jag har lättare att se andras goda insatser än att ge mig själv cred för att jag gör nåt. Så är nog tämligen vänlig och uppmuntrande utåt liksom oberoende av hur det låter inom mig.

Carola: Just det, mycket lättare med andras duktighet än att man själv skulle ha lyft ett finger.

Sofia: Mycket märkligt är det. Men ska skärpa mig.

Pia Widlund sa...

Man får passa på att samla idéer när man gör vardagliga saker. En gång när jag tog hissen ner till tvättstugan kom jag på en skräcknovell...

Mia Skrifver sa...

Ah. Borde tydligen åka till tvättstugan oftare. Fast å andra sidan har jag använt tvättstugan till nåt annat i min första bok Martrådar, så kanske ligga lågt med just den platsen för min del.

Skriviver sa...

Du har rätt! Man borde verkligen räkna in allt som man gör till pluskontot, och berömma sig själv lite mer. Men ibland tycker jag nästan att det är det allra värsta med skrivandet, just det där att man alltid tänker: "jag borde skriva lite". För hur roligt det än är att skriva så är det inte roligt att ha något som man måste måste göra hela tiden, som man aldrig egentligen är ledig ifrån.

Mia Skrifver sa...

Det har du en bra poäng i. Att "måste" gör det lätt knepigt. Men å andra sidan om man tänker sig att "måste" inte hör ihop med ett riktigt tvång utan snarast med ett behov. Att man inte är ledig, för nej det är man inte, beror på att man behöver skrivandet för att uttrycka vissa saker. Nåt sånt, ungefär. Vilket gör det ännu viktigare att få syn på allt man gör, och erkänna det som gjort också.

Eva-Lisa sa...

Många gånger tror jag att man skulle må bättre av att inte tänka på alla borden och måsten, även om det är svårt.

Mia Skrifver sa...

Eller försöka vända på dem till något man vill också, på nåt plan i alla fall.

Nina sa...

Ha, ha! "Torka bordet, har jag städat då?"

Åh, tyckte det var jättebra att jämföra skriva och städa; båda är två saker som liksom aldrig blir klart. Och OM man känner sig klar, då är det bara för en stund, för dagen efter har någon spillt ut en liter mjölk på köksgolvet. Eller man har under natten kommit på en ny twist för manuset.

Mia Skrifver sa...

Och ännu värre, någon, troligen man själv, har spillt ut en liter mjölk i texten. Men gråt inte över spilld mjölk försöker man sturskt tänka då.