lördag 28 februari 2015

Alla intryck

Crazy mycket man hinner med en fredag. Fast av nån orsak är jag mest imponerad över mina bestämda steg som ledde mig till biblioteket för att jobba med manus.

Annat igår var att se Lost primadonnas som var som att se en äldre version av Monika Fagerholms Diva och Glitterscener och Lola samt sjöjungfru. Det var både skoj och dramatiskt.

Den här dagen har jag gett mig ledigt. Mest för att jag kravlade mig upp sent.

Slördag japp. Precis vad det är. 

fredag 27 februari 2015

Möjligen på gott humör

Möjligen är det vått det där som verkar ramla ner från himlen. Möjligen är jag på gott humör och bryr mig inte. 

Fick besked om lite mer stipendiepengar igår! Det är så perfekt. 

Ska gå på teater i Ekenäs idag och se på Lost Primadonnas. Lokalteater skriven av Monika Fagerholm. Som jag hört talas om pjäsen i tre år så ska jag absolut se den. 

Kommer dessutom att hinna med handledningssamtal och det är alltid lika fasinerande.

Och så tänkte jag ta mig till ett bibliotek för att jobba idag. 

En minimal motgång hittills var paniken över att det inte gick att läsa min e-morgontidning. Man börjar tydligen bli lätt galen när sånt ger alla möjliga reaktioner. Kan i och för sig också bero på att det upptäcktes före morgonkaffet. Allt före morgonkaffet borde gå väloljat tillväga. Väldigt få saker gör det. 

Men nu har jag läst min tidning. 

Och tusan så glad jag är över stipendiet. 

torsdag 26 februari 2015

Äter gör man med Fantastisk podd

Jamen o vad kul! Det är ju torsdag och Fantastisk podd! Dessutom finlandsgruppen ju. Vilket betyder MOI, Hannele Mikaela Taivassalo, Maria Turtschaninoff och Jenny Wiik (samt Jennys bebis).

Och vi talar om mat. Oj vad vi talar om mat. Under rubriken Äta bör man eller så äter man Evil Ted's Special Cookies.

Mat hörni, alltså, det är så mycket man kan göra med mat i berättelser, det är så mycket man kan läsa ut av vad folk äter. Vi snackar överflöd och svält. Flottet rinner och vad vill vi äta?

Säkert som fasen blir jag hungrig bara av att tänka på allt vi serverar i podden. Eller kan i och för sig avstå vissa maträtter...

onsdag 25 februari 2015

Om en månad

Om en månad ska jag vara klar med den här redigeringsrundan.

Deadline is a bliss. Jag blir mer rakryggad, benägen att sitta på min stol, får tindrande ögon och whatnot så fort jag vet hur det förhåller sig med tiden, vad jag jobbar emot liksom.

Och de allra bästa deadlines som finns är när någon annan berättar för mig att här går gränsen. Nu har jag alltså en sån. Om en månad ska jag ha jobbat om det som ska jobbas om.

Man kan tillägga att så mycket tid tror jag inte att jag haft förut. Kan också tilläggas, att det är något jag lyckligtvis inte vet om. Tusan vilken slacker jag skulle bli om jag trodde att en månad var mycket.

tisdag 24 februari 2015

Drar ner på tempot

Ålrait. Början är ny, omskriven. Långsammare. Jag tror det blev okej utan att bli ointressant långsamt liksom. Det är en himla balansgång det här med i vilken takt det ska gå framåt.

Jag ska liksom göra tvärtom. Action finns, nu ska jag lägga in mer tankar. Och över huvud taget lägga in andningspauser i texten. Ja och lägga in mer av tidslinjen. När jag säger att action finns så betyder det att de gör saker, det är bra, men att de behöver mer kött i skallen också. Mer reagera och inte bara agera. Mer tänka på sina alternativ.

För handling behöver förstås också att karaktären finns i situationen.

Det känns rätt behändigt på något vis. Alltså görbart. Gäller bara att harva fram sida för sida och fundera på var det behövs andning efter hetsig läs-språngmarsch.

Vanligen brukar man få skruva upp tempot. I Martrådar, var det en hel del av det i min redigeringsfas. Nu vrider jag åt andra hållet. Och tänker, att alltid finns det nåt man kan göra.


måndag 23 februari 2015

Klagar inte alls

Och idag beger jag mig till frisören. Kalufsen ska återställas. Kan tänka mig få bättre grejer än måndagmorgon och frisörstolen. Jag menar, man behöver ju knappt vakna. Det passar mig utmärkt eftersom jag knappt vaknat.

Dessutom är jag bjuden på födelsedagskaffe efteråt. Det är som om måndagen planerat sig själv till värsta prokrastineringen. Jag klagar inte.

söndag 22 februari 2015

Att sånt

Saker man tänker på en söndag:
  • söndagstidningen innehåller nästan bara text om krig och resor, inte samma artikel, men i alla fall är det vad man ska bli klokare på en söndag.
  • kul med morgonbesök av svägerska och man.
  • nästa vecka hinner jag skriva ungefär på tisdag och torsdag.
  • att dialogen jag skrev igår blev fel, fånig. Det ska finnas dialog just där, men de ska tala om nåt annat. Vad?
  • vad är karaktär x irriterad på?
  • poddinbanding nästa vecka, nästa podd är klippt och beskuren, snart även publicerad.
  • frisören på måndag, hurra, det behövs.
  • teater idag och teater nästa fredag.
  • ska prata i högstadium och sen senare i gymnasium, kul.
  • lika bra att skriva nu, med tanke på nästa vecka.
Att sånt.

lördag 21 februari 2015

Ryggmärgsreflexen

Min första, ryggmärgsreflex, reaktion på kommentarer på det jag skrivit är alltid att nä nä nä nääää.

Och det är bortom min förmåga att förstå varför jag alltid börjar så där. Negativt. Att jag vägrar. Att jag har förklaringar. Värsta ormslingret ju.

För när jag väl sparkar ut negativa Nisse så studsar positiva Per fram (eller jag överdriver, inte positiva Per precis, men lite lagom glada Gunnar - och fråga inte varför de är killar hela bunten, vet inte). Jag har absolut en mängd undanflykter och bortförklaringar men jag har dem för att jag vet att just det där som sägs behöver göras. Det krävs bara att det går in också. Faller på plats.

Dessutom måste jag sätta mig ner och göra det jag vet att behöver göras. Som att skriva om början.

Det svåra var att börja. För första meningen, va. Det gäller att hitta den. Jag bläddrade bland mina anteckningar om Martrilogin. De där lösa trådarna som jag lämnat nånstans. Och heureka, där bland kråkfötterna hade jag krafsat ner en text som jag struntat i tidigare, men DEN!

Därmed alltså, redigerar tämligen glatt.

fredag 20 februari 2015

Slut på slarvandet

När man är mitt i ett byte av wifi-leverantör så har man sämre prokrastineringsmöjligheter. Bra det. För nu redigerar jag.

Först småkrafset och just nu skriver jag om hela början. Drar ner tempot och bygger ett förhållande. Ungefär.

Inget mer slarvande på nätet ett tag. Tankearbetet är gjort. Nu återstår bara arbetet. Jag har ju faktiskt inte sportlov. 

torsdag 19 februari 2015

Lite uppiggande

Januari och februari. Det måste vara de segaste av månader. För mig i alla fall. Som att vada genom kola och tuggummi fast på hal is.

Det är liksom inte förkylning som får mig att bli zombie utan vädret och alldeles för lång tid tills det händer nåt mer. Behöver adrenalinkickar. Behöver solljus.

Då krävs att man får nåt lite uppiggande att fundera på. Som vad Kristina Hård ska skriva om på Litteratur Magasinet.http://www.litteraturmagazinet.se/kristina-hard


onsdag 18 februari 2015

Tandläkaren och skatteverket

Nu skulle man ännu ta sig i kragen och beställa tid till tandläkaren.

Det är bra mycket lättare att boka tid hos frisören. Men tandläkaren och skatteverket... Nope. Brukar försöka få sånt gjort när jag liksom har bra flyt med annat. När jag som nu skramlat ihop prat jag ska hålla och börjat redigera och läser noveller. Att liksom där i samma tempo råka klämma in ett telefonsamtal till tandläkaren. Utan att jag riktigt ska märka hur det går till.

Bara det att jag kommer att märka för att ringa till tandläkaren betyder att först ska man vänta på att de svarar. Stå i kö. Alltså betala extra mycket telefontid för att nå fram till eländet.

Men borde alltså ta mig i kragen. Eller ta i telefonen. Ringa. Tandläkaren. Och nej, jag har inte tandläkarskräck. Bara ett lätt obehag. Eller en väldans hög tröskel för att ta itu med det.

tisdag 17 februari 2015

På väg eller nåt

Man går på lång promenad för att ta sig till polishuset i andra ändan av stan eftersom där skulle lösas ut diverse identitetshandlingar. Samtidigt pågår lite sådär vid sidan om febril tankeverksamhet gällande hur jag ska ta mig an vissa av kommentarerna i manuset.

Och som vanligt kan man konstatera att promenad är en perfekt lösning på allt möjligt. För på nåt vis lyckas svaren eller möjligheterna ploppa fram medan man stegar på. Det enda man ytterligare skulle önska är sol och mer sand på isen.

Det börjar bli dags att jobba igenom kommentarerna. Har låtit dem vila och mogna för att veta att det ska bli rätt. Det måste bli så himla rätt i del tre.

måndag 16 februari 2015

Hur många böcker

Det är något sjukt sporrande i att anteckna hur mycket man läser. 

Alltså jag har inget mål eller så, måste inte läsa 120 böcker eller 30 böcker i året. Jag kom bara fram till att jag har ingen aning om vad eller hur mycket jag läser. Beslutade därför att skriva upp det.

Och när man väl satt igång och ska skriva i nästa bok i läslistan så blir man märkligt ivrig av att bara anteckna böcker. Förstår varför bokbloggare är så noga med bokföringen.

Jag vet från förut att jag läser många olika sorters böcker. Men det blir himla mycket tydligare när jag skriver upp dem. Att vilken soppa av litteratur liksom.

Det jag inte gör är att bedöma böckerna, jag vill bara veta antal. Inte fundera på poäng. Och det gör det också rätt enkelt. Att målet blir att få skriva upp så många böcker som möjligt. Att få fira att jag läst hellre än vad.

Sporrande alltså. Bara att anteckna. Undrar varför jag inte gjort det förut?

söndag 15 februari 2015

Söndagsslöar



Söndagsslöar till dåliga filmer. Nu blir det Hans och Greta. Känns helrätt. 

lördag 14 februari 2015

Dags- och världläget

Jag skulle kunna berätta om snor och slem men inser att det är den 14.2 och det är inte vad man brukar avhandla just det datumet.

Å andra sidan. Särdeles hjärteligt eller vänskapligt sinnad känner jag mig inte. Mest bara instängd och läser om Ukraina och andra platser i världen där det för länge sedan slutat kommuniceras.

Därför inget om snor eller världsläget. Utan istället hoppas jag bara att alla får det bättre. 

fredag 13 februari 2015

Här sitter jag

Inser att nu låter jag förkylningen bestämma. För här var det förkylt. Det är så jag tror att det är jag som är snoret i snorungen och snorgärsen. Har därmed satt ner mig i fåtöljen. Inte ligga för det där snoret gör det omöjligt. Sitta alltså. Snora. Inga planer på att resa mig innan jag behöver besöka toaletten. Eller hämta mer snorpapper. Osnorade näsdukar alltså.

Föreslår att ni lyssnar på http://fantastiskpodd.se/  istället. Stockholmarna talar om logiskt och ologiskt i fantasy. 

torsdag 12 februari 2015

Surt och sött

Pust. Har ägnat dagen åt att diskutera stipendieansökningar. Det har sina sidor. För helst skulle man ge pengar åt de flesta, men det går ju inte. Och att jag säger de flesta betyder också att det finns en och annan som behöver lägga mer tid på sina ansökningar. Så att man kan tro på dem.

I vanliga fall kan jag ju hävda att jag gillar listor, men inte i stipendieansökningar. Då är man mer intresserad av berättelser. Om vad folk gjort, gör och kommer att göra. Fast kort och kraftigt, inte i romanform. Inte ens novell. Flashfiction snarast. Men längre än tweets.

Man går liksom ut från förhandlingarna lite tagen. För att man både måste göra folk besvikna och nån glad och det finns alltid för lite pengar att dela ut. Dessutom ska man ju förhandla med de andra om vad man vill understöda och vad man inte kan understöda. Ibland är man överens, ibland är man det inte. Så man går ut och undrar om man gjort sitt jobb, om man kunde ha gjort mer. Samtidigt också glad över sånt man fått igenom.

Surt och sött att dela ut pengar.

onsdag 11 februari 2015

Lyxproblem

Och så stopp med allt för nu har jag kommentarer för min trea att jobba med.

Eller stopp och stopp. Jag får helt enkelt dela in dagen i olika bitar. Alltså manus, föredrag, novelläsning och så vidare.

Javisst är jag ivrig att ta itu. Javisst är det himla jobbigt att ta itu. Vill helst förflytta mig framåt i tiden då jag redan är klar med itutagandet. Men men så roligt ska vi inte ha utan jobbarkanin får man bli helt enkelt.

Först ska jag fundera på i vilken minus-ända jag ska börja. Och egentligen är det här värsta lyxproblemet.

Mot Marigheten!

tisdag 10 februari 2015

Biter sig fast

Man ska inte råka titta på tv-program om kvalster i ögonfransarna. Det är inte så bra för liksom en enda tanke man har och kan utveckla.

För det blir ju så att även om man fattar att det är en naturlig del av ögonfransarna och att de där kvalstrens liv består i att vila och sen käka tills de är fulla av skit så tja, de liksom växer på nåt vis, kvalstren. Blir betydligt värre och mindre naturliga. I synnerhet om natten. Och sen släpper man det inte på dan heller.

Utan tänker, novell? Ögonfranskvalstren i en novell va? Hur de tar över mer än ögonfransar. Det biologiska stryker på foten och naturligheten viker hädan. Kvalstren biter sig fast.

Att sånt funderar jag på efter att ha titta på tv. Rekommenderas inte.

Och beklagar att jag kände mig tvungen att dela det med er.

måndag 9 februari 2015

Fortsätter läsa

Och på tal om läsning så när man väl kommer igång så är det ju ingen idé att sluta liksom.

Dessutom ska jag tala om just läsning (och skrivande) inför ett gäng i mars så jag sitter liksom och funderar väldigt aktivt på läsning just nu. Att vad jag tänker om läsning. Hur jag tänkt om läsning. Och vad mer man kan säga om det som inte just utgår från mig utan från läsning som grej liksom. Kan vara vad som helst just nu medan jag funderar.

Det är som med vilket skrivstadium som helst, man samlar intryck, läser in sig och allt är möjligt. Än så länge kan jag säga vad som helst. Eller nästan. Om läsning. Det är också ett stadium då jag känner att jag är ganska klok som kommer på så mycket, kommer på vad som helst.

Samtidigt fortsätter jag läsa, för hur ska man annars hävda att man är en sån som läser om man inte själv liksom? Och inte så att jag läser bara en bok, jag har ofta, nu också, fler på gång samtidigt.

söndag 8 februari 2015

Läsro och jag nappar direkt

Det firas läsro i Finland idag. Och jag har satt mig ner för att läsa Anders Fager Samlade svenska kulter. För är det läsro så är det. 

Sa också att om vi ska se nån film idag så ska det vara filmatisering av en bok. Det är inte svårt att hitta. För visst är det fascinerande hur många böcker som blir film. Att man tar den goda berättelsen och gör om den för att den kan tolkas på fler sätt.

Men läsro. Jag tycker det är suveränt att bara få sitta och läsa för att det liksom uppmanas till det. Skön läsning ni med!

lördag 7 februari 2015

Stafett liksom

Alldeles våldsamt kul igår och fullständigt utmattad idag.

Alltså att lyssna på mängder av olika musiker som bara byter konstellation och plockar in nya instrument. Man får inte tråkigt. Mycket dansat också. Dessutom en massa kul typer att prata med. Och man tänker att det borde hända oftare. Att om man kunde göra nåt liknande i skrivandet. Jag vet inte hur. Men stafettskriva. Typ.

Nu. Tv tror jag bestämt. Eller tolka det som att den här författaren ligger lågt och författar ingenting, fattar inga pennor. 

fredag 6 februari 2015

Slarvar omkring

Fredag och det är mest party hela dagen.

För det har dykt upp släktingar imorse och senare dyker det upp kompisar. Och det blir Birthday jamsession på en krog i närheten. Inte för mig utan för han jag bor med. Att party med musik liksom.

Ska bli himla skoj. Tänker därför bara hänge mig åt slarvande idag.

Möjligen nån liten tanke på karaktärer. Men den är hemskt liten. Typ obefintlig.

torsdag 5 februari 2015

Och där öppnades dörrarna

Ja jajajajajajaaaaaaaa! Och där var jag "hooked". Har trevat, famlat och fumlat. Men på 300 ord skrev jag in det jag behövde för att veta vad grejen är med huvudpersonen. Alltså hur hon kommer att förhålla sig till världen och varför.

Naturligtvis var det den där lite fantastiska delen i det hela, eller var det? För det känns väldigt sant och rätt. Inte flippat alls utan tja, rätt.

Hörs det hur nöjd jag är? Om inte, jag är himla nöjd. Jag är så nöjd med de där 300 orden för det är liksom de som går från en bra idé till att sammanfoga fler idéer till att jag suttit så pass att jag hittat vad det är som gör att det kommer att räcka hela vägen.

Nu återstår sittandet.

Men först ska jag gå och läsa stipendieansökningar.

Eller ska jag först läsa noveller i Mörne-tävlingen?

Ikväll ska jag i alla fall gå på Runebergsfirandet och käka Runebergstårta. Det är det viktigaste med Runebergsdagen.

onsdag 4 februari 2015

Egentligen ville jag

Egentligen ville jag skriva om att Stella Parland dog igår. Men jag är stum, berörd även om jag inte kände henne annat än genom texter hon skrivit. Inte bara det, de texterna har berört mig och då är det så märkligt att det språkliga sprängämne som fanns i hennes texter inte längre ska skrivas mer.

Och jag tänker på Dikter om öden och döden. Och på Katastrofer och strofer om slummer och stoj. Bara titlarna ju. Att den första var den diktsamling som jag och min äldre dotter enades om att var det häftigaste någonsin. Att vi båda då och då bläddrar i den, för att man blir glad av det.

Ja. Jag ville skriva om Stella, men jag kände henne inte. Jag är bara en som berörts av det hon skrivit och att det är viktiga texter för mig.

tisdag 3 februari 2015

Huvudet före

Trodde nån att en hand skulle hindra mig? Jag ba, aldrig! Vilket betyder att skrivandet på projekt KB började igår.

Och jag har ungefär tusen idéer för projektet, ändå fick jag för mig att börja nånstans i början, fast jag aldrig gör så.

När jag får för mig att bli kronologisk, det går aldrig bra. För mig blir det svårt att få syn på det jag vill få fram om jag funderar på vägen, alltså här börjar resan och så slingrar den sig hit och dit och sånt. Jag måste skriva mitt i. Sen överväga vad jag behöver av transporten. Och i det här fallet kommer jag att behöva transport, även om inte det som i textsammanhang kallas transportsträcka.

Tänkte därför göra annorlunda för dagens skrivpass. Inte början alltså. Utan första gången det där händer som jag har tänkt att ska hända. Förlåt mig min kryptiskhet, det skulle vara spoiler att avslöja.

Kaos ska det vara. Inte kronologi. För mig alltså. Att jag behöver skriva genom att kasta mig in med huvudet först. Utan hjälm.

måndag 2 februari 2015

Handled lider

Okej. Jag har liksom ont i höger handled. Det finns saker som är lustigare.

Det har pågått i två veckor. Jag har tänkt att det ska bli bättre. Det blir det inte. Så ringde till slut för att kanske nån skulle typ hjälpa mig. Nehe. Det här tycks höra till det man ska dras med. Eller jag ska väl få nånslags förband. Om två dagar.

Och hur lätt är det att vila handen när man ska skriva?

Jag har visserligen flyttat musen till vänster sida. Och övar mig på att koordinera om hjärnan så att handen inte hela tiden rör sig åt fel håll. Skriver mest med en hand. Eller jag försöker skriva med en hand men det går såååå långsamt.

Vilken otroligt bra start på att jag liksom ska börja skriva idag. Jädrans. Men jag ska nog få ihop lite ändå. Har ju ett minimalt dagsmål bara för att hålla mig i texten.

söndag 1 februari 2015

Här firas det!

Tänk, 2012 i februari då började jag blogga, så firar väl typ bloggfödelsedag idag.

Vilket får mig mest att tänka på såna där ursäkter som "bortrest, firar ej" och det beror mindre på att jag inte skulle fira och mera på att jag liksom jobbat hela helgen och inte riktigt har energi att fira just nåt alls nu.

Samtidigt alltså, de där ursäkterna. Bortrest-stuffet. Alltså grejen att man behöver säga sånt, för alla behöver ju inte det. Jag börjar fundera på karaktären, vem och vad. Och tanken, att man flyr också. Undan ståhejet.

Och att själv firar jag ju glatt. Utom då förstås, när jag ska fira bloggfödelsedag, kanske också, för hur gör man det egentligen? Bjuder på virtuellt bubbel? Eller är det mer som när man har en liten servis och serverar kaffe, som barn gör?

Så tänk er det. Hur jag bullat upp. Sju sorters, förstås. Och servisen. Bubblet. För jag är ju här, nånstans, på nätet och firar. Lite trött, men glad också, att jag skrivit varje dag sen 2012 och jag har inga planer på att sluta. Även om jag kanske vissa dagar tänker att nä nu orkar jag inte, att bortrest tänker jag. Men det är jag ju inte. Skål!