tisdag 3 februari 2015

Huvudet före

Trodde nån att en hand skulle hindra mig? Jag ba, aldrig! Vilket betyder att skrivandet på projekt KB började igår.

Och jag har ungefär tusen idéer för projektet, ändå fick jag för mig att börja nånstans i början, fast jag aldrig gör så.

När jag får för mig att bli kronologisk, det går aldrig bra. För mig blir det svårt att få syn på det jag vill få fram om jag funderar på vägen, alltså här börjar resan och så slingrar den sig hit och dit och sånt. Jag måste skriva mitt i. Sen överväga vad jag behöver av transporten. Och i det här fallet kommer jag att behöva transport, även om inte det som i textsammanhang kallas transportsträcka.

Tänkte därför göra annorlunda för dagens skrivpass. Inte början alltså. Utan första gången det där händer som jag har tänkt att ska hända. Förlåt mig min kryptiskhet, det skulle vara spoiler att avslöja.

Kaos ska det vara. Inte kronologi. För mig alltså. Att jag behöver skriva genom att kasta mig in med huvudet först. Utan hjälm.

7 kommentarer:

Pia Widlund sa...

När jag skrev min bok visste jag hur slutet skulle bli så det skrev jag ganska fort. Trodde att det kanske skulle bli ändringar men det blev det aldrig. Inte på själva storyn i alla fall.

Sofia Fritzson sa...

Vad spännande att börja mitt i! Jag brukar alltid skriva kronologiskt, men det låter roligare att kasta sig in med huvudet före :)

carolastromstedt sa...

Ur kaos kommer alltid ordning sägs det. jag skriver kronologiskt men jag har bara vetat typ slutet och möjligen någon liten scen i mitten. Så även om jag skriver kronologiskt så har det nog varit ganska kaotiskt för jag vet aldrig om jag är på väg mot slutet eller någon annan stans. Men om det är så man fungerar så ordnar det sig alltid ändå :)
Härligt att du är i gång!

Mia Skrifver sa...

Pia: Slutet kan jag inte skriva först, det måste vara öppet länge, till och med i första råmanus-versionen tenderar det att vara lite luddigt.

Sofia: Det har väl att göra med att jag bara skriver det jag är intresserad av, resten kan man hoppa över, alltså låta tid förflyta.

Carola: Jag har ingen aning om vad som ska hända, vet mer om tid och stämning, om personer och sånt. En del regler har jag bestämt, men jag har noll koll vart den här berättelsen tänker föra mig.

emmaaskling sa...

Vad häftigt att du gör så, tanken har inte ens slagit mig. Men nu inser jag att jag kommer att behöva skriva slutet på mitt manus, fast jag egentligen inte är där än, och sedan arbeta upp det i ord. Så har jag aldrig gjort tidigare.

Eva-Lisa sa...

Jag har gjort så ibland jag med. Eller jag har skrivit scener som jag vet inte kommer bland de första i manuset. Sen sparar jag dem och klistrar in dem när jag kommit dit :)

Mia Skrifver sa...

Emma: Jag gör i och för sig inte exakt likadant för ett enda manus, utan hittar nog på nya sätt att jobba på dem. Varje bok kräver sitt sätt att jobba.

Eva-Lisa: Grejen är ju också att det ofta visar sig behövas väldigt lite för att ta sig till de mer intressanta scenerna, alltså jag är verkligen inte mycket för transportsträcka, om det inte som nu, råkar ingå en resa som är väsentlig.